Ett reformförslag från Enade Sverige om frivillig digital röstning, gemensamma statliga valsedlar och ett valsystem där väljaren själv får välja metod
Jag vill att Sverige tar nästa stora steg i utvecklingen av vårt valsystem inför valet 2030. Mitt förslag för Enade Sverige är att varje väljare själv ska kunna välja mellan två fullvärdiga sätt att rösta: digitalt med den nya statliga e-legitimationen Sverige-id eller traditionellt på papper med en gemensam, statligt finansierad valsedel där samtliga behöriga partier finns representerade. Grundprincipen är enkel: väljaren ska välja både vem man röstar på och hur man vill rösta.
Sverige-id öppnar en ny möjlighet
Sverige är på väg att få något som tidigare saknats – en statlig e-legitimation. Sverige-id ska utfärdas av Polismyndigheten och fungera som ett statligt alternativ till de privata e-legitimationer som används i dag. Det är en viktig principiell skillnad. Jag anser inte att Sveriges demokratiska kärnfunktioner ska behöva vara beroende av en privat bankägd identifieringstjänst. När staten själv får en säker e-legitimation finns också en naturlig grund för att på allvar utreda och bygga ett statligt system för digital röstning.
Mitt mål är därför att en väljare 2030 ska kunna identifiera sig med Sverige-id, kontrolleras mot röstlängden och därefter få tillgång till exakt de val personen har rösträtt i: kommun, region och riksdag. Där väljer väljaren parti och, om man önskar, kandidat för personvalet. Sverige-id ska dock bara användas för att fastställa att personen är rätt väljare, har rösträtt och inte kan avge flera giltiga röster. När denna kontroll är genomförd ska identiteten skiljas från själva rösten. Staten ska alltså kunna veta att jag har röstat, men inte vad jag har röstat på.
Jag vill kunna kontrollera att min röst verkligen räknades
Digital röstning ska samtidigt kunna ge väljaren något som dagens papperssystem inte erbjuder på individnivå: möjligheten att själv verifiera att den avgivna rösten verkligen kommit fram och ingår korrekt i den slutliga sammanräkningen. Efter genomförd röstning ska väljaren därför få ett anonymt kryptografiskt kontrollbevis. Med detta ska man kunna kontrollera att rösten finns med i det slutliga valunderlaget och inte har försvunnit eller förändrats på vägen.
Jag vill uttryckligen att väljaren ska kunna kontrollera sin egen röst. Men det betyder inte att staten ska skapa ett register där någon kan skriva in mitt personnummer och få fram vilket parti jag röstat på. Ett sådant system skulle hota valhemligheten och öppna för missbruk. Principen måste därför vara: Rösten ska vara verifierbar för väljaren men inte kartläggningsbar av staten eller någon utomstående. Den tekniska lösningen måste konstrueras så att kontrollen kan göras utan att skapa ett användbart kvitto som kan användas för röstköp, tvång eller kartläggning av människors politiska åsikter.
Pappersröstningen ska finnas kvar – men valsedlarna måste reformeras
Jag vill inte tvinga någon till digital röstning. Den som saknar smartphone, inte vill använda Sverige-id i samband med valet eller helt enkelt har större förtroende för papper ska kunna fortsätta gå till en vallokal och rösta fysiskt. Det ska vara ett eget val.
Men dagens system med mängder av separata partispecifika valsedlar bör ersättas av en gemensam valsedel som staten producerar, finansierar och distribuerar. Samtliga partier som uppfyller tydliga och likvärdiga krav för deltagande i respektive val ska finnas med. Väljaren ska inte behöva leta efter rätt partis pappersbunt. Man ska inte behöva fundera över om ett partis valsedlar har tagit slut, flyttats, gömts undan eller aldrig kommit fram till vallokalen. Alla väljare använder samma valsedel.
Det här förslaget är inte nytt – och riksdagen har sagt nej gång på gång
Jag vill vara tydlig med en sak: idén om gemensamma valsedlar är inte min uppfinning. Tvärtom har svenska riksdagsledamöter från olika politiska håll försökt få frågan vidare under mer än två decennier. Problemet är att riksdagen gång på gång har avslagit förslagen.
