Internationella adoptioner byggde på tillit. I dag vet vi att systemet innehöll allvarliga brister. Frågan som återstår är vad de som satt i toppen visste – och vad de gjorde.
Internationella adoptioner till Sverige har länge betraktats som något i grunden gott – en möjlighet för barn att få ett nytt liv och för familjer att växa. Men när verksamheten nu granskas i efterhand framträder en annan bild. Den statliga utredningen pekar på oegentligheter, bristande kontroll och i vissa fall förhållanden som kan liknas vid handel med barn. Förslaget att avveckla systemet markerar ett tydligt brott med den tidigare tilliten.
Detta var inte isolerade händelser. Utredningen beskriver en verksamhet där riskerna var kända: ekonomiska incitament, beroende av utländska aktörer och begränsad insyn i ursprungsländer. I flera fall saknades tillförlitlig dokumentation om barnens bakgrund, och det förekom adoptioner utan fullt informerat samtycke från biologiska föräldrar.
I det ljuset blir en fråga central: vilket ansvar bar de som satt i ledande positioner när verksamheten pågick?
Ulf Kristersson var ordförande för Adoptionscentrum 2003–2005, under en period då adoptioner från bland annat Kina förmedlades. Senare granskningar har lyft uppgifter om att barn i vissa fall kan ha köpts eller förts bort från sina familjer, samtidigt som donationer till barnhem skapade ekonomiska drivkrafter i systemet.
Uppgifter i media gör också gällande att styrelse och ordförande informerades om större händelser och avvikelser. Samtidigt fortsatte adoptionerna.
Detta är kärnan i frågan. Inte om någon enskild person begått brott – det finns inga sådana uppgifter – utan om hur ledningen agerade i en verksamhet där varningssignaler fanns.
Ledarskap handlar ytterst inte om att ha rätt i efterhand, utan om att agera när verkligheten börjar avvika från kartan. När signalerna finns men åtgärder uteblir, då är det inte längre en fråga om information – utan om ansvar.
Den statliga utredningen förändrar perspektivet. När en verksamhet i efterhand bedöms ha så allvarliga brister att den föreslås avvecklas, räcker det inte att fråga om regler följdes. Frågan blir om reglerna var tillräckliga – och om ledningen gjorde tillräckligt när tecken på problem uppstod.
Den svenska adoptionsmodellen byggde på tillit. Den tilliten är i dag skadad. Kvar finns en fråga som inte kan avfärdas: vilket ansvar har de som satt i toppen när systemet fungerade – och när det inte gjorde det?
Det är en fråga som inte handlar om spekulationer eller personliga egenskaper. Den handlar om ledarskap.
Och den kvarstår.
2026-04-12 // Bo Jonsson
INGA DONATIONER – MEN DELA GÄRNA!
Källor:
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kristersson-kande-till-de-kopta-barnen
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kristersson-efter-v-kritik-om-adoptioner-en-allvarlig-vantolkning
https://www.dn.se/sverige/ulf-kristersson-fick-larm-om-kinesisk-barnhandel-adoptionerna-fortsatte/
https://www.dn.se/sverige/ulf-kristersson-duckar-intervju-om-adoptionerna/
https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/ulf-kristersson-vagrar-svara-pa-fragor-var-ansvarig-nar-larm-om-stulna-barn-avfardades-for-18-ar-sen