Om religionsfrihet, islamofobi, integration och varför ett muslimskt barn som kallar Sverige sitt hem är en del av våra barn
Du som är muslim behöver inte hålla med mig om allting. Du kan invända mot min syn på migration, böneutrop och Sveriges kulturella kontinuitet. Men du ska kunna bedöma Enade Sverige efter vad jag faktiskt säger – inte efter antaganden om vad någon som vill värna svensk suveränitet, sammanhållning och kultur måste tycka om dig. Min utgångspunkt är att människor är individer, att religionsfriheten ska gälla alla och att varje svensk medborgare ska omfattas av samma lagar, rättigheter och skyldigheter.
Jag vill förklara hur jag ser på muslimer, religionsfrihet, integration och svensk samhällsgemenskap. Inte genom att säga det jag tror att någon särskild grupp vill höra. Inte genom att dölja de frågor där vi kanske tycker olika. Och inte genom att behandla Sveriges muslimer som om alla vore likadana.
Muslimer i Sverige är individer med olika bakgrund, politiska uppfattningar, religiös övertygelse och syn på samhället. Några är djupt troende, andra är kulturellt muslimska och några har lämnat religionen. Några är födda i Sverige och andra har kommit hit senare i livet. Ingen människa ska reduceras till en kollektiv etikett.
Min människosyn kommer från verkliga möten
Jag är uppvuxen i Rättvik, men min erfarenhet av människor och världen stannar inte vid Dalarnas gränser. Jag har arbetat och studerat på skolor och arbetsplatser tillsammans med människor från många delar av världen och mött människor med olika språk, religioner, kulturer och livserfarenheter.
Under min tid på Coca-Cola i Jordbro arbetade jag på en arbetsplats där en stor del av arbetarna var muslimer med bakgrund i olika länder. Jag hade aldrig några problem med dem. Jag var mig själv, de var sig själva och vi mötte varandra som arbetskamrater och människor. Vi arbetade, pratade och skrattade tillsammans. Vi behövde inte ha samma religion, bakgrund eller politiska uppfattningar för att respektera varandra och ha det bra på jobbet.
Jag arbetade också på Casino Cosmopol, dit människor från hela världen kom som gäster. Natt efter natt ansvarade jag för deras säkerhet. I den miljön uppstod ibland svåra situationer och hårda samtal. Då gick det inte att reducera någon till religion, hudfärg eller nationalitet. Varje situation och varje människa behövde bedömas individuellt. Mitt ansvar var att upprätthålla säkerheten, men också att möta människan bakom situationen med lugn, respekt och empati.
Jag hjälpte både unga och gamla gäster att stänga av sig själva från kasinot när jag såg att de riskerade att spela bort allt de ägde och hade. För mig fick spelansvaret inte vara en skylt på väggen eller ett tomt ord i företagets kommunikation. Om en människa förstod att hon höll på att förstöra sin ekonomi skulle avstängningen ge ett verkligt skydd – inte vara så kort att personen snart kunde komma tillbaka och fortsätta spela.
Till slut bad den högsta chefen mig att skriva kortare avstängningsavtal med gästerna. Jag stod på mig. Jag tänkte inte medverka till ett system där man talade om spelansvar utåt men samtidigt gjorde skyddet så kortvarigt som möjligt. För mig var det riktigt spelansvar – inte dubbelmoral och tomma ord.
Det handlade inte om var gästen kom ifrån eller vilken religion personen hade. Det handlade om människan framför mig. Säkerhet och empati är inte motsatser. Tydliga gränser och medmänsklighet är inte heller motsatser. Ibland är det mest omtänksamma man kan göra att säga nej, stå kvar och skydda en människa även när det vore enklare att titta åt ett annat håll.
Det är också så jag ser på politik. Ett samhälle måste kunna upprätthålla lagar, gränser och gemensamma spelregler. Men staten får aldrig glömma att varje ärende, varje beslut och varje siffra ytterst handlar om en enskild människa.
Min syn på muslimer och andra människor kommer därför inte från någon föreställning om grupper jag aldrig mött. Den bygger på många års verkliga möten som arbetskamrat, säkerhetsansvarig och medmänniska. Min erfarenhet är densamma: människor ska bemötas som individer.
