Av Bo Jonsson 
Reflektioner kring Erdogans acceptans av Putins önskan om fredssamtal
Jag ser att Turkiets president Recep Tayyip Erdogan nu öppet har accepterat Vladimir Putins begäran att återuppta fredsförhandlingar mellan Ryssland och Ukraina – på samma plats där processen strandade 2022: Istanbul.
Turkiet var redan då värd för samtal som visade på verkliga framsteg. Det fanns ett utkast till överenskommelse där Ukraina skulle förklara sig neutralt och där ömsesidiga säkerhetsgarantier diskuterades. Men istället för fred valde väst maktspel.
Boris Johnson reste till Kiev, på uppdrag av London och Washington, och uppmanade Zelensky att avbryta förhandlingarna. Ukraina lydde – och tiotusentals fler miste livet i ett krig som kunde ha fått ett slut redan då. Den som ännu idag förnekar det mönstret är antingen blind eller cynisk.
Nu, två år senare, sträcker Ryssland ut handen igen. Putin erbjuder samtal utan förhandsvillkor, direkt i Istanbul den 15 maj. Erdogan svarar ja. Macron informeras. Världen får ett nytt tillfälle att välja väg.
Och hur svarar Kiev och dess västliga beskyddare? Med krav på 30 dagars ensidig vapenvila – en taktik man tidigare missbrukat för att omgruppera trupper, enligt Moskva. Tre erbjudanden om vapenvila har redan ignorerats av Zelensky, trots att rysk trupp då stått stilla.
Jag vill att Sverige, likt Turkiet, ställer sig bakom diplomati och fred. Inte genom att ta ställning för den ena eller andra parten – men genom att ta avstånd från krigshets, vapenleveranser och ständig upptrappning.
Om Erdogan och Putin åter lyckas sätta samtalsbordet på plats, då ska inte Sverige stå utanför som tyst medbrottsling till fortsatt blodspillan.
Vi borde stå för fred – inte förlängning av andras krig.
2025-05-11 // Bo Jonsson för Enade Sverige