Att minnas segern över nazismen är ingen propagandahandling
Mitt svar till Expressen – och till migrationsminister Johan Forssell. Jag skriver det här som partiledare för Enade Sverige – men också som en svensk medborgare som vägrar tystna när grundläggande värden trampas ner. När jag läser Expressens så kallade avslöjande om Ala Stasevitj känner jag både vrede och sorg. Vrede över att en människa förföljs i media för att hon hedrar sin familjs kamp mot nazismen. Sorg över hur snabbt Sverige håller på att glömma vad vi en gång svor att aldrig glömma.
Därför försvarar jag Ala Stasevitj
Jag försvarar inte Ala för att vi delar exakt samma uppfattningar i alla frågor – det behöver jag inte. Jag försvarar henne för att hon har rätt att hedra sina döda. Hon har rätt att minnas. Hon har rätt att uttrycka sig – precis som alla andra.
När Expressen, FOI och nu även regeringen försöker få detta att framstå som ”hybridkrig”, ”påverkan” eller ”hot mot rikets säkerhet”, då är det inte bara hon de angriper. Då angriper de rätten att tänka, tala och minnas – själva fundamentet i ett fritt samhälle.
En bilkaravan för seger över nazismen – ett hot?
Ala arrangerar en fredlig bilkaravan där människor minns Sovjetunionens seger över nazismen. Det är inget olagligt i det. Det är inget farligt i det. Det är inte ens särskilt kontroversiellt – såvida man inte redan bestämt sig för att allt ryskt ska demoniseras.
”Att våra barn och barnbarn ska känna till den riktiga historien motiverar mig,” säger Ala.
Jag håller med henne. Vad är det annars vi för vidare? Halva berättelser? NATO-filtrerade minnesbilder? Västgodkända sanningar?
Det är sinnessjukt att smutskasta dem som minns segern över nazismen
Jag måste säga det rakt ut: det är sinnessjukt och otroligt ofräscht att en svensk tidning attackerar människor för att de firar segern över Nazityskland.
För 20 år sedan hade det här väckt ramaskri. Då visste vi fortfarande vad nazismen stod för. Idag verkar det som att Sverige glömt.
Har det blivit så illa att det provocerar mer att minnas de som krossade Hitler – än att se Azov-symboler och svastikan återvända i östra Europa?
I så fall är det inte Ala som är farlig. Det är den mediala och politiska utvecklingen i Sverige.
Johan Forssells utspel: ett hot mot rättsstaten
Det värsta är att Expressens hetsande inte stannar där. När jag såg migrationsminister Johan Forssells reaktion på X – ”Det här gör mig förbannad” – blev det glasklart att vi nu ser början på ett statligt åsiktsdrev.
Han hotar med att Ala och andra som deltar i bilkaravanen ska kunna utvisas enligt det nya ”vandelskravet”.
”Vi har ingen skyldighet att visa gästfrihet till personer som hotar vår allmänna ordning,” skriver han.
Jag frågar dig, Johan Forssell: Är det verkligen allmän ordning du försvarar – eller är det åsiktsrenhet enligt NATO-manualen?
Ska man utvisas från Sverige för att man hedrar sina förfäder? Är det så långt vi har fallit?
Det är inte Ala Stasevitj som underminerar svensk demokrati – det är du som gör det, Johan, när du låter ilska och ideologi ersätta rättssäkerhet och förnuft.
Jag ser vad som händer – och jag kommer inte tiga
Jag gjorde min värnplikt vid K4 i Arvidsjaur. Jag vet vad lojalitet mot Sverige innebär – och det är inte att slicka amerikanska stövlar. Det är att stå upp för våra egna värden: frihet, rättvisa, sanning.
Jag grundade Enade Sverige för att återupprätta den suveräna svenska demokratin. För att försvara folkets rätt att tala fritt. Och för att bygga ett land där vi inte behöver skämmas för vår historia – oavsett om den är svensk, finsk, rysk eller palestinsk.
Det handlar inte bara om Ala
Det här är större än Ala. Det handlar om att ryssofobin blivit statsideologi i Sverige. Det handlar om att media och myndigheter nu går hand i hand för att misstänkliggöra alla som inte följer det officiella narrativet.
Jag tänker inte gå med på det. Jag tänker inte se på när yttrandefriheten kvävs i geopolitikens namn.
Enade Sverige står upp – för alla som minns
Jag står upp för ett Sverige där:
- Alla har rätt att minnas sina döda
- Alla har rätt att uttrycka sitt kulturarv
- Ingen ska förföljas för sitt språk, sin historia eller sina åsikter
- Jag för dialog med både öst och väst – utan att låta någon diktera vår hållning
Jag böjer mig inte
När det blir farligt att hylla segern över nazismen, då vet jag att vi har hamnat snett. Jag vägrar böja mig. Jag vägrar glömma.