En muslim är inte ansvarig för vad en extremist gör
Enade Sveriges utgångspunkt är enkel: människor är individer.
En muslim ska inte tillskrivas extremistiska åsikter eller handlingar enbart därför att personen är muslim. En judisk människa är inte ansvarig för den israeliska regeringens handlingar därför att personen är jude. En rysk människa är inte ansvarig för den ryska regeringens handlingar därför att personen är ryss. Samma princip gäller alla.
Därför tar jag tydligt avstånd från islamofobi, antisemitism, russofobi och andra former av kollektiv fientlighet där människor döms efter nationalitet, etnicitet, hudfärg eller religion. Den som respekterar svensk lag och sina medmänniskor ska inte misstänkliggöras på grund av sitt ursprung eller sin tro.
Jag vill inte att svenskar ska lära sig att hata ryssar, judar, muslimer eller andra grupper. Jag vill lika lite att människor från andra grupper ska lära sig att hata svenskar. Kritisera idéer, beslut och beteenden – döm inte människor kollektivt efter vilka de är.
Religionsfriheten ska vara verklig
Människor i Sverige ska vara fria att vara kristna, judar, muslimer, buddhister, hinduer, tillhöra andra religioner eller inte tro alls. Muslimer och andra religiösa grupper ska kunna samlas och ha ändamålsenliga lokaler för sin religionsutövning inom svensk lag. Religionsfriheten ska vara verklig.
Samtidigt måste vi kunna kritisera regeringar, stater, politiska rörelser, religioner, ideologier, organisationer och konkreta handlingar utan att göra hela folkgrupper eller religiösa grupper kollektivt ansvariga. Kritik av en religion är inte automatiskt fientlighet mot dess troende. Kritik av en stat är inte fientlighet mot dess folk. Kritik mot Israels regering är inte antisemitism.
Jag skiljer mellan människan och idén. Att försvara en människas religionsfrihet innebär inte att hennes religion står över politisk diskussion.
Samma svenska lag ska gälla för alla
Ingen religion står över svensk lag. Sverige ska ha en gemensam rättsordning. Kriminella nätverk, klanstrukturer, våldsbejakande extremistmiljöer eller andra organisationer ska inte få bygga upp parallella maktstrukturer, använda hot eller våld för att kontrollera människor eller skapa strukturer som konkurrerar med den svenska staten.
Människor är fria att organisera sig, bilda föreningar och leva tillsammans inom svensk lag. Men det ska finnas en rättsordning i Sverige – den svenska.
Det handlar inte om att peka ut muslimer. Samma princip ska gälla alla religioner, organisationer och politiska övertygelser. Religionsfrihet innebär frihet att tro, men ingen människa ska utsättas för religiöst, politiskt eller annat otillbörligt tvång.
Jag är emot offentliga böneutrop
Jag vill vara öppen även med sådant som vissa muslimer kan invända mot. Jag är emot offentliga böneutrop i Sverige.
Religionsfrihet innebär enligt min mening rätten att tro, samlas och utöva sin religion – inte en rätt att genom återkommande förstärkta högtalarutrop göra det offentliga ljudlandskapet till bärare av religiösa budskap. Principen ska genomföras genom generella och rättssäkra regler. Den betyder inte att muslimer ska ha färre grundläggande medborgerliga rättigheter än andra.
Jag vill också ha betydligt större transparens och kontroll kring omfattande utländsk finansiering av trossamfund och religiösa byggprojekt. Sverige ska kunna ingripa mot finansiering som används för otillbörlig utländsk påverkan, våldsbejakande extremism eller verksamhet som hotar svensk säkerhet eller svensk lag. Religionsfriheten ska inte kunna användas som en bakdörr för främmande stater att köpa politiskt eller religiöst inflytande i Sverige.
Det innebär inte att vanliga muslimer eller muslimska församlingar kollektivt ska misstänkliggöras.
Sverige har ett kristet kulturarv
Sverige har präglats av kristendomen i mer än tusen år. Kristendomen har påverkat Sveriges historia, högtider, språk, konst, arkitektur, samhällsinstitutioner och kulturella identitet. Det är ett kulturarv som jag vill erkänna och bevara.
