Av Bo Jonsson 
Sverige reser flaggan idag. Blått och gult mot junihimlen, barnkörer i stadsparker, leenden för kameran. Men bakom den putsade fasaden ligger något ruttet, något som ingen nationalsång i världen kan dölja. För medan medborgarna firar det Sverige de älskar, står landets åtta riksdagspartier samlade kring något helt annat: ett land de föraktar, ett folk de tålmodigt har lärt sig att ljuga för. De pissar på oss. På dig. På mig. Och värst av allt: de gör det med rak rygg, slipsknuten i ordning, och hänvisning till ”ansvar”.
De stora besluten – och det totala sveket
Utan att fråga folket har man gjort Sverige till ett militärt skyltfönster för NATO.
Utan att blinka har man skickat vapen till en brinnande konflikt – och kallat det ”solidaritet”.
Utan att förklara sig har man skrivit avtal med främmande makt som ger USA rätt att placera soldater, vapen och krigsinfrastruktur på svensk mark.
Ingen folkomröstning. Ingen debatt. Ingen ånger.
Man rev upp 200 år av neutralitet med ett pressmeddelande.
Man sålde vår självständighet i utbyte mot ett leende från Washington.
Man offrade vår trovärdighet i världen – för ett tillfälligt applådtillfälle i Bryssel.
De åtta partierna – en gemensam teater
Du tror kanske de bråkar i riksdagen. Du ser replikerna i nyhetsklippen, höjda ögonbryn i debattstudion. Men det är just det – en studio. En kuliss. Ett skådespel där alla redan känner slutet, men spelar med för att behålla lönen.
När det gäller Sveriges verkliga ödesfrågor – krig och fred, nationellt självbestämmande, vapenexport, grundlagsändringar – då röstar de alla lika. Då är det inga ideologiska skillnader, bara taktiska formuleringar.
Och folket? Folket är publik.
Eller, rättare sagt: offer.
En bild säger mer än tusen presskonferenser
Se på bilden ovan. Den är inte bokstavlig. Den är sannare än så.
Den visar hur de åtta partierna pissar på det svenska folket.
Inte med urin, utan med svek, arrogans, lydnad inför utländska intressen, och total likgiltighet inför vad det innebär att vara svensk, leva i Sverige och tillhöra ett fritt folk.
De pissar på flaggan som dina mor- och farföräldrar bar i beredskapstjänst.
De pissar på ditt barns framtid.
De pissar på dig – och de ber dig samtidigt att tacka dem.
Jag står ensam – men inte svag
Jag säger det rakt ut. Och jag säger det på Sveriges nationaldag:
Detta är inte demokrati. Det är förfall. Och det är dags att vi säger ifrån.
Jag står inte under någon partiledning. Jag lyder inga utländska intressen. Jag har inga bankirer i kulissen. Jag är en röst för dem som inte längre orkar skrika. För dem som minns ett annat Sverige. Ett bättre. Ett fritt.
Det räcker nu.
Så vad gör vi?
Vi ser det. Vi pratar om det. Vi vägrar tiga.
Vi vägrar ställa oss i leden av de som bugar för globalisterna, applåderar militär upprustning och skäms för sitt land.
Vi reser oss. En efter en. Tills vi blir tusen. Och tusen till.
Till dig som fortfarande älskar Sverige:
Dela bilden. Dela texten. Tala med andra.
Vi har inte råd att tiga längre.
Fråga till dig som läser:
Hur långt måste det gå innan vi kallar det som pågår för förräderi?
2025-06-06 // Bo Jonsson för Enade Sverige