Jag hedrar de fallna. Jag säger sanningen. Jag böjer mig inte.
Två frågor som förtjänar svar
Maria Georgieva – drivs du av ett personligt behov av att misstänkliggöra allt som klingar ryskt? Eller är du bara en röst åt din ägardirektivstyrda redaktion?
Johan Forssell – när du rasar mot segerfirare i Stockholm, vad är det du egentligen försvarar? Sveriges säkerhet – eller västs åsiktsmonopol?
2025-05-03 // Bo Jonsson, partiledare för Enade Sverige
När samhällen går in i tider av oro – krig, geopolitisk spänning, ekonomisk osäkerhet – riskerar vi tendenser som sätter demokratin ur spel. Rädsla blir en ursäkt för att krympa det utrymme där fria tankar och fri dialog kan leva.
Jag anar sådana tendenser i Sverige nu. Enskilda människor misstänkliggörs för vad de tänker, inte för vad de gör. Historiska minnen, kulturella uttryck och personliga band blir politiserade och förvandlas till ”säkerhetshot” i den allmänna debatten. När regeringsföreträdare talar öppet om att neka uppehållstillstånd till dem som anses ha fel ”vandel” hamnar vi i ett läge där en vag kategori kan expandera från handling till åsikt, och vidare från brott till avvikelse. Denna utveckling är farlig.
Ett fritt samhälle vilar på principen att människor inte ska dömas för sina tankar, sin historia eller sin kulturella tillhörighet, utan för sina handlingar i enlighet med lagen.
Hur har Sverige hamnat i ett läge där regeringsmän börjar bedöma människors värde efter deras åsikters överensstämmelse med maktens narrativ? Vi börjar glida bort från rättsstaten och in i en lojalitetsstat.
Vi måste förstå detta mönster och våga försvara något mycket större än enskilda fall. Vi måste försvara själva förutsättningen för ett demokratiskt samhälle:
Rätten att minnas,
Rätten att tala,
Rätten att delta utan fruktan för förföljelse, demonisering eller utvisning.
Det handlar inte om att försvara en viss politisk riktning eller enskilda uttryck. Det handlar om att hålla den gemensamma, demokratiska väven intakt även när stormen blåser.
När rädsla styr, förlorar vi sikte på vad som verkligen bygger ett starkt samhälle:
Det är inte tystnad, utan samtal.
Det är inte kontroll, utan förtroende.
Vi behöver fler som vågar stå upp för detta nu.
Vi behöver påminna oss om att demokrati inte bara är ett ord – det är ett sätt att leva tillsammans, där friheten förvisso kostar något, men där alternativet slukar fan-i-mig allt.
Enligt min mening befinner vi oss i en tidsperiod då det finns en uppdelning av inte bara politiska och ekonomiska inflytandeområden utan också en uppdelning av historia, historia som Religion, vissa krafter försöker manipulera i deras intressen, det handlar inte ens om demokrati, utan om deras personliga ambitioner och fördelar, och tro mig, någon är inte särskilt intresserad av att acceptera historiska fakta i form av en verklig historia, det vill säga de försöker radera vårt minne som robotar eller rikta en uppfattning mot deras nuvarande intressen, medan politiker förlorar sin individualitet och engagemang för att tjäna folket, kanske kommer de att kunna inse detta i en ny generations sinnen, men inte med oss. Detta kan inte tillåtas.
INGEN ÄR GLÖMD, INGENTING ÄR GLÖMT!
Tack, Dmitrij.
Jag håller fullständigt med dig. Det du beskriver är precis vad jag själv ser hända omkring oss – en tid där historien inte längre får stå på egna ben, utan används som ett verktyg för att gynna vissa politiska och ideologiska intressen. Det görs inte för att förstå, utan för att kontrollera.
Jag ser hur vissa krafter försöker radera det som inte passar in i den godkända berättelsen, hur man misstänkliggör människor som bara vill minnas sina anhöriga, sin kultur, sitt ursprung. Och det skrämmer mig – för jag vet att när historien blir selektiv, blir även friheten det.
Jag tror, precis som du, att detta inte handlar om demokrati längre, utan om makt och personlig vinning. Politiker som talar om ”värdegrund” eller ”säkerhet” använder ofta dessa ord som murbräckor för att slå sönder det som inte passar deras linje.
