Bo Jonsson för Enade Sverige
De säger att de skyddar oss. Jag undrar mot vem – och till vilket pris?
INLEDNING: Ett dokument att ta på allvar – men varför?
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har just presenterat sin nationella risk- och sårbarhetsbedömning för 2025. På ytan ser det ut som en ansvarsfull genomgång av hot mot Sverige: krig, cyberattacker, pandemier och naturkatastrofer. Men när man läser noggrant, och inte minst mellan raderna, framträder en annan bild. Det här är inte bara en riskrapport – det är ett manifest för ett auktoritärt Sverige där varje kris används som språngbräda för kontroll, centralisering och underkastelse under överstatliga intressen.
DEL 1: Hotbilden – verklig fara eller psykologisk beredskap?
MSB listar 26 särskilt allvarliga hot mot Sverige, och bland dessa märks:
- fjärrangrepp på svensk infrastruktur,
- strid på svenskt territorium,
- sabotage, cyberpåverkan, epidemier och naturkatastrofer .
Det som sticker ut är hur rapporten medvetet lyfter fram det väpnade angreppet som ”dimensionerande”, trots att sannolikheten inte bedöms som högre än för exempelvis extremväder. Varför?
Svaret är enkelt: krigsretoriken möjliggör för staten att sätta hela samhället i beredskap – inklusive medborgarnas rättigheter.
DEL 2: Sårbarhetsanalysen – är det verkligen folkets brister man oroar sig för?
Rapporten beskriver Sveriges sårbarhet på flera nivåer. Man pekar på:
- beroende av el och internet,
- brist på reservdelar och kompetens,
- otillräcklig koordinering mellan myndigheter .
Men istället för att stärka folkets självförsörjning, lokal krisberedskap eller decentralisering, är lösningen alltid densamma: mer centralisering, mer kontroll, mer ”robust” styrning från ovan.
DEL 3: Kroniska risker – här avslöjar man sig
Ett nytt grepp i årets rapport är att MSB inkluderar vad de kallar ”kroniska risker”: långsiktiga samhällsproblem som påverkar krisberedskapen. Det rör bland annat:
- segregation,
- desinformation,
- låg tilltro till myndigheter .
Det är här narrativet börjar luta betänkligt. Att folkets brist på förtroende för myndigheter ses som en säkerhetsrisk är mycket talande. Det är inte folkets självständighet man vill främja – det är lydnad.
DEL 4: MSB:s verkliga agenda – ett lydigt samhälle redo att stängas ner på kommando
MSB:s egna rekommendationer utgår från att samhället ska styras med militära principer även i fredstid. Det som tidigare kallades ”undantagstillstånd” kallas nu bara ”krisberedskap”.
Allt som sticker ut – alternativa medier, kritik mot EU/NATO, misstänksamhet mot vaccin, lokal beredskap som inte är statligt certifierad – riskerar att klassas som samhällsfara.
DEL 5: Bankdiktaturen nämns inte – men lyser genom frånvaron
MSB:s rapport nämner inte ett ord om det kanske största systemhotet i Sverige: vårt beroende av ett privat kontrollerat banksystem där digital sårbarhet och kontantlöshet gör oss till gisslan. Varför?
Svaret är lika enkelt som skrämmande: den finansiella makten är inte tänkt att granskas. Den ska stärkas. Den ska digitaliseras. Den ska fogas in i det totalitära nätverket av kontroll.
Samtidigt fördelas skattepengar i miljardklassen till myndigheters ”utvecklingsprojekt” enligt rapporten – inte sällan projekt med koppling till just den typen av övervakningsteknik eller AI-baserad styrning .
SLUTORD: Ett annat Sverige är möjligt – men bara om vi slutar lyda blint
Vi står inte bara inför 26 hot. Vi står inför ett maktkomplex som använder rädslan för dessa hot för att befästa sin ställning och tysta opposition. När en myndighet börjar kalla fri press för ”desinformation” och lågt myndighetsförtroende för ”säkerhetsproblem”, då är det inte längre en demokratisk reflex vi bevittnar – utan ett förebud om tyranni.
Jag tänker inte lyda.
Jag tänker inte tiga.
Och jag tänker inte låta svenska folket vilseledas till att förbereda sig för fel hot – medan de verkliga hoten, mot vår frihet och självbestämmande, fortsätter att växa i det tysta.
2025-06-04 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källa:
Nationell risk- och sårbarhetsbedömning (NRSB) 2025