Men ett kristet kulturarv betyder inte att kristna svenska medborgare ska ha större rättigheter än muslimska, judiska eller icke-troende svenska medborgare. Sverige har i dag full religionsfrihet, och människor med många trosuppfattningar lever här. Det förändrar inte vår historia, men vår historia förändrar inte heller principen om lika medborgerliga rättigheter.
Religionsfrihet för individen, svensk lag framför religiösa regler och respekt för Sveriges historiska kulturarv kan existera samtidigt.
Mina krav på migration, etablering och asyl
Jag vill också vara fullständigt öppen med Enade Sveriges migrationspolitik. Enade Sverige vill inte stoppa all invandring. Sverige kommer även i framtiden att ha migration. Arbetskraft, studenter, forskare och andra människor ska kunna komma hit under ordnade former.
Men migrationen ska vara kontrollerad och anpassad efter Sveriges långsiktiga demografiska utveckling och faktiska förmåga att integrera människor.
Att människor redan lever i Sverige med muslimsk tro eller utländsk bakgrund är inte ett argument för fortsatt migration på en nivå som Sverige saknar förmåga att hantera. Jag skiljer mellan hur människor som redan lever här ska behandlas som individer och vilka migrationsregler Sverige ska ha inför framtiden.
En svensk medborgare ska omfattas av samma grundläggande lagar, rättigheter och skyldigheter som andra svenska medborgare. Framtida invandring, permanent bosättning och medborgarskap är andra politiska frågor som måste kunna diskuteras sakligt.
Planerad migration ska bygga på eget ansvar
Den som planerar att flytta till Sverige för arbete, företagande eller permanent bosättning ska som huvudregel i betydligt större utsträckning kunna visa egen försörjning, boende och förmåga att bära sina grundläggande etableringskostnader.
Planerad migration ska inte bygga på att svenska skattebetalare finansierar etableringen från första dagen. Reglerna ska samtidigt göra det möjligt för exempelvis utbytesstudenter och internationella forskare att komma hit under tydliga och förutsägbara villkor.
Min princip är att rätt människor ska kunna komma under rätt former och med tydliga villkor från början.
Svenskt medborgarskap ska vara slutpunkten på etableringen
Jag vill att det ska vara svårare att bli svensk medborgare. Svenskt medborgarskap ska vara slutpunkten på en lång och dokumenterad etablering i Sverige – inte en administrativ formalitet.
Min inriktning är en huvudregel om minst tio års laglig och sammanhängande bosättning i Sverige. Den som ansöker ska kunna styrka sin identitet, kunna försörja sig, behärska svenska, ha grundläggande kunskaper om svensk historia, samhällssystem, lagstiftning och demokratiska institutioner samt ha levt skötsamt.
Allvarlig eller upprepad kriminalitet ska kunna leda till betydligt längre kvalificeringstid eller att medborgarskap inte beviljas. Ett nytt medborgarskap ska också markeras genom en medborgarskapsceremoni där personen bekräftar sin respekt för Sveriges lagar och sitt ansvar som svensk medborgare.
Svenskt medborgarskap ska vara värdefullt därför att det betyder något.
Kraven handlar inte om att en människa måste vara kristen, ha ett svenskt efternamn eller förneka sin familjebakgrund. En muslim som uppfyller villkoren ska bedömas efter samma regler som en kristen, jude, hindu eller ateist. Det är inte religionen som ska avgöra. Det är etableringen, laglydigheten och viljan att ta ansvar för livet i Sverige.
Att ta seden dit man kommer är något positivt
Uttrycket ”ta seden dit man kommer” används ibland som om det vore ett hot eller ett krav på att människor ska utplåna sin identitet. Det är inte vad jag menar.
Jag menar inte att en människa som kommer till Sverige måste glömma sina föräldrar, sluta laga familjens maträtter, överge sin privata tro eller förneka sin egen historia. Människor kan bära flera erfarenheter och kulturella influenser inom sig.