Redan mandatperioden 2001/02 motionerade Barbro Feltzing från Miljöpartiet om en utredning om gemensamma valsedlar. Hon argumenterade för en valsedel där partierna samlades på samma papper och pekade bland annat på pappersslöseri, transporter, kostnader och möjligheten att göra systemet enklare för väljaren. Samtliga yrkanden avslogs av riksdagen. Hon återkom 2002/03 med motsvarande förslag, och även då blev svaret avslag.
Ett decennium senare drevs frågan vidare från ett helt annat politiskt håll. Carina Herrstedt från Sverigedemokraterna motionerade 2011/12 om gemensamma valsedlar och argumenterade bland annat för bättre valhemlighet, lika villkor mellan partierna, mindre pappersförbrukning och lägre kostnader. Motionen avslogs. Hon återkom 2012/13. Även den motionen avslogs. År 2014/15 återkom hon ännu en gång med förslag om gemensamma valsedlar, bland annat för att minska risken för att enskilda partiers valsedlar kastas bort eller göms undan. Också detta förslag avslogs.
Angelika Bengtsson från Sverigedemokraterna tog därefter upp frågan om valhemligheten och gemensamma valsedlar. I motionen 2020/21 föreslog hon uttryckligen att Sverige skulle införa ett valsystem med en gemensam valsedel för alla partier. Konstitutionsutskottet föreslog avslag och riksdagen röstade ned båda yrkandena. Hon hade även motionerat i samma riktning året innan.
År 2021 motionerade Markus Wiechel, Alexander Christiansson och Bo Broman från Sverigedemokraterna återigen om gemensamma valsedlar. De pekade på valhemligheten, risken att valsedlar försvinner eller täcks över, administrationen, miljön och möjligheten att använda kandidatnummer för personval. Konstitutionsutskottet föreslog avslag. Riksdagen avslog motionen.
Sedan har frågan fortsatt att dyka upp från Centerpartiet. Niels Paarup-Petersen har under flera mandatår motionerat om att Sverige bör gå över till ett mer tillförlitligt valsystem med en gemensam valsedel. Han har bland annat hänvisat till systemen i Danmark och Nederländerna och argumenterat för att separata partispecifika valsedlar skapar problem som helt enkelt inte behöver finnas. Hans motion 2022/23 avslogs. Motionen 2024/25 avslogs. Även motionen 2025/26 avslogs av riksdagen.
Centerpartiet gick dessutom 2025/26 fram med en bredare partimotion där neutrala valsedlar lyftes fram som ett alternativ: väljaren skulle kunna ange parti- och kandidatnummer på en statligt tillhandahållen valsedel. Även dessa förslag om valsystemet avslogs i riksdagens behandling.
Jag kritiserar att riksdagen har stoppat utvecklingen så länge
När man ser hela historiken tycker jag att det är svårt att försvara hur långsamt Sverige har agerat. Förslagen har inte kommit från ett enda parti eller en enda ideologisk riktning. Miljöpartister, Sverigedemokrater och centerpartister har under olika perioder pekat på samma grundläggande problem och kommit fram till snarlika lösningar.
Ändå har riksdagen gång på gång svarat: avslag.
Jag tycker att det förtjänar kritik.
När ett förslag kommer från MP ska det inte bli sämre därför att MP lägger det. När det kommer från SD ska det inte bli sämre därför att SD lägger det. När Centerpartiet återkommer till samma problem år efter år ska inte reflexen vara att ännu en gång trycka på avslagsknappen.
En demokratisk reform bör bedömas efter vad den åstadkommer, inte efter vem som råkar stå under motionen.
Hade riksdagen tagit frågan på större allvar redan i början av 2000-talet hade Sverige haft mer än tjugo år på sig att utveckla, testa och förbättra ett modernare valsedelssystem. I stället har vi fortsatt med ett system där hundratals miljoner partispecifika valsedlar trycks, distribueras, sorteras och till stora delar aldrig används.
