När politiska åsikter, diplomatiska kontakter och rysk kultur framställs som säkerhetshot riskerar journalistiken att övergå i skrämselpropaganda
Jag är ingen anhängare av Sverigedemokraterna. Men nu måste jag ta bladet från munnen. SVT:s och de privatägda mediernas rapportering skapar misstänksamhet och illvilja som även träffar oss som öppet arbetar för diplomati, deeskalering och fred. Säkerhetsrisker ska granskas – men åsikter, familjeband, kulturellt engagemang och diplomatiska kontakter är inte bevis för spioneri eller förräderi.
Jag förespråkar diplomatiska förbindelser med alla länder, med särskilt fokus på de länder som Sverige i dag har dåliga eller obefintliga relationer med. Diplomati behövs som mest där relationerna är som sämst. Därför reagerar jag kraftigt på rapporteringen om en SD-tjänsteman som anklagas för att ha spridit ”proryska budskap”.
Rubrikerna slår fast etiketten. Politiker kallar uppgifterna ”väldigt allvarliga” och statsministern talar om att personen kan behöva ”avvecklas”. På mediernas förstasidor får läsarna däremot knappt se vad kvinnan faktiskt ska ha publicerat. Man förväntas acceptera etiketten ”prorysk” och därefter reagera med rädsla och avsky.
Jag har därför läst Expos långa granskning. Här följer de konkreta exempel som Expo anger på hennes påstådda ”proryska narrativ”:
- År 2015 delade hon den ryska låten ”Min Putin”, lade till puss- och hjärtmarkeringar och skrev att människor sjunger om sin kärlek till presidenten.
- År 2016 skrev hon att Ryssland inte hade som mål att kriga, utan ville skydda sitt land och sina intressen.
- I samma diskussion skrev hon att Putin hade åstadkommit mycket för Ryssland utrikespolitiskt. Samtidigt framförde hon tydlig kritik mot de inrikespolitiska förhållandena i Ryssland. Den delen passar uppenbarligen sämre i bilden av en person som okritiskt skulle hylla allt som Ryssland gör.
- Hon har delat artiklar från bland andra RT, Rysslands röst, Global Research och Veterans News Now.
- Under 2024 delade hon innehåll från X-kontot Lord Bebo, som Expo beskriver som en spridare av desinformation riktad mot Ukraina och väst.
- I september 2025 delade hon ett videoklipp som kritiserade EU:s utrikeschef Kaja Kallas.
- Hon har kritiserat svenska institutioner och beskrivit dem som verktyg för ”masshjärntvätt”.
- Hon har ifrågasatt coronavacciner och delat sådant som Expo klassificerar som konspirationsteorier.
- I en Telegramgrupp har hon efterfrågat mer material om BRICS som stöd för uppfattningen att Ryssland inte är internationellt isolerat.
- År 2025 skrev hon om ett påstått ”folkmord mot de slaviska folken” och drog historiska paralleller till behandlingen av ryssar. Det inlägget gillades dessutom av SD-riksdagsledamoten Mattias Karlsson.
- I en privat chatt från 2014 – alltså inte i ett offentligt inlägg – beskrev hon ryska soldater på Krim som ”säkerhetsgarantier”, skrev att de välkomnades av delar av befolkningen och hävdade att människor i östra Ukraina ville tillhöra Ryssland.
- Hon är medlem i en Telegramgrupp där andra personer har publicerat grovt historierevisionistiskt och antisemitiskt material. Expo redovisar däremot inte att hon själv skulle ha skrivit just dessa grova inlägg.
Där har vi alltså själva innehållskatalogen bakom de dramatiska rubrikerna: en sång om Putin med hjärtsymboler från 2015, kritik mot Kaja Kallas, material om BRICS, kritik mot svenska institutioner, delningar från mediekanaler som Expo betraktar som problematiska och politiska uppfattningar om Ryssland, Krim och Ukraina som avviker från den svenska stats- och medielinjen.
Man får diskutera, kritisera eller ta avstånd från flera av hennes uttalanden. Jag delar själv inte automatiskt varje uppfattning som hon har uttryckt. Men politiska åsikter, länkar och hjärtsymboler är fortfarande inte bevis för spioneri, hemlig styrning eller läckande av sekretessbelagda uppgifter.
Expos granskning innehåller också andra omständigheter som förtjänar att bemötas sakligt. Hon deltog 2017 i en valobservatörsresa vars kostnader enligt Expo betalades av ryska värdar, är engagerad i ryskspråkig teaterverksamhet och har genom denna verksamhet befunnit sig i miljöer som Expo kopplar till ryska kulturinstitutioner och statliga intressen. Hon arbetar dessutom nära riksdagens konstitutionsutskott.