Att ta seden dit man kommer betyder att visa respekt för det samhälle som tar emot en och förstå att landet redan har ett eget språk, en historia, lagstiftning, samhällsordning, traditioner och kulturarv. Det är i grunden något positivt.
När jag själv har studerat och arbetat tillsammans med människor från andra länder och kulturer har jag behövt lyssna, lära mig och visa respekt. Jag har inte kunnat kräva att omgivningen först ska anpassa sig efter mig. Samma respekt måste kunna förväntas av den som väljer att bygga sitt liv i Sverige.
Att ta seden dit man kommer innebär att lära sig svenska, följa svensk lag, respektera andra människors frihet och förstå hur det svenska samhället fungerar. Ingen religion, klan eller kulturell sedvänja står över lagen.
Men det handlar också om något större än att bara följa regler. Det handlar om att vilja bli en del av det gemensamma.
Ett samhälle måste hålla samman för att förbli ett samhälle. Det räcker inte att människor råkar bo inom samma geografiska gränser. Vi behöver kunna tala med varandra, känna ett gemensamt ansvar, lita på samma rättsordning och se landets framtid som en gemensam angelägenhet.
Gemenskap betyder inte likformighet. Människor behöver inte ha samma religion, äta samma mat, lyssna på samma musik eller tycka likadant om politik. Men det måste finnas en gemensam grund som är starkare än det som skiljer oss åt.
För mig består den grunden av svenska språket, svensk lag, respekt för individens frihet, kunskap om landets historia och ett gemensamt ansvar för Sverige.
Den som tar seden dit man kommer visar: Jag är inte bara här för det Sverige kan ge mig. Jag är också beredd att bidra till, respektera och ta ansvar för landet.
Det är ingen förnedring. Det är ett steg in i gemenskapen.
Samtidigt har det svenska samhället ett ansvar tillbaka. Den som lär sig språket, försörjer sig efter förmåga, följer lagen, respekterar sina medmänniskor och gör Sverige till sitt hem ska bemötas värdigt och individuellt – inte kollektivt misstänkliggöras på grund av sitt namn, sitt ursprung eller sin religion.
Integration innebär därför både rättigheter och skyldigheter. Sverige ska behandla människor rättvist och värdigt. Den som kommer hit ska samtidigt anpassa sig till Sveriges lagar och grundläggande samhällsordning.
Vi behöver inte bli identiska för att hålla samman. Men vi måste ha tillräckligt mycket gemensamt för att kunna säga: Detta är vårt samhälle, vårt ansvar och vår gemensamma framtid.
Asyl ska sökas genom ordnade och lagliga vägar
Jag vill förändra dagens asylsystem. Asyl- och skyddsansökningar ska i normalfallet kunna initieras och prövas innan resan till Sverige.
Det kräver ett nytt rättsligt och praktiskt system, exempelvis genom svenska beskickningar eller särskilda ansökningscenter utanför Sverige. När det är farligt eller praktiskt omöjligt att söka från hemlandet ska säkra tredjelandslösningar och andra lagliga skyddsvägar kunna användas.
Målet är att minska behovet av farliga resor och människosmuggling och skapa fler ordnade vägar för människor vars skyddsskäl faktiskt uppfyller kriterierna.
Den som efter individuell prövning beviljas skydd ska kunna resa lagligt och ordnat till Sverige. Reformen måste följa Sveriges bindande skyddsåtaganden, inklusive principen att människor inte får skickas till förföljelse eller annan behandling som internationell rätt förbjuder.
Medmänsklighet och kontroll är inte motsatser.
Tillfälligt skydd är inte automatiskt permanent bosättning
Skydd från krig eller förföljelse och permanent immigration är inte samma sak. En person som behöver skydd under en konflikt ska kunna få sitt individuella skyddsbehov prövat och, där kriterierna är uppfyllda, få trygghet.
Men ett tillfälligt skyddsbehov ska inte automatiskt innebära permanent bosättning eller svenskt medborgarskap. När förhållandena i hemlandet blivit tillräckligt säkra ska återvändande åter kunna vara det naturliga alternativet.
Sverige ska kunna visa medmänsklighet utan att varje tillfällig humanitär situation automatiskt omvandlas till permanent migration.