Men jag vägrar gå med på det. Jag vägrar låta en hel generation växa upp med en raderad historia. Jag tänker kämpa – med ord, med mod och med öppenhet – för att ingen ska glömmas och inget ska förvrängas.
Ingen är glömd. Ingenting är glömt.
// Bo
Kan det vara så enkelt att de – nazisterna – aldrig kapitulerat som Tyskland gjorde. De har bidat sin tid och är på väg att ta över hela Europa med hjälp av EU?
Liknande skedde i det fd Jugislavien då kriget bröt ut. Kroater som var allierade med Hitler flydde landet och odlade hatet runt om i USA, Kanada, Tyskland, Argentina, Urugwai mm under alla år efter 3a vvk och sen anslöt till kroaternas hjälp för att ”befria dem”. Och kroaterna hemma kunde inte möta deras privata arméer med orden – ”Nä vi vill inte ha ett fri kroatien”! Så de hamnade i en fälla – chansen att bli ett egen stat, hägrade.
Du lyfter en avgörande poäng. Nazismen må ha förlorat militären – men inte sin ideologiska närvaro. Den lever vidare i andra former, ofta maskerad bakom nya flaggor och institutioner.
När det gäller EU håller jag med dig – men vill förtydliga: Jag är själv för en stark stat, men en nationell sådan, förankrad i folkviljan och ansvarig inför medborgarna. Problemet med EU är inte att det är centraliserat – utan att det är centraliserat bort från folket. Vi ser idag hur beslut fattas över våra huvuden, hur EU agerar som en ideologisk motor snarare än en demokratisk gemenskap.
Enade Sverige förespråkar en stark svensk centralmakt för att kunna skydda landet, samordna resurser och värna vår suveränitet – men vi kombinerar det med kommunal direktdemokrati. I varje svensk kommun ska människor själva kunna fatta beslut om sin vardag, utan att dikteras uppifrån eller utifrån.
Ditt exempel från forna Jugoslavien är viktigt. Hat och historisk revanschlystnad har ofta gödslats av exilgrupper och utländska intressen. Det är därför vi behöver nationell samling, historisk klarsyn – och vaksamhet mot krafter som försöker riva isär oss i namn av ”frihet”.
Tack för din insiktsfulla kommentar.
// Bo
Jag frågar mig – vem/vilka är det som skedmatar svensken med rysshats-propagandan? Det vore ju önskvärt att fler än jag ställde sig frågan istället för att okritiskt svälja skiten.
Tack Deborah – du sätter fingret på precis det som gör mig förbannad: att svenskar idag matas med en så ensidig bild att det blivit farligt att minnas de som besegrade nazismen. Rysshats-propagandan är inte slumpmässig, den är styrd – och den har ett syfte: att tysta, splittra och rikta blicken bort från vad som faktiskt sker i världen. Vi som ser det får inte tiga. Jag är glad att du säger ifrån.
// Bo
Väldigt bra skrivet Bo!
Tack Sofia!
Bra svarat, och det är mycket viktigt att reaktioner framförs!
Attt hedra och minnas dom som gav sina liv för att krossa Nazismen, är något fullständigt självklart.
Tack Ulf – precis så. Att hedra de som gav sina liv i kampen mot nazismen borde vara en självklarhet i varje anständigt land. Det är inte vi som ändrat oss – det är samhällsklimatet som blivit så skevt att det nu kräver mod att säga det självklara. Därför är din röst viktig. Vi minns – och vi står upp.
// Bo
Bra skrivet Bo!
Kan det vara så enkelt som att Forssell är Nazist?
Tack Öystein!
Din fråga är berättigad – när politik börjar bli alltför likriktad och antidemokratisk, måste vi våga ställa även de mest obekväma frågorna. Oavsett etikett handlar det om att synliggöra maktens ansiktslösa förtryck och slå larm när demokratin monteras ned. Vi fortsätter att granska, avslöja och stå upp för sanning och frihet – utan rädsla.
// Bo Jonsson för Enade Sverige
Mycket bra skrivet, Bo.
Jag och alla andra Svenskar måste stå upp för det som är rätt och försvara åsikts och yttrandefrihet i vår sk.demokrati som blir allt mer lik en obehaglig demokratur.
Tack Mattias – jag håller med dig fullt ut. Det räcker inte att bara se vad som händer – vi måste våga stå upp, tillsammans. När det blir ”kontroversiellt” att försvara yttrandefrihet, då vet man att systemet har spårat ur. Vi är inte ensamma om att känna det, och vi ska inte tiga. Demokratur trivs i tystnad – därför höjer vi rösten.
// Bo