Det är för mig ett exempel på ett politiskt problem som återkommer alltför ofta: goda idéer kan fastna därför att de kommer från ”fel” parti, därför att tidpunkten inte anses rätt eller därför att det befintliga systemet är bekvämt för dem som redan behärskar det.
Demokratins infrastruktur förtjänar bättre än så.
Nu utreds frågan äntligen – låt oss gå hela vägen
Det positiva är att frågan nu faktiskt har kommit längre. Den parlamentariska Valsedelskommittén arbetar med en översyn av valsedelssystemet och ska bland annat analysera hur gemensamma eller neutrala valsedlar skulle kunna införas. Det innebär att en fråga som under lång tid mötts av avslag nu till slut behandlas på ett betydligt mer konkret sätt.
Det välkomnar jag.
Men jag vill samtidigt att Sverige tänker längre än endast pappersvalsedeln. Om vi ändå ska bygga om valsystemet inför framtiden bör vi se på hela kedjan: pappersvalsedeln, digital identifikation, digital röstning, individuell verifiering, valhemlighet och valfrihet mellan systemen.
Min kritik mot de tidigare avslagen betyder därför inte att jag vill fastna i historiken. Tvärtom. Nu finns möjligheten att rätta till det.
Kommun, region och riksdag på samma gemensamma valsedel
Jag vill undersöka möjligheten att samla kommun-, region- och riksdagsvalet på samma gemensamma valsedel. Varje deltagande parti får ett tydligt nummer och sitt partinamn. Därefter finns tre kolumner: Kommun – Region – Riksdag.
Väljaren kan kryssa samma parti i samtliga tre val om partiet deltar i dem. Men väljaren kan lika gärna välja ett parti i kommunen, ett annat i regionen och ett tredje till riksdagen. Personvalet kan hanteras genom numrerade kandidater kopplade till respektive partis kandidatlista. Den slutliga utformningen måste naturligtvis testas ordentligt och kan kräva ett större format eller fram- och baksida.
Det avgörande är principen: alla behöriga deltagande partier ska finnas på samma statligt tillhandahållna valsedel och vara lika tillgängliga för väljaren.
Ett parti ska inte behöva distribuera demokratin själv
Jag tycker att dagens ordning är principiellt märklig. Ett politiskt parti kan behöva lägga betydande arbete och resurser på att trycka, transportera, distribuera och kontrollera sina egna valsedlar för att människor enkelt ska kunna rösta på partiet.
De stora etablerade partierna har pengar, organisationer och funktionärer över hela Sverige. Ett mindre parti kan däremot ha väljare från Kiruna till Malmö utan att ha människor som kan åka runt och kontrollera pappersbuntar i vallokaler.
Det ska inte spela någon roll.
En väljare ska ha samma praktiska möjlighet att rösta på ett litet parti som på Sveriges största parti. Staten ansvarar för valet och bör därför också ansvara för att samtliga behöriga politiska alternativ är tillgängliga när väljaren ska rösta.
Det är inte statligt finansierad propaganda. Det är statligt finansierad demokratisk infrastruktur.
Två system – väljaren bestämmer vilket man litar på
Mitt förslag stannar dock inte vid gemensamma valsedlar. Jag vill att väljaren 2030 själv ska kunna välja mellan fysisk pappersröstning och digital röstning med Sverige-id.
Det ger dessutom en intressant demokratisk bieffekt. Om människor fritt får välja mellan systemen får Sverige ett konkret mått på hur systemen faktiskt används och vilket förtroende medborgarna har för dem.
Efter valet skulle vi exempelvis kunna konstatera att 60 procent valde digital röstning och 40 procent valde papper. Det är inte ett perfekt vetenskapligt förtroendeindex – människor kan välja digitalt av bekvämlighet och papper av vana – men utvecklingen över flera val skulle ändå ge viktig information.
Om allt fler frivilligt väljer Sverige-id visar det att systemet har vunnit acceptans. Om många fortsätter att välja papper ska även det respekteras.
Jag ser ingen anledning att staten ska tvinga människor att välja det ena eller andra.
Låt medborgarna själva avgöra.