Jag tror inte på stora återvandringsbidrag
Jag ser inte stora ekonomiska återvandringsbidrag som någon central lösning på Sveriges migrationsproblem. Om Sverige från början har tydliga krav på vem som får bosätta sig här, hur permanent etablering fungerar och vilka grundläggande spelregler som gäller ska staten inte flera år senare behöva betala stora summor för att människor ska lämna landet.
Frivillig återvandring ska naturligtvis vara möjlig och rimlig praktisk hjälp ska kunna ges när det finns behov av det. Men min princip är enklare: gör spelreglerna tydliga från början.
Rätt människor ska kunna komma under rätt former. Den som får skydd ska få skydd. Den som vill etablera sig permanent ska uppfylla tydliga krav. Den som blir svensk medborgare ska förstå både rättigheterna och ansvaret.
Detta är krav på framtida migration, etablering och medborgarskap. Det är inte ett argument för att kollektivt misstänkliggöra svenska muslimer eller andra människor som redan lever här.
Jag förenar tydliga gränser med respekt för individen. Det är samma princip som följt mig i arbetslivet: säkerhet och empati är inte motsatser. Ett samhälle kan upprätthålla tydliga regler och samtidigt behandla varje människa rättssäkert, värdigt och individuellt.
Jag erkänner det svenska folket utan att förneka andra människors värde
Jag erkänner etniska svenskar som Sveriges historiska majoritetsbefolkning, med en lång språklig, kulturell och historisk kontinuitet i Sverige och Norden. Jag anser att den kontinuiteten har ett värde och ska kunna föras vidare till kommande generationer.
Min principiella och långsiktiga målbild är att etniska svenskar även i framtiden ska utgöra en tydlig och stabil majoritet av Sveriges befolkning och inte genom långvariga demografiska förändringar bli en minoritet i sitt eget land.
Det är en övergripande demografisk inriktning – inte en exakt matematisk kvot. Jag förespråkar inget statligt register över människors etnicitet, ”ras”, DNA eller släktträd. Jag definierar inte svensk etnicitet efter hudfärg eller någon föreställning om biologisk renhet.
Jag tar avstånd från nazism, rasbiologi, rasrenhet, rashierarkier, antisemitism och föreställningar om att människor skulle ha olika människovärde eller medborgerliga rättigheter beroende på ras, hudfärg eller etniskt ursprung.
Att erkänna ett folks existens är inte att hävda dess överlägsenhet.
Den demografiska utvecklingen ska påverkas genom generella demokratiska verktyg som långsiktigt hållbara migrationsnivåer, integrationspolitik och familjepolitik – inte genom att staten graderar enskilda människors värde efter ursprung.
Alla svenska medborgare ska vara lika inför lagen och ha samma grundläggande medborgerliga rättigheter och skyldigheter oavsett etnisk bakgrund, hudfärg eller religion.
Muslimer är ingen nationell minoritet – men muslimska medborgare är en del av samhället
Muslimer utgör inte en nationell minoritet i Sverige. Islam är en religion, och svenska muslimer kan ha många olika etniska och nationella bakgrunder. De kan exempelvis ha svenska, arabiska, kurdiska, somaliska, turkiska, bosniska eller andra familjerötter.
Det innebär att muslimer inte har någon särskild kollektiv politisk ställning vid sidan av andra medborgare. De är individer och, när de har svenskt medborgarskap, svenska medborgare med samma grundläggande rättigheter och skyldigheter som andra.
Många svenska muslimer är födda här. Sverige är landet där de har vuxit upp, gått i skolan, arbetat och bildat familj. För dem kan Sverige vara det enda hemland de själva känner.
De är inte tillfälliga gäster. De är en del av det svenska samhället.
Det innebär inte att Sverige saknar ett historiskt svenskt folk, ett kristet kulturarv eller en svensk kulturell grund. Det innebär inte heller att islam får samma historiska ställning i Sverige som kristendomen eller att muslimer blir en nationell minoritet i juridisk mening.
Ett land kan bevara sin historiska kontinuitet och samtidigt samla medborgare med olika familjebakgrund och religioner kring ett gemensamt nationellt ansvar.
