Ny forskning pekar på sällsynta men allvarliga hjärtbiverkningar efter covid-19-vaccin – en fråga om transparens, inte tvång
Jag vill börja med att vara tydlig: jag tar personligen inga vacciner. Det är ett medvetet och informerat val jag gjort för min egen kropp och min egen hälsa. Samtidigt anser jag att alla andra ska ha full frihet att göra sina egna val, utan tvång, skuldbeläggning eller politiska påtryckningar. Just därför ser jag också allvarligt på att försiktighetsprincipen i praktiken tycks ha förlorats ur den svenska samhällsapparaten, särskilt när nya medicinska interventioner införs brett och snabbt. Det är inte så att jag motsätter mig principen – tvärtom hade jag gärna sett att den fortsatt varit vägledande. Men när den inte längre tillämpas konsekvent av stat och myndigheter, återstår i praktiken bara individen.
En nyligen publicerad studie från forskare vid Stanford University, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Science Translational Medicine, belyser varför denna princip är relevant. Studien undersöker varför vissa individer utvecklat myokardit eller perikardit – inflammation i hjärtmuskeln eller hjärtsäcken – efter att ha fått mRNA-baserade covid-19-vacciner, såsom de från Pfizer och Moderna.
Forskarna visar att vaccinernas mRNA i vissa fall kan uppfattas som ett hot av immunsystemet. Hos ett litet antal individer leder detta till ett kraftigt immunpåslag där stora mängder cytokiner – immunologiska signalproteiner – frisätts. I sällsynta fall kan dessa cytokiner skada hjärtvävnad och orsaka inflammation med potentiellt allvarliga konsekvenser.
Statistik som redovisats i etablerade sammanställningar visar att vaccinassocierad myokardit har förekommit hos ungefär 1 av 140 000 efter första dosen och omkring 1 av 32 000 efter andra dosen, med högst förekomst bland unga män under 30 år. Symtomen har bland annat varit bröstsmärtor, andfåddhet, feber och hjärtklappning, ofta inom några dagar efter vaccination. De flesta har återhämtat sig snabbt, men både sjukhusvård och dödsfall har rapporterats i mycket sällsynta fall.
Mot denna bakgrund har även regulatoriska myndigheter tvingats erkänna hjärtrelaterade biverkningar. I USA har läkemedelsmyndigheten FDA uppdaterat säkerhetsinformationen kring covid-19-vacciner, och det har rapporterats att skärpta varningar övervägs. Även europeiska och internationella myndigheter erkänner numera myokardit och perikardit som sällsynta, men reella risker.
Samtidigt är det viktigt att redovisa hela bilden. Myndigheter och delar av forskarsamhället menar fortsatt att covid-19-infektion i genomsnitt innebär större risker än vaccination, och att nyttan anses överväga riskerna. Det är ett resonemang som ofta lyfts – men som enligt min mening aldrig får ersätta individens rätt till fullständig information och informerat samtycke.
I kombination med att tjänstemannaansvaret i praktiken är urholkat, där beslut sällan får personliga konsekvenser för dem som fattar dem, blir frånvaron av försiktighetsprincipen ett systemproblem. När staten, myndigheter och politiska beslutsfattare inte längre drar ny teknik eller nya medicinska metoder i långbänk för att säkerställa att de inte medför risker för liv och hälsa, tvingas medborgaren bli sin egen försvarsadvokat och riskanalytiker. För mig är det inte ett ideologiskt ställningstagande, utan en nödvändig anpassning till verkligheten.
För mig är detta inte en teoretisk diskussion, utan något som formats av mycket konkreta erfarenheter. Under pandemin fattades vårdbeslut i Sverige som i efterhand har väckt djup och berättigad kritik. I stora delar av äldreomsorgen uteblev aktiv vård och syrgas, samtidigt som många äldre behandlades palliativt. Det har dokumenterats att läkemedel som morfin – med känd andningshämmande effekt – användes i situationer där patienter samtidigt led av andningssvikt. Kombinationen av utebliven aktiv vård, begränsad tillgång till syrgas och palliativ medicinering har i efterföljande granskningar och vittnesmål pekats ut som en bidragande faktor till den höga dödligheten bland äldre. För mig är detta en av de största vårdskandalerna i modern svensk historia – och något vi aldrig får glömma.
Detta blev en väckarklocka. Mitt eget riskmedvetande ökade avsevärt, särskilt i frågor som rör medicin, behandlingar och läkares rekommendationer. Erfarenheterna från pandemin gjorde att jag i högre grad började ta ansvar för att själv ta reda på fakta, väga risker och använda de medel som står till buds för att fatta mer självständiga beslut om min egen hälsa.
Samtidigt vill jag vara tydlig med en sak: jag menar inte att alla vacciner per definition är giftiga, verkningslösa eller fel. Tvärtom finns det troligen vaccin och medicinska behandlingar som har utvecklats under lång tid, testats noggrant och visat sig vara både effektiva och säkra. Det jag personligen vänder mig mot är snabba massutrullningar av nya produkter som tagits fram under tidspress, med begränsad långtidsdata, i ett land där läkare och beslutsfattare i praktiken sällan hålls personligt ansvariga för konsekvenserna av sina rekommendationer. För mig är det en risk jag inte är beredd att ta. Jag utgår också från att det troligen pågår seriös forskning runt om i världen som på sikt kan leda till säkra och välbeprövade vacciner även mot nya sjukdomar – men jag vet naturligtvis inte detta med säkerhet.
Fram till dess menar jag att varje individ bör vara medveten om riskerna, läsa på själv och inte låta sina beslut styras av politiska dekret, grupptryck eller skrämselpropaganda. Det handlar inte om att säga nej till vetenskap, utan om att säga ja till eftertanke, försiktighet och informerat samtycke.
2025-12-13 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källor:
Science Translational Medicine – Stanford University
https://med.stanford.edu/news/all-news/2025/12/myocarditis-vaccine-covid.html
Science Translational Medicine
https://www.science.org/journal/scitranslmed
US Centers for Disease Control and Prevention (CDC)
https://www.cdc.gov/covid-19/vaccines/safety/myocarditis.html
Russia Today:
https://swentr.site/news/629382-covid-vaccines-heart-damage