ÅTERINFÖR EN RIKSRÄTT OCH TILLSÄTT EN HAVERIKOMMISSION
Detta krav gäller nu, under valrörelsen, på valdagen och exakt lika mycket efter valet 2026. Jag tänker inte delta i föreställningen att Sveriges grundläggande problem försvinner bara för att det blåbruna regeringsunderlaget eventuellt byts ut mot ett rödgrönt. Någon verklig systemförändring kommer inte att ske. Någon skoningslös självrannsakan bland makthavarna kommer inte att genomföras. De kommer att byta ministrar, pressekreterare, färger och slogans, medan maskineriet bakom dem fortsätter att arbeta precis som tidigare. Valet kan på sin höjd byta vilka som administrerar systemet. Det kommer inte att granska systemet, åtala systemets brottslingar eller bryta den ekonomiska maktordning som omger riksdagen, regeringen, myndigheterna, medievärlden och näringslivet.
Varken Ulf Kristersson eller Magdalena Andersson kommer att bita den hand som föder deras politiska system. De kan attackera varandras retorik, skälla på varandras budgetar och spela oförsonliga motståndare framför kamerorna, men ingen av dem kommer att rikta yxan mot den ekonomiska och institutionella maktordning som bär upp deras partier, karriärer och framtida reträttplatser. De kommer inte självmant att öppna alla arkiv, kartlägga alla lobbykontakter, följa alla pengar eller låta en verkligt oberoende haverikommission syna deras egna block. Kristersson och Andersson representerar inte två konkurrerande samhällssystem. De representerar två förvaltningsalternativ inom samma system. Den ena handen tvättar den andra, medan svenska folket får betala notan och vart fjärde år välja vilken hand som ska hålla i pennan.
Vi har redan sett detta i NATO-frågan. Den socialdemokratiskt ledda regeringen övergav den svenska militära alliansfriheten och lämnade in ansökan. Den efterföljande borgerliga regeringen fullföljde processen och förde in Sverige i NATO. Det rödgröna blocket inledde marschen och det blåbruna förde den över mållinjen. Båda sidor bär ansvar för att ett historiskt säkerhetspolitiskt vägval genomfördes utan att svenska folket fick rösta om saken. De kan skylla på varandra i valdebatter hur mycket de vill, men i den avgörande frågan stod de på samma sida mot oss som krävde folkomröstning, fortsatt militär alliansfrihet och en självständig svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Samma sak gäller DCA-avtalet och den fortsatta överföringen av svensk suveränitet till strukturer som folket aldrig har fått ett tydligt mandat att godkänna.
Samtidigt varnas svenska folket för att främmande makt med ”hundra procents säkerhet” kommer att försöka påverka valet. Jag förnekar inte att utländska stater bedriver propaganda, underrättelseverksamhet och politisk påverkan. Det gör stater, och verkliga påverkansoperationer ska avslöjas och motverkas. Men jag vägrar acceptera att begreppet främmande makt används som en gigantisk rökridå för att få svenska folket att stirra utanför landets gränser medan den ekonomiska makt som redan kontrollerar tillträdet till svensk politik lämnas nästan helt i fred. Vi uppmanas att titta på ryssen, kinesen, iraniern, trollkontot, den manipulerade filmen och den anonyma profilen. Vi ska misstänka varje obekväm uppfattning och varje röst som bryter mot etablissemangets linje. Men vi förväntas inte granska bankerna, investmentbolagen, mediekoncernerna, lobbyorganisationerna, tankesmedjorna, konsultbolagen, miljardärerna och de internationella kapitalintressen som har direkt tillgång till makten varje dag mellan valen.
Storkapitalet behöver inte hacka en server eller förfalska en valsedel. Det behöver inte skriva på dålig svenska från någon källare i Moskva. Det kan gå rakt in genom huvudentrén, bära kostym, boka möte med ministern och kalla påverkan för marknadsdialog. Det kan äga medieplattformarna, finansiera opinionsbildningen, beställa rapporterna, avlöna lobbyisterna, erbjuda styrelseposterna och hålla välbetalda reträttplatser redo för politiker som har tjänat färdigt i riksdagen, Rosenbad eller myndighetsvärlden. När en främmande stat försöker påverka svensk politik kallas det hybridkrigföring. När banker, koncerner, lobbyister och kapitalförvaltare försöker påverka samma politik kallas det samverkan. När utländska aktörer finansierar politiska budskap kallas det informationskrig. När ekonomiska särintressen finansierar tankesmedjor, rapporter, kampanjer, ledarsidor och så kallade oberoende experter kallas det samhällsdebatt. När främmande makt vill få svenska politiker att fatta beslut som gynnar dess intressen beskrivs det som ett angrepp på vår suveränitet. När storkapitalet gör samma sak genom slutna möten, lobbyister, mediemakt, ekonomiska påtryckningar och framtida karriärmöjligheter beskrivs det som en naturlig del av demokratin. Jag kallar det demokratins mest välbevakade dubbelmoral.
