Starkt i centrum. Fritt i grunden.
Efter att ha presenterat Nationell Medborgarbudget och Folkbanken har flera frågat mig samma sak: Vad är egentligen Enade Sverige? Är det ett parti för direktdemokrati? Är det ett parti för stark centralstyrning? Är det ett parti för nationell suveränitet? Mitt svar är att det är alla tre. Enade Sverige bygger på en enkel princip: det som måste hållas samman nationellt ska hållas samman nationellt. Det som kan beslutas lokalt ska beslutas lokalt. Och det som är avgörande för Sveriges framtid ska aldrig lämnas åt externa makter eller särintressen.
När jag grundade Enade Sverige den 31 maj 2019 gjorde jag det därför att jag upplevde att Sverige långsamt höll på att förlora något grundläggande. Inte bara ekonomiskt eller politiskt, utan själva förmågan att styra sin egen framtid. Under många år har allt fler beslut flyttats bort från svenska folket samtidigt som viktiga samhällsfunktioner blivit allt mer beroende av externa aktörer, internationella strukturer och ekonomiska intressen som inte nödvändigtvis sammanfaller med Sveriges långsiktiga behov.
Jag tror att Sverige behöver hitta tillbaka till något som borde vara självklart: suveränitet. Inte som ett slagord och inte som nostalgi, utan som praktisk politik. För mig betyder suveränitet att Sverige självt ska kunna bestämma över sin framtid. Sverige ska kunna välja sina egna samarbeten, bedriva sin egen utrikespolitik och fatta sina egna beslut utan att styras av utländska makter, globala organisationer eller överstatliga strukturer. Vi ska kunna samarbeta med vem vi vill, handla med vem vi vill och föra dialog med vem vi vill så länge det ligger i Sveriges intresse. Svensk politik ska formas utifrån svenska intressen, svensk säkerhet och svenska folkets långsiktiga vilja. Suveränitet är inte isolationism. Det är friheten att välja.
Men suveränitet handlar inte bara om gränser, avtal och utrikespolitik. Den handlar också om kontroll. Vem kontrollerar energin? Vem kontrollerar kommunikationen? Vem kontrollerar pengarna? Och i slutändan – vem kontrollerar staten? Ju mer jag studerat dessa frågor desto tydligare har det blivit att varje fungerande nation vilar på några grundläggande nervsystem. Om dessa nervsystem kontrolleras av andra begränsas också nationens handlingsfrihet.
Om en främmande makt kan påverka våra kommunikationsnät, om energiförsörjningen styrs av aktörer vars intressen inte sammanfaller med Sveriges, eller om kreditskapandet ligger utanför demokratisk kontroll spelar det i längden mindre roll vilka partier som sitter i riksdagen. Då har delar av vår handlingsfrihet redan flyttats någon annanstans. Det är därför jag ser frågan om suveränitet som betydligt större än bara utrikespolitik. Den handlar om vem som i praktiken håller i rodret när samhället utsätts för påfrestningar.
Därför vill jag att Sverige återtar kontrollen över tre områden som jag betraktar som nationella kärnfunktioner: banksystemet, energiförsörjningen och telekominfrastrukturen.
Banksystemet är ekonomins blodomlopp. Ingen modern ekonomi fungerar utan krediter, betalningssystem och finansiell infrastruktur. Därför anser jag att banksystemet är för viktigt för att enbart betraktas som en vanlig marknad. Jag vill införa en Folkbank som ägs av det allmänna och verkar för det allmännas bästa. Samtidigt vill jag införa ett system med full reservtäckning där banker endast får låna ut pengar som faktiskt existerar. Det handlar inte om att stoppa företagande eller investeringar. Det handlar om att säkerställa att kreditgivningen tjänar samhället istället för tvärtom.
Ett land som inte kontrollerar sitt banksystem kontrollerar inte fullt ut sin ekonomi.
För mig är Folkbanken därför inte i första hand en bankreform. Det är en suveränitetsreform. Pengar ska vara ett verktyg för nationen – inte nationen ett verktyg för pengar.
Energiförsörjningen är industrins ryggrad. Ett land utan stabil energi är inte självständigt. Varje fabrik, varje sjukhus, varje serverhall, varje vattenverk och varje hem är beroende av energi. Därför anser jag att energiförsörjningen måste betraktas som strategisk nationell infrastruktur. Sverige ska producera tillräckligt med energi för sina egna behov, bygga långsiktig försörjningstrygghet och säkerställa att energisystemet styrs utifrån svenska intressen. När energin fungerar fungerar samhället. När energin inte fungerar spelar nästan inget annat någon roll.
