Segerdagen på Ryska Ambassaden – ett hedersamt firande i minneskulturens tecken

Igår bilade jag ner från Dalarna till Stockholm – fyra timmar enkel väg – för att närvara vid Segerdagens firande på Ryska Ambassaden. Utanför ambassaden stod några enstaka poliser, men det var lugnt och städat. Inga demonstranter syntes till.

Väl inne på området tog jag fram ett paket jag förberett för ambassadören: en Rättvikshäst och en textil med Mörksuggor på – ni får googla om ni inte vet vad en mörksugga är. Jag steg in, välkomnades vänligt, och fick tillfälle att skaka hand med ambassadör Sergei Belyaev och hans fru Irina, till vilka jag överlämnade min gåva.

Därefter följde en finstämd konsert med traditionell musik, följt av mingel och en generös buffé med delikat plockmat. Flera andra ambassadörer fanns på plats, men inte en enda representant för den svenska regeringen eller övriga makthavare. Det är i sig djupt oroande. Segerdagen handlar om att minnas och hedra de miljoner som offrade sina liv för att besegra nazismen. Frånvaron av svenska representanter säger tyvärr något sorgligt om vår samtid.

Efter maten sjöng vi tillsammans – visor som alla kunde utantill, ur hjärtat. Det var en varm och genuin stund av mänsklig samhörighet, värdig denna minnesdag.

När jag lämnade ambassaden noterade jag att en person med professionell kamera stod vid utfarten och fotograferade mig intensivt. Det bekommer mig inte, men jag såg det. Jag hade redan öppet delat en bild med ambassadören och hans fru – detta deltagande har aldrig varit något jag dolt. Jag meddelade redan för veckor sedan att jag hedersamt tackat ja till inbjudan.

Tack till ambassadören och all personal på plats för en vacker och respektfull tillställning.

2025-05-09 // Bo Jonsson för Enade Sverige