De döljer sig i bilarna – eller i Expressens redaktionsmöten?
Idag den 2 maj, tidigt på morgonen före klockan 06, publicerade Expressen en “granskning” med rubriken “De döljer sig i bilarna: Hyllar Putin i Sverige”, signerad Maria Georgieva – samma journalist som deltog i SVT:s programserie om “ryska spioner” i Sverige.
I Expressens värld är det alltid något skumt med människor som minns. Särskilt om de minns fel krig, fel seger eller – Gud förbjude – håller upp fel flagga. Artikeln försöker få Segerdagen den 9 maj att framstå som en sorts illasinnad sammansvärjning, där alla som deltar är del av ett Kremlkontrollerat nätverk. Jag är inte nämnd i artikeln. Men jag är inte dum heller. Det stänker. Det är meningen att det ska stänka.
Jag har varit öppen med att jag kommer delta i firandet på ryska ambassaden den 9 maj. Jag har publicerat det på Enade Sveriges sida. Jag har lagt S:t Georgsbandet i logotypen. Och Expressen vet mycket väl vem jag är – de skrev nämligen själva om mig efter nationaldagsfirandet på ambassaden 2024.
Då gick jag, som partiledare för Enade Sverige, runt inne på ambassadområdet, fullt synlig för fotograferna på Skrapan mittemot – samma plats där Maria Georgieva och hennes fotograf brukar stå. Jag gjorde det med flit. För att se om de skulle ta betet. Och det gjorde de.
Artikeln som följde skrevs visserligen inte av Georgieva själv utan av Leif Brännström på Expressen, men tonen var densamma: misstänkliggörandet, antydningarna, det tysta flinet. I texten kunde man bland annat läsa:
“Inbjuden var däremot Bo Jonsson, som titulerar sig partiledare för ’Enade Sverige’ […] Det var ett stort nöje och en ära att få delta i detta betydelsefulla firande,” skrev Bo Jonsson efter mottagningen.”
Och om någon på Expressens redaktion fortfarande sitter med zoomverktyget i högsta hugg, likt en sniper med skjutläge från Skrapan mittemot, och försöker lista ut vad jag egentligen fifflade med i skuffen när jag lämnade ambassaden – så kommer här svaret:
Jag promenerade tillsammans med min bekant, som är diplomat, från ambassadbyggnaden till parkeringen. Där öppnade jag skuffen på min bil och plockade fram en officiell Leksands IF-souvenirpåse, innehållande en LIF-halsduk och en matchtröja i bebisstorlek – en gåva till hans lilla förstfödda knodd. Det var en personlig gest. Inte ett kuvert med instruktioner från Kreml, inte en hemlig överlämning – utan ett symboliskt paket från Dalarna. Så var det med det. Varsågoda, kamerateamet – ni kan släppa zoomen nu.
Och som bonus: jag rekryterade två nya fans till Leksands IF den dagen.
Eller var det fel lag också? Leksands IF i mitt hjärta.
Det handlar inte om propaganda – det handlar om minne
Jag vet mycket väl att dagens värld är uppdelad i läger. Jag vet också att många svenskar har svårt att skilja på patriotism och propaganda – så fort det gäller Ryssland. Men Segerdagen den 9 maj handlar inte om Ukraina. Den handlar om Nazitysklands fall. Den handlar om Röda arméns seger – en seger som kostade 27 miljoner sovjetmedborgare livet.
När människor i Sverige – oavsett ursprung – firar den dagen, så gör de det för att hedra sina döda. För sina förfäder. För historien. Att Expressen försöker få det att se ut som ett psykologiskt vapen från Kreml är djupt ohederligt, och ett hån mot alla som bär på den historien i sitt blod.
Jag har aldrig mörkat mina sympatier. Jag vill se bättre relationer mellan Sverige och Ryssland. Jag vill se fred, inte krig. Suveränitet, inte lydstat. Minnesdagar, inte proxykrig. Det är därför jag startade Enade Sverige.
Den verkliga påverkan kommer inte från öst – utan från Expressen
Det är ironiskt att Maria Georgieva och FOI:s “experter” talar om hur ryssar i Sverige “utnyttjas för påverkan” – samtidigt som Expressen själva driver en kampanj som bygger just på känslomässig påverkan. Röd flagga här, hammare och skära där, några ord om KGB och hybridkrig – så är narrativet på plats.
Det de gör är inget annat än kollektiv skuld-by-association. Och jag vet hur det fungerar. Den här artikeln kommer sannolikt följas upp den 9 maj, när bilkortegen väl rullar. Då får vi se rubriker som “Trots kritiken – här firar svenskar Putin igen”. Och kanske: “Och här har vi en svensk partiledare minsann…”
Det är därför jag skriver detta redan nu. Jag väntar inte. Jag hukar inte. Jag är inte rädd.
Expressen försöker måla upp en bild av att den som deltar i dessa firanden “tar avstånd från Sverige”. Det är fel. Jag tar avstånd från det som förstör Sverige – russofobin, lydpolitiken, hyckleriet. Men jag älskar mitt land. Jag har varit gjort en tuff värnplikt på K4 Arvidsjaur. Jag har varit en säkerhetschef på statliga kasinot i Stockholm. Jag är trebarnsfar, politiskt engagerad – alltid i Sverige. Det här är mitt land. Och det är just därför jag säger ifrån.
Expressen vill få det att se ut som att de avslöjar något. Men allt de avslöjar är sin egen avsikt. De döljer sig inte i bilar. De döljer sig i rubriker. Vi andra står öppet.
2025-05-02 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Det är väl självklart att man firar segerdagen om man inte är nazist
Johan Forsell hyllar nazismen i Ukraina med uttrycket Slava Ukraina på X
Han är respektlös mot firandet av segerdagen 9 maj då Ryssland besegrade de tyska nazisterna och räddade världsfreden Avgå Forsell du är ingen statsman
Ja jag och min kära fru vi tror stenhårt att fred ger frihet och lyhördhetens goda gåva. Vi ska kunna utan hot, ångest fritt får tala, skriva och kommentera. Det är också så den fredliga gemensamma framtiden skapar ny bra utveckling.
.