Om brist på självständighet, egennytta och en demokrati som tappat kontakten med sina väljare
När Vladimir Putin använder hårda formuleringar om delar av Europas politiska elit väcker det starka reaktioner. Ett av de mest citerade uttalandena är när han använder en grov metafor som i översättningar ofta återges som att Europas ledare ”beter sig som grisar”. Formuleringen används ofta för att avfärda allt han säger. Men bortom ordvalet finns en återkommande systemkritik som förtjänar att analyseras, inte reflexmässigt förkastas.
Putins kritik börjar med vad han beskriver som Europas brist på politisk självständighet. Europeiska ledare framställs som reaktiva snarare än strategiska, bundna till USA:s och NATO:s säkerhetslogik och oförmögna – eller ovilliga – att formulera egna nationella intressen. I hans analys har Europa reducerats till en förvaltare av andras beslut snarare än en självständig geopolitisk aktör.
Det är i detta sammanhang han använder grova metaforer. I originaluttalandet använde Putin det äldre ryska ordet «посвинок», som närmast betyder ”liten griskulting”. Det är en nedsättande men inte maximal förolämpning och syftar inte på européer som folk, utan på ett beteende: omättlighet, kortsiktighet och en instinkt att säkra sin egen position utan hänsyn till konsekvenserna för andra. I många översättningar har denna språkliga nyans gått förlorad, vilket gjort formuleringen grövre än i originalet.
Den andra delen av kritiken rör egennytta och karriärism. Här riktas angreppet inte mot ideologi utan mot motivation. Enligt Putin fattas många avgörande beslut med sikte på nästa post, nästa uppdrag eller nästa internationella karriärsteg – inte med ansvar för nästa generation. Den politiska eliten beskrivs som aktörer som ”äter sig mätta” på kriser och konflikter medan kostnaderna vältras över på andra. De som beslutar om sanktioner, energipolitik och militär upptrappning är sällan de som själva betalar priset. Den notan hamnar i stället hos vanliga européer i form av höga energipriser, inflation, osäkerhet och pressad välfärd.
Sverige är ett tydligt exempel på hur denna logik tar sig uttryck i praktiken. Som nybliven NATO-medlem har landet snabbt anpassat sin säkerhetspolitik till amerikanska prioriteringar. Genom DCA-avtalet har USA fått långtgående tillträde till svensk militär infrastruktur, samtidigt som den svenska debatten om konsekvenserna varit begränsad och fragmenterad. Kritiker menar att Sverige därmed i praktiken har placerat sig i USA:s knä, berett att följa minsta vink från Washington – oavsett hur det påverkar svensk suveränitet, handlingsfrihet och risktagande. Oavsett hur man värderar detta politiskt illustrerar det exakt den brist på självständighet som Putins kritik kretsar kring.
Den tredje delen gäller demokratisk erosion. Putin hävdar att folkligt motstånd i Europa allt oftare ignoreras, att val reduceras till ett begränsat urval av godkända alternativ och att avvikande åsikter stigmatiseras eller marginaliseras. Här överdriver han ofta, och hans egen trovärdighet är långt ifrån okomplicerad. Men frågan han pekar på – glappet mellan makthavare och befolkning – delas av många européer, även i Sverige.
Det är viktigt att vara tydlig med vad han menar och vad han inte menar. Han talar inte om revolution, statskupper eller rysk intervention. Han beskriver ett inre europeiskt problem där förtroendet mellan politiska ledare och medborgare successivt urholkas. Samtidigt måste det sägas rakt ut: denna kritik framförs inte av altruism. Den används strategiskt för att underminera Europas moraliska anspråk, stärka Rysslands position och splittra motståndare. Två saker kan vara sanna samtidigt – kritiken kan träffa verkliga svagheter, och avsändaren kan agera av egenintresse.
När Putin säger att Europas maktelit måste bytas ut, och när han använder metaforer som i översättning blivit ”grisar”, pekar han på tre företeelser: brist på självständighet, egennytta och karriärism samt en demokrati som tappat kontakten med sina väljare. Sveriges snabba anpassning till USA genom NATO-medlemskapet och DCA-avtalet visar hur denna kritik kan få konkret innehåll även här. Att analysera detta är inte att hålla med. Det är att ta verkligheten på allvar.
2025-12-19 // Bo Jonsson för Enade Sverige
INGA DONATIONER – MEN DELA GÄRNA!