Krigets profitörer och folkets svek
Jag har under en längre tid funderat på vad som egentligen ligger bakom Sveriges exceptionella och okritiska vapen- och pengaflöde till Ukraina. Jag har inte insyn i hur makten agerar bakom kulisserna, men jag kan dra kvalificerade gissningar. Som ensam företrädare för Enade Sverige ställer jag mig därför ett antal öppna frågor. Det är dags att sätta ljuset på de aktörer som gömmer sig bakom orden ”solidaritet” och ”internationellt ansvar”.
Jag ser hur eliten driver vapenpolitiken framåt
Försvarsminister Pål Jonson är inte bara minister. Han har starka band till Atlantic Council, en organisation som i mångas ögon fungerar som en utpost för NATO:s och vapenindustrins intressen. Han har deltagit i möten med lobbyister från Raytheon och Lockheed Martin.
Hur kommer det sig att en svensk försvarsminister har så nära kopplingar till dessa aktörer? Vad motiverar honom att så kompromisslöst driva linjen om att Sverige ska bli en militär partner till USA och en direkt finansiär av Ukrainas krigsmaskineri? Kan det bero på att han redan är en del av den internationella krets som tjänar på kriget?
Fråga till Pål Jonson: Har du haft kontakt med försvarsindustrins representanter samtidigt som du förberett vapenpaket till Ukraina? Hur känner du de personer du träffat från Raytheon och Lockheed Martin? Finns det dokumentation på era möten? Och kan du garantera svenska folket att inga framtida karriärmöjligheter, investeringar eller konsultuppdrag ligger i potten?
Johan Forssell, biståndsminister, har samtidigt ansvarat för Sveriges civila stöd till Ukraina. Men vad består det egentligen av? Inköp? Infrastruktur? Rådgivning? Vem får uppdragen? Kan det vara så att vissa bolag – med nära kopplingar till svenska eller internationella maktsfärer – systematiskt gynnats av miljardöverföringarna?
Fråga till Johan Forssell: Hur vet vi att de företag som gynnas av det svenska biståndet är utvalda på saklig grund? Har du eller någon i din närhet affärsintressen i dessa bolag? Har svenska skattemedel via Ukraina kanaliserats till bolag som också verkar i NATO-strukturer eller kopplas till Wallenbergsfären?
Skatteparadis och hemliga fonder – är det möjligt?
Jag hör återkommande rykten om svenska politiker och försvarsnära personer som via bulvaner eller nätverk fått tillgång till exklusiva konton i skatteparadis – Luxemburg, Panama, Schweiz, Dubai. Kan det verkligen vara så? Varför finns det inga journalister som frågar om våra makthavares ekonomiska ställning, förmögenhetsökning eller intressen i offshorefonder?
Vad skulle vi hitta om vi fick tillgång till Pål Jonsons eller Ulf Kristerssons bankhistorik från de senaste fem åren? Varför vill ingen journalist veta? Och hur kan vi säkerställa att det inte pågår en tyst korruption under flagg av ”internationellt samarbete”?
Vad svenska folket aldrig fick rösta om
- NATO-medlemskapet
- DCA-avtalet med USA
- Vapendonationer till Ukraina
- Sveriges permanenta anslutning till en USA-ledd konfliktstruktur
Hur kommer det sig att ingen av dessa ödesfrågor gavs till folket att avgöra? Varför skedde allt bakom stängda dörrar? Kan det vara så att eliten visste att svenska folket inte skulle godta kursändringen? Vad säger det om den svenska demokratins skick?
Varför tiger så många?
Varför ser vi inga stora protester? Inga massmöten, inga rubriker? Kan det bero på att trygghet och konsumtion gör oss passiva? Eller att medierna medvetet tystar kritik? Är folk rädda för att bli kallade ”ryssvänner” eller ”desinformatörer”? Hur många håller tyst trots att de innerst inne vet att något är fel?
Min gissning: Sverige styrs av något vi inte valt
Jag undrar: Har vi kvar vårt nationella självbestämmande, eller är vi redan fullt ut integrerade i en västlig maktstruktur där svenska intressen är sekundära? Kan det vara så att vi i praktiken är styrda av NATO:s behov, Wallenbergs affärsstrategier och EU:s byråkratiska mål? Hur mycket av Sveriges politik formas i Sverige – och hur mycket i Bryssel eller Washington?
Det är frågor jag bär med mig varje dag.
Vi är inte i första hand offer för ett krig i öst – vi är offer för ett svek i väst.
Sanningen måste fram. Och sanningen är att Sveriges roll i Ukrainakriget gynnar eliten, tömmer statskassan, underminerar vår suveränitetsprincip – och lämnar folket utanför.
Det är dags att säga ifrån. Och det är dags att fråga: vem tjänar på att vi inte frågar?
Och till svenska massmedier riktar jag en sista fråga:
Varför gräver ni inte i detta? Sover ni gott om natten? Är ni nöjda med ert journalistiska arbete – eller finns det en klump i magen som mildras varje gång lönen kommer?
2025-04-24 // Bo Jonsson för Enade Sverige