Jag vill inte bygga ett Sverige där olika religiösa och etniska grupper lever bredvid varandra som separata samhällen. Jag vill bygga ett land där människor kan bevara sin privata tro och delar av sitt kulturella arv men samtidigt mötas som svenska medborgare under samma lag och med ansvar för samma gemensamma framtid.
En muslim ska kunna säga: Jag är muslim och Sverige är mitt hemland. En kristen, jude, buddhist eller ateist ska kunna säga detsamma.
Det som håller oss samman behöver inte vara samma religion. Det ska vara svenska språket, svensk lag, medborgarskapet, ansvaret för varandra och viljan att lämna ett tryggt och fungerande land till våra barn.
Vi behöver inte bli identiska för att vara medborgare i samma land.
Ett muslimskt barn som kallar Sverige sitt hem är en del av våra barn
Jag gör detta för mina tre barn och för alla andra barn som växer upp i Sverige.
Oavsett var deras föräldrar kommer ifrån eller vilket efternamn de bär – så länge de kallar Sverige sitt hem har de rätt till trygghet, framtidstro och ett land som inte sviker dem.
Ett muslimskt barn som växer upp här ska inte betraktas som ansvarigt för vad en extremist gör någonstans i världen. Barnet ska inte behöva bära kollektiv skuld för sin familjs religion eller ursprung.
Svenska barn med muslimsk tro eller familjebakgrund är inte någon annans barn. De är en del av våra barn och Sveriges framtid.
Jag vill att våra barn ska ärva ett land med ett gemensamt språk, en historia, en fungerande rättsordning och en framtid. Ett land där människor kan ha olika bakgrund och tro utan att lära sig hata varandra.
Civila är civila – oavsett sida
Samma människosyn gäller i utrikespolitiken.
Israeliska civila måste kunna leva utan raketattacker, terrorism och rädsla för nya massakrer. Palestinska civila måste kunna leva utan ockupation, kollektiv bestraffning, tvångsförflyttning och förstörelse av sina livsmiljöer.
En hållbar lösning måste ge både israeler och palestinier säkerhet, politiska rättigheter och självbestämmande.
Judars rätt till trygghet får inte användas för att tysta legitim kritik mot Israels regering. Palestiniers lidande får aldrig användas som förevändning för antisemitism.
Civila är civila – oavsett sida. Mat till hungriga, mediciner till sjuka och värme till människor som fryser ska inte göras till ett geopolitiskt ställningstagande.
Enade Sverige vill att Sverige lämnar Nato, säger upp DCA-avtalet, upphör med vapenexport och inte gör sig till militär part i andra staters krig.
Sverige ska bidra med diplomati, förhandling, medling och humanitär hjälp. Vi ska kunna tala även med stater vars regeringar vi har allvarliga motsättningar med.
Att tala med någon är inte detsamma som att stödja allt den gör. Jag vill bygga broar – inte rasera dem.
Du behöver inte hålla med mig – men bedöm mig efter vad jag faktiskt står för
Jag förväntar mig inte att alla muslimer ska hålla med Enade Sverige. Muslimer är ingen enhetlig politisk grupp, och jag tänker inte behandla er som en sådan.
Du får kritisera min syn på migration, böneutrop, religion eller Sveriges demografiska och kulturella kontinuitet. En öppen demokrati kräver att människor kan vara djupt oense utan att göra varandra till fiender.
Men bedöm mig efter den politik jag faktiskt står för.
Jag förespråkar inte kollektiv skuldbeläggning, olika människovärde eller olika medborgerliga rättigheter. Jag vill ha en gemensam lag, ett gemensamt ansvar och ett Sverige där människor kan ha olika bakgrund och tro men ändå dela ett land.
Vi behöver inte bli identiska. Men vi måste kunna mötas som individer, respektera samma lagar och ta ansvar för det land där våra barn ska växa upp.
Det är så jag tänker.
SUVERÄNITET – DIPLOMATI – FRED – TRYGGHET – RÄTTVISA
2026-09-04 // Bo Jonsson för Enade Sverige
INGA DONATIONER – MEN DELA GÄRNA!
About the Author
