Biologi är verklighet. Könsidentitet är en konstruktion. Barn ska skyddas, inte göras till målgrupp.
Jag tänker säga det rakt ut, utan omskrivningar: det finns två biologiska kön. Man och kvinna. Allt annat som påstås vara “kön” är i bästa fall en social konstruktion och i värsta fall en institutionaliserad förvirring som pressas in i skolor, myndigheter och medier. Det här är inte en fråga om att “vara snäll” i språket. Det här är en fråga om verklighetsförankring, barns trygghet och ett samhälle som håller ihop.
Biologiskt kön är inte en åsikt
Biologiskt kön definieras av reproduktionsfunktionen. Man är det kön som producerar spermier. Kvinna är det kön som producerar ägg. Den definitionen är enkel, mätbar och universell. Det är så medicin, biologi och evolutionslära fungerar. När man försöker ersätta denna grund med ordlekar och ideologiska konstruktioner blir resultatet inte “inkludering”. Resultatet blir att samhället tappar kompass.
Könsidentitet är inte biologi
Det finns ett annat begrepp som blivit norm i väst: könsidentitet. Det handlar om hur en individ upplever sig själv. En upplevelse kan vara verklig för individen, men den är inte ett biologiskt faktum. Den är psykologisk och social. Juridiskt kön är dessutom en administrativ konstruktion, fastställd genom lag och myndighetsbeslut. Problemet uppstår när dessa nivåer blandas ihop och när staten, skolan och medierna börjar behandla konstruktioner som om de vore naturvetenskap.
Informationspåverkan och normtryck formar verklighetsbilden
Könsidentitetsbegreppet kan med fog jämföras med vad som händer i samhällen där människor under lång tid utsätts för massiv och ensidig informationspåverkan. När biologiska realiteter relativiseras, när språket förändras uppifrån, när avvikande perspektiv stämplas som otillåtna och när samma narrativ upprepas i media, utbildning och offentlig sektor, då händer något. Självbild och verklighetsuppfattning börjar formas mer av systemets normer än av det som går att förankra i fakta. Det är ett systemfel, inte ett individfel.
Rekordhög psykisk ohälsa i väst är inte oväsentligt
Man ska också komma ihåg att den psykiska ohälsan i västvärlden sannolikt aldrig varit högre i omfattning än nu, särskilt bland unga. Det betyder inte att allt har en enda orsak. Men det är rimligt att ställa frågan vad som händer när stabila begrepp upplöses, när identitet görs till ett livsprojekt och när vuxenvärlden flyttar över existentiell osäkerhet på barn och ungdomar. Ett samhälle som vill minska lidande måste våga återvända till verklighetsförankring.
Vem skapar de sociala konstruktionerna kring kön?
Detta sker inte av sig självt. Det produceras, finansieras och normaliseras genom identifierbara system. Akademi, myndigheter, utbildningssektor, mediehus och internationella policyramverk samverkar i ett självförstärkande kretslopp. Offentligt finansierade teorier blir utbildningsmaterial. Utbildningsmaterial blir norm. Normen blir myndighetsspråk. Myndighetsspråk blir sanning i media. När detta sker med skattepengar och institutionaliserad makt ska det granskas. Jag är inte intresserad av diffusa krafter. Jag är intresserad av vilka aktörer som tar fram riktlinjer, vilka som finansierar, vilka som implementerar och vilka som kräver efterlevnad. Där dokumentation finns ska ansvar kunna pekas ut. Det som kan beläggas med fakta ska belysas.
Barn ska skyddas från indoktrinering, sexualisering och tvång
Här är Enade Sveriges linje glasklar. Barn ska få utvecklas i sin egen takt, utan politiskt eller ideologiskt färgad påverkan i skolan eller samhället. Nej till HBTQI-propaganda riktad mot barn. Skolan ska inte driva identitetspolitik. Sexualiseringen av barn ska stoppas. Ingen agenda, vare sig från medier, aktivistgrupper eller institutioner, ska tillåtas främja material eller aktiviteter som suddar ut gränserna mellan barn och vuxna. Nolltolerans mot normalisering av pedofili. Alla försök att ursäkta, relativisera eller omdefiniera övergrepp mot barn ska mötas med skarpa åtgärder. Lagstiftningen ska vara glasklar: barn ska skyddas och förövare ska straffas hårt. Förbud mot religionsbetingat tvång. Inget barn ska tvingas in i religiösa ritualer, klädkoder eller traditioner mot sin vilja. Barns frihet att utvecklas utan tvång ska alltid stå i första rummet.
Enade Sverige: suverän demokrati, tydligt ansvar, tydliga gränser
Enade Sverige är inte ett traditionellt parti. Jag erbjuder inte medlemskap därför att jag inte vill ha era pengar, era medlemsavgifter eller era namn på listor. Jag vill ha ert förtroende och er röst när det gäller. Jag bär det politiska ansvaret fullt ut. Detta hänger samman med min syn på suverän demokrati. Sverige ska styras självständigt, under svensk kontroll. Staten ska vara stark där det krävs, såsom i utbildning, nationell sammanhållning och barns skydd. Samtidigt ska lokalsamhällen ha verkligt inflytande i vardagsnära frågor. Starkt i centrum, fritt i grunden.
Det är systemet som ska förändras – och det är exakt vad jag avser att göra
Det här är inte en attack på individer. Det är en uppgörelse med ett system som steg för steg flyttar verklighetsuppfattningen från biologi och fakta till konstruktioner och narrativ. När detta system riktas mot barn och när det sker i ett läge där den psykiska ohälsan ökar, då är det inte bara fel. Det är farligt. Därför behövs en politisk kraft som vågar säga det uppenbara, dra gränser och återställa normalitet. Det är det Enade Sverige är. Och det är det jag avser att göra.
2026-01-22 // Bo Jonsson för Enade Sverige