Av Bo Jonsson 
Jag skriver det här redan nu – över ett år före riksdagsvalet. Kanske för att slippa formulera det när det svider. Kanske för att stå upp för en sanning jag redan bär inom mig: att jag mycket väl kan misslyckas.
Det är fullt möjligt att jag inte tar något mandat. Varken i riksdagen, regionen eller ens min egen hemkommun. Jag har inga illusioner om hur svårt det är att slå sig igenom dagens partiväggar, särskilt som ensam och med noll budget. Jag vet hur små chanserna är – men jag försöker ändå. Inte för att jag tror jag ska bli statsminister, utan för att jag vet att det jag säger behövs i det offentliga rummet. Någon måste säga det.
Och om jag misslyckas – då har jag i alla fall gjort mitt yttersta med de medel och de kunskaper jag har. Jag har talat klarspråk, stått rakryggad och aldrig böjt mig för vad som är bekvämt. Det är inget nederlag att förlora en omröstning om man vet att man aldrig svikit sin övertygelse.
Min diplomatiska linje, mina försök att bygga broar med andra länder, att minska konfliktriskerna – det fortsätter oavsett valresultat. Jag har inte väntat på någon titel för att göra det arbetet hittills, och jag tänker inte sluta nu.
Men visst vore det ett hårt slag om jag inte ens lyckas ta mig in i min egen kommun – där jag bor, lever, har mina barn och redan gjort mig känd. Då måste jag erkänna att jag har mycket kvar att bevisa. Det skulle vara ett kvitto på att jag inte nått fram, och att vägen framåt fortfarande är lång.
Men det är inte slutet.
Skam den som ger sig. Jag viker inte ner mig. Jag lär mig, vässar mitt budskap, bygger vidare. Och när nästa val kommer 2030 – då är jag ännu mer taggad och förhoppningsvis ännu klokare med djup och insikter.
För det handlar aldrig om att få rätt. Det handlar om att göra rätt.
2025-05-31 // Bo Jonsson för Enade Sverige