Sådana omständigheter kan motivera frågor om hur säkerhetsprövningen har genomförts. De utgör däremot inte i sig bevis för att hon har utfört uppdrag åt Ryssland. Expo redovisar inga belägg för att hon har bedrivit spionage, tagit emot hemliga instruktioner, läckt sekretessbelagda uppgifter eller fått betalt för att påverka svensk politik. Att hon har deltagit i ryskspråkig kulturverksamhet visar inte heller att hon företräder den ryska staten.
Ändå hör vi spekulationer om en möjlig ”infiltration” av maktens centrum. Så fungerar misstänkliggörandet: man radar upp hennes ryska ursprung, hennes fars yrkesbakgrund, hennes syster i Ryssland, teaterverksamhet, Telegram, resor och politiska åsikter tills läsaren förväntas uppfatta själva kombinationen som bevis. Men indicier, associationer och expertbedömningar får inte framställas som fastställda sakförhållanden.
Och vad ska då hända med en sådan som mig? Förra året reste jag för egna pengar till Belarus för att som ackrediterad internationell valobservatör med egna ögon observera landets presidentval. Ska jag sättas på kåken för det?
Jag har dessutom skakat hand med både Rysslands tidigare ambassadör i Sverige, Viktor Tatarintsev, och den nuvarande ambassadören, Sergey Belyaev. Gör det mig till landsförrädare – eller innebär det bara att jag gör exakt det jag öppet säger att jag vill göra: verka för deeskalering, dialog och förbättrade diplomatiska relationer mellan våra länder?
Om politiska resor, handslag och samtal med diplomatiska företrädare för länder som Sverige har dåliga relationer med ska behandlas som indicier på förräderi, då har själva diplomatins grundidé blivit misstänkliggjord. Vart är Sverige egentligen på väg?
Om en tjänsteman under många år hade delat proamerikanska, proisraeliska eller Natovänliga budskap – hade medierna då beskrivit dem som utländska ”narrativ” och möjlig påverkan? Hade statsministern omedelbart krävt att personen skulle bort? Eller hade det kallats åsikter, internationella kontakter och utrikespolitiskt engagemang?
Säkerhetsrisker ska självklart granskas. Dolda uppdrag, ekonomiska beroenden, hemlig styrning och informationsläckor måste utredas oavsett om den främmande makten heter Ryssland, USA, Israel, Kina eller något annat. Men samma beviskrav och samma måttstock måste gälla samtliga länder.
Jag upplever att russofobin har blivit så normaliserad i Sverige att kontakter med rysk kultur, ryska familjeband och avvikelser från den västliga berättelsen kan göras misstänkta i sig. Det är mycket obehagligt.
När människor börjar bedömas utifrån sitt ursprung, sina släktingar, sitt språk eller sitt deltagande i kulturliv närmar vi oss en kollektiv misstänkliggörandets logik som Europa borde ha lärt sig att avvisa efter 1900-talets katastrofer.
Att kritisera Nato är inte spioneri. Att vilja ha dialog med Ryssland är inte förräderi. Att ifrågasätta västliga regeringar är inte automatiskt desinformation. Att vara ryss eller delta i ryskspråkigt kulturliv gör ingen till agent. Den som arbetar för diplomati, deeskalering och fred ska inte misstänkliggöras för att han eller hon vägrar delta i krigshetsen.
Svenska medier måste visa det konkreta underlaget, låta den utpekade bemöta varje central uppgift och tydligt skilja mellan åsikter, propaganda, säkerhetsrisker och brott. Annars ägnar de sig inte åt upplysning utan åt politisk stämpling och rädslofödande opinionsbildning nio dagar före valet.
SVT och de privatägda medierna behöver kamma sig rejält. Fortsätter de på den här vägen ska de inte bli förvånade när förtroendet sjunker till nya rekordlåga nivåer.
Det är bara att hoppas att svenska folket inte låter sig reduceras till känslostyrda drönare, utan ser igenom denna uppenbara propagandastunt från medier och makthavare som gemensamt är med och pissar på syltan. Rädsla får aldrig ersätta kritiskt tänkande – särskilt inte nio dagar före ett val.
Samma beviskrav. Samma måttstock. Oavsett land.
Källa: Expo – ”Den okända sekreteraren Elena”
2026-09-04 // Bo Jonsson för Enade Sverige
INGA DONATIONER – MEN DELA GÄRNA!
About the Author
