Veckan då diplomatin stod i fokus – samtidigt som världen fortsatte att rusta
Den här veckans rapport publiceras med viss försening. Under veckan har jag lagt mycket tid på att skriva om en fråga som jag anser riskerar att hamna i skymundan när konflikter diskuteras: diplomati.
Jag ställde frågan när diplomati egentligen började betraktas som propaganda. Om en människa förespråkar samtal mellan stater – innebär det automatiskt att personen går en viss stats ärenden? Jag menar att det är en fråga som förtjänar betydligt mer eftertanke än vad dagens debatt ofta ger utrymme för.
Diplomati är inte detsamma som att okritiskt acceptera någon stats agerande. Tvärtom har nästan alla större konflikter i historien till slut avslutats genom förhandlingar. Samtidigt fortsätter världen att rusta militärt i en takt vi inte sett på mycket länge.
Under veckan har utvecklingen i Ukraina fortsatt att dominera säkerhetspolitiken. Nya militära stöd diskuteras samtidigt som båda sidor fortsätter sina offensiva operationer. Något avgörande genombrott har ännu inte skett och konflikten visar återigen hur svårt moderna krig är att avsluta enbart med militära medel.
Samtidigt fortsätter spänningarna mellan Nato och Ryssland att prägla Europas säkerhetsläge. Upprustningen fortsätter i flera europeiska länder och försvarsbudgetarna ökar.
Även i Mellanöstern kvarstår en mycket instabil situation där flera konflikter och regionala motsättningar fortfarande riskerar att eskalera.
Ekonomiskt fortsätter många länder att brottas med höga försvarsutgifter, energifrågor och osäkerhet kring den globala konjunkturen. Flera regeringar står inför svåra prioriteringar där resurser ska fördelas mellan försvar, välfärd och investeringar.
Här hemma valde jag också att skriva om något betydligt mer lokalt. Classic Car Week i Rättvik är ett exempel på hur ett arrangemang kan skapa både gemenskap och viktiga intäkter för det lokala näringslivet. Även om veckan innebär hög musik, mycket folk och ibland en del stök ser jag den som något positivt för kommunen och dess företagare.
Jag publicerade också ett kortare inlägg där jag skrev att västerländska makthavare skulle behöva gå en grundkurs i diplomati. Budskapet var inte att försvara någon särskild regering utan att påminna om att diplomati alltid varit ett av de viktigaste verktygen för att minska mänskligt lidande.
Min slutsats denna vecka är densamma som tidigare:
Världen blir inte säkrare enbart genom större försvarsbudgetar eller fler vapensystem. Avskräckning kan vara en del av säkerhetspolitiken, men utan fungerande diplomati ökar också risken för missförstånd, felbedömningar och långvariga konflikter.
Jag kommer därför även fortsättningsvis att argumentera för att Sverige bör kunna föra dialog med alla världens stater samtidigt som vi tydligt står upp för internationell rätt, nationell suveränitet och fredliga lösningar när sådana är möjliga.
2026-07-27 // Bo Jonsson för Enade Sverige
INGA DONATIONER – MEN DELA GÄRNA!
