När historien delas av många folk krävs en stillhet som hedrar dem alla
Jag skriver detta från sidlinjen, som svensk, till er som bär minnet – i Ryssland, i Belarus, i Ukraina och i andra länder som en gång var en del av samma historia. Jag skriver med respekt för er sorg, er oro och er styrka. Just därför hoppas jag att den 9 maj får få vara det den en gång var tänkt att vara – en dag som inte bryts sönder av nya händelser, utan får stå kvar i det som en gång gav den sin mening.
Segerdagen bär på ett historiskt djup som sträcker sig långt bortom dagens konflikt. Den handlar om ett krig som kostade tiotals miljoner människor livet och som formade Europas öde. Här vill jag vara tydlig – och jag har sagt det tidigare i både videoanföranden och texter: svenska folket behöver erkänna Sovjetunionens avgörande roll i att besegra Nazityskland. Det är inte en åsikt. Det är en historisk realitet.
Den största delen av kriget i Europa utkämpades på östfronten. I det Sovjetunionen ingick många folk – ryssar, belaruser, ukrainare och andra. Miljontals människor från dessa folk deltog i Röda armén, och stora delar av kriget utkämpades på deras mark. Förlusterna var ofattbara. Nästan varje familj bär ett namn, en berättelse, ett tomrum. Det betyder att denna dag inte tillhör ett enskilt land. Den tillhör alla som förlorade – och alla som kämpade.
I Sverige talar vi sällan om denna dag på det sätt som den förstås i öst. Perspektivet blir smalare, och något viktigt går förlorat. För utan östfronten går det inte att förstå krigets verkliga tyngd – och därmed inte heller vad denna dag betyder för miljoner människor.
Det är därför jag vänder mig till er direkt. Just denna dag borde kunna bära något annat än det som annars präglar vår tid. Inte för att det som sker i dag kan ignoreras, utan för att minnet av det som en gång förenade människor i kampen mot nazismen och fascismen borde få stå kvar, åtminstone en dag om året.
En dag där man inte ser varandra som fiender.
En dag där nästa steg inte tas.
En dag där inget nytt läggs till det som redan kostat så mycket.
Samtidigt ser vi hur situationen skärps. Enligt Ryska försvarsministeriet har Ryssland deklarerat en vapenvila den 8–9 maj kopplad till högtidlighållandet, samtidigt som varningar uttalats om kraftiga motåtgärder om firandet utsätts för störningar. Från ukrainskt håll ifrågasätts detta, och signalerna är inte samstämmiga. I ett sådant läge räcker ibland en enda handling för att förändra allt.
Det är här jag menar att något större står på spel. Vissa dagar bär mer än andra. Och när de bryts – när de fylls med sådant de inte var avsedda för – då går något förlorat som inte går att ersätta.
Att avstå från handling när man har förmågan att agera är inte svaghet.
Det är kontroll. Det är ansvar.
Och just denna dag kan det vara skillnaden mellan att hedra det som var – eller att förlora det helt.
2026-05-05 // Bo Jonsson för Enade Sverige
INGA DONATIONER – MEN DELA GÄRNA!