Sveriges åtta riksdagspartier behöver inte ha samma juridiska ägare för att i praktiken tjäna samma ekonomiska maktordning. De behöver inte samlas i ett hemligt rum och ta emot skriftliga order. Det räcker att de verkar på en spelplan där storkapitalet äger arenan, sätter reglerna, finansierar reklamen, kontrollerar stora delar av informationsflödet och avgör vilka spelare som får fortsätta sina karriärer efter slutsignalen. Makt behöver inte alltid ge order. Det räcker att alla runt bordet vet vilka gränser som inte får överskridas. Politiker behöver inte mutas med sedelkuvert när belöningen kan komma som ett konsultuppdrag, en styrelsepost, en välbetald anställning, ett generaldirektörsjobb eller en reträttplats hos de intressen som gynnas av den förda politiken. Det är den svenska korruptionens moderna ansikte. Den bär inte alltid en sedelbunt i innerfickan. Den bär passerkort, titel, kostym och ett välfyllt kontaktnät. Den kallar vänskapsrekrytering för förtroende, gentjänster för samarbete, politiska belöningar för kompetens och organiserad ansvarsflykt för kollegialitet.
Den vanliga människan ska samtidigt redovisa varje krona, varje konto, varje tillgång och varje misstag. Den arbetslöse ska stå med mössan i handen inför myndigheterna. Den sjuke ska bevisa sin sjukdom om och om igen. Barnfamiljen ska vända ut och in på hela sin ekonomi för att få hjälp med det mest grundläggande. Småföretagaren kan straffas för ett felaktigt kommatecken. Men när politiker, myndighetschefer och konsulter bränner miljarder, gynnar sina nätverk, mörkar beslutsunderlag, missköter upphandlingar eller bygger karriärer på monumentala misslyckanden heter det att rutinerna ska ses över. Någon avgår med ett generöst avgångsvederlag. Någon flyttas till ett annat uppdrag. Någon blir konsult. Någon får en styrelsepost. Någon skriver en bok och framträder som expert på det område där personen själv misslyckades. Det är inte ansvarsutkrävande. Det är ett skyddssystem för den politiska och ekonomiska överklassen.
Det måste få ett slut. Sverige måste börja låsa in korrupta makthavare – återinför riksrätten, inrätta en oberoende konstitutionsdomstol och tillsätt en haverikommission med verkliga befogenheter. Jag talar inte om att någon ska dömas på förhand eller fängslas för politiska åsikter. Jag talar om makthavare som efter rättssäker utredning och rättegång döms för korruption, mutbrott, grovt tjänstefel, bedrägeri eller annat allvarligt missbruk av offentligt ämbete. De ska avtjäna verkliga straff precis som andra dömda brottslingar. Titel, parti, klasstillhörighet, kontaktnät och position ska inte fungera som immunitet. Tvärtom ska den som har anförtrotts stor makt bära ett större ansvar, eftersom skadan blir större när förräderiet mot förtroendet sker från samhällets högsta nivåer. En konstitutionsdomstol måste samtidigt kunna stoppa och upphäva lagar och regeringsbeslut som strider mot grundlagen, pröva allvarligt maktmissbruk och skydda medborgarnas grundläggande rättigheter även när en tillfällig politisk majoritet vill något annat. Annars riskerar både riksrätten och haverikommissionen att bli tandlösa konstruktioner som samma maktsystem kan kontrollera, förhala eller ignorera.
Jag kräver att Sverige återinför en modern riksrätt med verkliga möjligheter att pröva ministrar och andra höga makthavare som grovt missbrukar sina ämbeten, bryter mot lagen eller medvetet orsakar allvarlig skada genom korruption, maktmissbruk eller kvalificerad tjänsteförsummelse. Jag kräver också en oberoende nationell haverikommission för den politiska och offentliga makten. Inte ännu en tandlös kommitté där politiska vänner granskar politiska vänner och producerar tusen sidor byråkratisk dimma där ansvaret löses upp mellan fotnoterna tills ingen längre kan ställas till svars. Kommissionen ska bestå av oberoende jurister, revisorer, ekonomiska utredare och forensiska experter. Den ska kunna säkra handlingar, följa pengarna, kartlägga nätverken, granska upphandlingarna, synliggöra intressekonflikterna och överlämna konkreta brottsmisstankar till polis och åklagare.