Telekominfrastrukturen är det moderna samhällets nervsystem. För hundra år sedan var järnvägar, hamnar och vägar avgörande. I dag är information lika viktig som transporter. Myndigheter, företag, sjukhus, skolor, banker och privatpersoner är beroende av fungerande kommunikationsnät. Därför vill jag att Sverige ska ha full kontroll över sin kritiska telekominfrastruktur. Om kommunikationen kan stängas av, manipuleras eller kontrolleras av andra är inte nationen fullt suverän. Ett modernt land måste kunna kommunicera även under kriser, konflikter och extraordinära situationer.
Många politiker talar om decentralisering som om det vore en universallösning. Jag håller inte med. Försvarspolitik kan inte decentraliseras. Utrikespolitik kan inte decentraliseras. Nationell energiförsörjning kan inte decentraliseras. Telekominfrastruktur kan inte decentraliseras. Nationell beredskap kan inte decentraliseras. Nationell ekonomi kan inte decentraliseras. Därför vill jag se ett starkt centralstyre i alla rikstäckande frågor. Staten ska vara tydlig, handlingskraftig och kunna fatta långsiktiga beslut som sträcker sig längre än nästa mandatperiod. En stark stat är inte motsatsen till frihet. I många fall är den förutsättningen för att friheten ska kunna försvaras.
Samtidigt tror jag inte att alla beslut ska fattas långt bort från människorna. Tvärtom. Ju närmare människors vardag en fråga ligger desto större inflytande bör de själva ha. Därför vill jag öka den direkta demokratin i kommunerna. Invånare i Rättvik vet mer om Rättvik än politiker i Stockholm. Invånare i Mora vet mer om Mora än politiker i Stockholm. Invånare i Falun vet mer om Falun än politiker i Stockholm. Jag vill se fler rådgivande folkomröstningar, större transparens och ett ökat folkligt inflytande över lokala frågor.
Det är också därför jag presenterat Nationell Medborgarbudget. Jag vill att svenska folket ska få ett verkligt inflytande över delar av statens prioriteringar mellan valen. Inte för att ersätta riksdagen eller regeringen, utan för att stärka relationen mellan staten och medborgaren. Jag vill att människor ska känna att deras röst spelar roll även mellan valdagarna och att demokratin är något man deltar i, inte bara något man betraktar på avstånd.
Det är också därför jag kandiderar i Rättvik. Jag vill inte bara tala om dessa principer. Jag vill försöka tillämpa dem i praktiken. Min övertygelse är att starka nationella institutioner och ett starkare lokalt inflytande inte står i konflikt med varandra. De kompletterar varandra. Nationen skyddar helheten. Lokalsamhället formar vardagen.
Det är här många missförstår Enade Sverige. De ser stark centralstyrning och tror att jag vill flytta all makt till Stockholm. De ser direktdemokrati och tror att jag vill avskaffa den representativa demokratin. Jag vill varken det ena eller det andra. Jag vill att staten fokuserar på det som bara staten kan göra och gör det ordentligt. Samtidigt vill jag att människor får större inflytande över sina egna lokalsamhällen. Det är därför jag brukar sammanfatta min ideologi med dessa ord:
Starkt i centrum. Fritt i grunden.
I slutändan handlar detta inte om höger eller vänster. Det handlar inte om politiska etiketter. Det handlar om vilket Sverige vi lämnar efter oss. Jag gör inte detta för min egen skull. Jag gör det för mina barn och för alla andra barn som växer upp i vårt land. Jag vill att de ska ärva ett Sverige som fortfarande styr sig självt. Ett Sverige som fortfarande kontrollerar sin ekonomi. Ett Sverige som fortfarande äger sin energi. Ett Sverige som fortfarande kontrollerar sin kommunikation. Ett Sverige där människor fortfarande känner att deras röst spelar roll.
Jag vill att våra barn ska ärva ett land – inte ett sår.
Det är därför Enade Sverige finns. Inte för att vinna nästa nyhetscykel. Inte för att följa politiska trender. Utan för att bygga ett starkare, friare och mer suveränt Sverige för dem som kommer efter oss. Om någon en dag vill bära facklan vidare ska den finnas där. Klar. Tänd. Redo.
2026-06-01 // Bo Jonsson för Enade Sverige
INGA DONATIONER – MEN DELA GÄRNA!