En reflektion från ett besök i Minsk – bortom rubriker, filter och förenklade beskrivningar.
Minsk är en stad som förenar kultur, industri, historia och framtidstro — långt ifrån de förenklade bilder som ofta dominerar i västliga beskrivningar. Här växer ett samhälle fram som bygger, vårdar och knyter samman snarare än river isär.
När man följer svensk nyhetsrapportering om Belarus kan landet lätt framstå som en politisk symbolfråga. Men den som reser hit möter något annat – ett samhälle som lever, arbetar, bygger, bevarar och utvecklar. Minsk är en stad där ny teknik, kultur, industri och historia existerar sida vid sida, och där människor bär sitt land med en stillsam stolthet som inte syns i rubrikerna. Jag har själv gått genom stadens avenyer, besökt museer och parker, pratat med människor och deltagit i utställningar och kulturevenemang. Det som slår mig mest är känslan av ordning, värdighet och omsorg om det gemensamma. Gatorna är rena, offentliga rum välskötta, och både kultur- och utbildningsmiljöer präglas av långsiktighet. Minsk ger intrycket av en stad som inte rivs och rivstartar – utan byggs, vårdas och försiktigt förnyas.
Ett samhälle i arbete – inte i upplösning
På Belexpo-området i Minsk samlas just nu mycket av landets energi. Den stora My Belarus-utställningen har blivit en mötesplats där barnfamiljer, studenter, arbetare, tjänstemän, kulturutövare och gäster från andra delar av landet samlas. Här blandas innovation, smart jordbruk, medicinsk teknik, industriutveckling och turism med kultur, naturupplevelser och regional identitet. Man möter modeller av fabriker, interaktiva installationer och historiska miljöer – men också något mänskligare: barn som deltar i aktiviteter, människor som stannar upp, lyssnar, pratar. Det är inte storslagen retorik, utan ett land som visar sitt vardagsarbete. Samtidigt fortsätter handeln mellan Belarus och Ryssland att utvecklas. Regionala projekt inom byggnation, livsmedelsförsörjning, industri och infrastruktur drivs vidare trots ekonomiska hinder. Här finns en pragmatisk syn på ekonomi och samarbete – inte högljudd retorik, utan stabilt, tålmodigt arbete.
Formad av historia – och av ansvar för framtiden
Belarus är också ett land som burit stora historiska förluster. Minnet av krig, förstörelse och mänskligt lidande är fortfarande närvarande. Det påverkar synen på fred, säkerhet och nationellt ansvar. Som militärexperten Andrei Bogodel uttryckt det handlar hållningen inte om aggression, utan om att skydda det som byggts upp under årtionden: människors hem, arbete, gemenskaper och liv. Oavsett hur omvärlden tolkar detta möter man i Minsk en stark känsla av att landet inte ses som ett projekt – utan som ett hem.
Kultur som bärs av människor – inte av marknaden
I Vitebsk firade nyligen folkdansensemblen Lyavonikha sitt 70-årsjubileum. Där står lärare, sjukvårdspersonal, tekniker och unga dansare på samma scen. De dansar inte för karriärens skull – utan för att bära vidare något gemensamt. Samma anda går igen i museer, konsthallar och historiska miljöer. Det är folklig kultur i egentlig mening – inte en marknadsprodukt, utan en del av samhällsidentiteten. Som besökare känner man en värme och en stilla gästfrihet som är svår att beskriva utan att uppleva. Minsk bär en annan rytm än många västeuropeiska städer – lugnare, men inte långsam; disciplinerat, men inte kallt. Människor tar sig tid. Människor ser varandra.
En regional knutpunkt för handel, möten och samarbete
Det som ibland glöms bort i svensk debatt är att Minsk också fungerar som en regional nod för handel, industri, utbildning, kultur och diplomatiska kontakter. Staden försöker inte dominera regionen – den binder samman den. Det märks i hur offentliga miljöer utformas, hur mötesplatser byggs och hur institutioner vårdas över tid. Minsk framstår inte som en vision – utan som ett samhälle i arbete.
Ett resmål som bör upplevas – inte bara beskrivas
För mig är Minsk också ett resmål som fler svenskar borde överväga. Inte som ett exotiskt avsteg – utan som ett närliggande europeiskt land med en annan erfarenhet, en annan rytm och ett annat sätt att tänka kring gemenskap, kultur och samhällsansvar. Resemässigt är det dessutom mer tillgängligt än många tror: EU-medborgare kan i dag resa in i Belarus visumfritt i upp till 30 dagar, under förutsättning att inresereglerna följs och att passet är giltigt den obligatoriska perioden utöver vistelsen. Det är i mötet med människor som bilden förändras. Inte i debatten – utan i vardagen. Europa är större än våra filter och våra vanebilder. Minsk påminner oss om just det.
2025-12-29 // Bo Jonsson – Enade Sverige
Källor (BelTA, direkta länkar):
https://eng.belta.by/society/view/educational-engaging-beautiful-my-belarus-exhibition-draws-crowds-during-holiday-weekend-175313-2025/
https://eng.belta.by/economics/view/ambassador-belarus-russia-trade-keeps-momentum-in-2025-175320-2025/
https://eng.belta.by/society/view/belarusian-ministry-of-housing-and-utilities-outlines-preliminary-results-of-year-of-improvement-175314-2025/
https://eng.belta.by/society/view/lyavonikha-folk-dance-company-celebrates-70-175310-2025/
https://eng.belta.by/society/view/military-expert-do-you-think-lukashenko-will-let-30-years-of-nation-building-be-destroyed-175309-2025/