När ensidiga sanktioner drivs igenom till havs sätts folkrätten ur spel.
Jag reagerar starkt på USA:s beslagtagande av ett venezuelanskt oljetankfartyg utanför Venezuelas kust för något dygn sedan. Det här är inte bara ännu ett geopolitiskt maktspel i periferin av världspolitiken. Det är ett principiellt farligt agerande som riskerar att underminera hela den internationella rättsordningen – och normalisera rena övergrepp till havs, utförda av den stat som annars gärna utropar sig till ”regelbaserad världsordnings” främsta försvarare.
Venezuelas president Nicolás Maduro beskriver händelsen som sjöröveri. I det här fallet är det svårt att avfärda ordvalet som enbart retorik. USA har, utan att befinna sig i krig med Venezuela, genomfört ett militärt och rättsligt ingripande mot ett civilt handelsfartyg, beslagtagit både fartyg och last och dessutom frihetsberövat besättningen. Allt detta sker långt utanför amerikanskt territorialvatten.
Även svenska folkrättsexperter pekar på att agerandet kan stå i strid med havsrätten. Professor Johan Schelin vid Stockholms universitet konstaterar att USA visserligen kan ”kosta på sig” denna typ av handlingar som stormakt – men att det inte innebär att de är lagliga. Och just där ligger kärnan i problemet.
Sanktioner är inte internationell rätt
USA motiverar beslaget med att fartyget brutit mot amerikanska sanktioner mot Venezuela och Iran. Men amerikanska sanktioner är inte internationell lag. De är ensidiga politiska beslut, fattade i Washington, utan FN-mandat och utan internationell rättslig förankring.
När en stat börjar tillämpa sina egna sanktioner genom militär makt mot tredje parts handelsfartyg på öppet hav, då har man passerat en farlig gräns. Det innebär i praktiken att USA tillskriver sig själv rollen som global polis, domare och exekutiv makt – samtidigt.
Om detta accepteras som norm, vad återstår då av havsrätten? Vad återstår av principen om fri handel och fri sjöfart?
Ekonomisk krigföring mot civilbefolkningen
Det råder inga tvivel om att syftet med beslagen är att strypa Venezuelas ekonomi. Omkring 90 procent av landets ekonomi är knuten till oljeexporten. USA:s egen retorik – och läckor till Reuters – gör det tydligt att fler beslag väntas, som en del av en medveten strategi för att göra situationen ohållbar och pressa fram ett regimskifte.
Detta är ekonomisk krigföring. Och som alltid är det civilbefolkningen som drabbas hårdast: genom fattigdom, brist på importerade varor, kollapsad välfärd och ökade sociala spänningar. Att kalla detta för ”demokratifrämjande åtgärder” är cyniskt.
Militär upptrappning i Karibien
Beslaget sker dessutom inte i ett vakuum. USA har under hösten kraftigt byggt upp sin militära närvaro i Karibien. Antalet soldater har mer än fördubblats, amerikanska krigsfartyg har ökat kraftigt och världens största hangarfartyg, USS Gerald R. Ford, har placerats i området. Amerikanska bombplan flyger återkommande nära Venezuelas luftrum.
Sammantaget är detta en klassisk påtryckningskampanj, där ekonomiska, juridiska och militära medel kombineras för att tvinga fram politiska eftergifter. Det är en strategi vi sett förr – i Irak, i Libyen, i Syrien – med välkända och katastrofala resultat.
Prejudikatet som hotar alla
Det kanske mest oroande är dock inte vad detta innebär för Venezuela, utan vad det innebär för världen. Om USA kan beslagta utländska fartyg på internationellt vatten med hänvisning till sina egna sanktioner – varför skulle inte andra stormakter göra samma sak?
Vad händer när Kina, Ryssland eller någon annan stat börjar tillämpa samma logik i Sydkinesiska havet, Svarta havet eller Persiska viken? Vad händer när ”regelbaserad världsordning” reduceras till den starkes rätt?
Det här är inte en perifer konflikt. Det är ett test av hur långt stormakter kan gå innan folkrätten helt urholkas.
En farlig väg framåt
Jag menar att USA:s agerande är illegitimt, destabiliserande och djupt ansvarslöst. Det ökar risken för militär konfrontation, underminerar internationell rätt och bidrar till en global ordning där makt ersätter lag.
Om världen accepterar detta, då har vi tagit ännu ett steg bort från diplomati och rättsregler – och ännu ett steg närmare en framtid där konflikter löses genom blockader, beslag och våld.
Det är en utveckling som borde oroa alla, oavsett vad man tycker om Nicolás Maduro eller Venezuelas inrikespolitik.
Folkrätten gäller antingen alla – eller ingen.
2025-12-12 // Bo Jonsson för Enade Sverige
https://abcnews.go.com/Politics/white-house-us-intends-seized-tankers-oil-hits/story?id=128314496
https://www.newsweek.com/venezuela-outrage-after-us-seizes-oil-tanker-live-updates-11191516
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/kallor-usa-beslagtog-tankfartyg-utanfor-venezuela