Granskningen ska gå över flera mandatperioder och omfatta samtliga regeringsalternativ. Socialdemokratiska, moderata, borgerliga, rödgröna och blåbruna makthavare ska granskas efter exakt samma måttstock. Ingen ska kunna gömma sig bakom att den andra sidan också deltog. Delat ansvar får inte betyda avskaffat ansvar. NATO-processen ska granskas. DCA-avtalet ska granskas. Frånvaron av folkomröstningar ska granskas. Offentliga upphandlingar, konsultavtal, statliga stöd, politiska utnämningar, svängdörrar, lobbykontakter, partifinansiering, tankesmedjor och relationerna mellan politiken, kapitalet och mediemakten ska granskas. Vi ska få veta vem som träffade vem, vem som finansierade vem, vilka varningar som ignorerades, vilka beslutsunderlag som undanhölls, vilka särintressen som gynnades och vilka politiker som senare belönades med uppdrag hos vinnarna.
Jag vill se ett fullständigt lobbyregister, offentlig redovisning av partiernas och tankesmedjornas finansiering, full insyn i ekonomiska bindningar och hårda karensregler för ministrar, statssekreterare, riksdagsledamöter och myndighetschefer som vill gå direkt över till företag och organisationer som påverkades av deras beslut. Den politiker som har sålt ut allmänintresset ska inte kunna lämna sitt ämbete på fredagen och börja inkassera belöningen hos vinnarna på måndagen. Sekretess ska skydda rikets säkerhet och människors integritet, inte korrupta nätverk, politiska karriärer och ekonomiska särintressen.
Detta krav försvinner inte om Magdalena Andersson blir statsminister. Det försvinner inte om Ulf Kristersson sitter kvar. Det försvinner inte om partierna byter samarbeten, namn på departementen eller personer framför kamerorna. Ett rödgrönt regeringsskifte kommer inte automatiskt att innebära någon uppgörelse med det blåbruna styret, eftersom båda sidor själva är insyltade i samma grundläggande maktsystem och flera av de största besluten har fattats gemensamt eller fullföljts över blockgränsen. De kommer inte självmant att utreda sig själva. De kommer inte självmant att öppna arkiven. De kommer inte självmant att kartlägga sina egna nätverk. De kommer inte självmant att skapa ett rättssystem som på allvar riskerar deras egen frihet, ekonomi och framtida karriär.
Därför måste kravet komma underifrån. Öppna arkiven. Säkra dokumenten. Följ pengarna. Kartlägg nätverken. Granska upphandlingarna. Synliggör lobbyismen. Stoppa svängdörrarna. Skydda visselblåsarna. Åtala dem som det finns bevis mot. Lås in de makthavare som efter en rättssäker process döms för korruption och grovt maktmissbruk. Ta tillbaka staten från de partiapparater, koncerner, banker, lobbyister, konsulter och karriärister som har börjat behandla Sverige som sin privata egendom.
Det är inte radikalt att kräva att makthavare följer lagen. Det radikala är att ett helt system har vant sig vid att de mäktigaste nästan aldrig behöver frukta verkliga konsekvenser. Det är inte extremt att kräva fängelse för grov korruption. Det extrema är att vanliga människor straffas skoningslöst medan personer som förskingrar förtroende och samhällsmiljarder kan belönas med nya titlar, nya uppdrag och nya förmåner.
Sverige behöver inte ännu en valrörelse där åtta partier spelar fiender framför kamerorna och därefter fortsätter administrera samma ekonomiska maktordning. Sverige behöver en demokratisk revolution genom lagen: en oberoende haverikommission, en återinförd riksrätt, full insyn, verkliga utredningar, riktiga åtal och kännbara straff.
Valet 2026 kan på sin höjd byta färgen på regeringen. Vårt uppdrag är att förändra själva systemet.
Det största hotet mot demokratin behöver inte ta sig över gränsen. Det kan redan äga banken, tidningen och konsultbolaget, finansiera problemformuleringen, anställa den avgående ministern och sitta på stolen bredvid makten när besluten fattas.
2026-08-09 // Bo Jonsson för Enade Sverige
INGA DONATIONER – MEN DELA GÄRNA!