Säkerheten måste vara kompromisslös
Digital röstning i ett svenskt riksdagsval får naturligtvis inte behandlas som ännu en vanlig myndighetsapp. Ett sådant system måste konstrueras för att stå emot cyberangrepp, insiderhot, främmande makt, tekniska fel och försök till manipulation.
Programvaran, kryptografin, servrarna, rösträkningen och kontrollmekanismerna måste kunna granskas av oberoende experter. Jag vill se öppna säkerhetsgranskningar, oberoende revision och dokumenterade kontrollsystem.
Svenska folket ska inte behöva förlita sig på att en myndighet eller ett privat IT-företag säger: ”Lita på oss, allt fungerade.”
Demokrati kräver förtroende, men när tekniken gör kontroll möjlig ska förtroendet också kunna verifieras.
Det är ytterligare ett skäl till att pappersalternativet ska finnas kvar parallellt.
Sverige-id eller gemensam valsedel – välj själv
Mitt förslag inför valet 2030 är därför: Den som vill röstar digitalt med Sverige-id. Den som vill röstar fysiskt med en gemensam statligt finansierad valsedel.
Digitala röster ska kunna verifieras av väljaren utan att valhemligheten bryts. Pappersvalsedeln ska innehålla samtliga behöriga deltagande partier på lika villkor. Ingen ska tvingas använda en telefon. Ingen ska tvingas använda digital legitimation. Ingen ska heller tvingas använda papper om man föredrar ett säkert digitalt alternativ.
Min uppmaning till riksdagspartierna: sluta avslå – börja bygga
Jag hoppas uttryckligen att Sveriges riksdagspartier läser den här artikeln och tar förslaget vidare.
Men efter att ha gått igenom historiken vill jag formulera uppmaningen ännu tydligare:
Ni behöver inte lägga ännu en motion bara för att sedan rösta ned den. Lägg fram förslag som faktiskt kan genomföras.
Gemensamma valsedlar har motionerats om i mer än två decennier. Politiker från olika partier har redan gjort mycket av argumentationsarbetet. De har pekat på valhemligheten, miljön, kostnaderna, distributionen, risken att enskilda valsedlar saknas och behovet av lika villkor.
Riksdagen har avslagit dem gång på gång.
Det räcker nu.
Ta det bästa från de tidigare motionerna. Ta Valsedelskommitténs arbete. Lägg till den nya statliga infrastrukturen med Sverige-id. Låt IT-säkerhetsexperter, kryptografer, jurister, Valmyndigheten och oberoende forskare stresstesta modellen. Genomför piloter. Förbered lagstiftningen i tid.
Och bygg ett system som kan vara klart inför 2030.
För mig är detta inte en prestigefråga. Jag bryr mig inte om det står Enade Sverige, Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna, Centerpartiet eller något annat parti längst ned på den motion som slutligen gör reformen verklig.
Bra idéer blir inte sämre för att någon annan genomför dem.
Tvärtom tycker jag att de tidigare motionärerna ska ha erkännande för att de lyfte frågan långt innan den blev aktuell på allvar.
Nu är det dags att gå från återkommande motioner och återkommande avslag till faktisk reform.
En modernare demokrati med större valfrihet
Jag vill inte digitalisera demokratin för digitaliseringens egen skull. Jag vill använda tekniken där den kan förbättra väljarnas möjligheter till kontroll och samtidigt behålla ett robust fysiskt alternativ för alla som föredrar det.
Jag vill få bort en valsedelsmodell där ett partis ekonomi och organisatoriska styrka påverkar dess praktiska närvaro i vallokalen.
Valet ska avgöras av människors åsikter – inte av vem som kan distribuera flest pappersbuntar.
Därför vill jag se ett valsystem inför 2030 byggt på tre enkla principer: Valfrihet för väljaren. Likvärdiga villkor för partierna. Verifierbarhet utan att valhemligheten offras.
Sverige-id eller gemensam statlig valsedel – du väljer själv. Rösten är din. Valhemligheten är din. Och statens uppgift är att garantera att båda systemen är säkra, tillgängliga och rättvisa.
2026-09-02 // Bo Jonsson för Enade Sverige
INGA DONATIONER – MEN DELA GÄRNA!
About the Author
