Rättvik 2025-12-11
Till er som i praktiken styr Sverige – formellt, indirekt eller genom ekonomiskt inflytande.
Jag skriver detta brev idag, inte bara som politisk aktör, utan som medborgare och far. Och jag skriver det med full insikt om dess funktion: detta är ett dokument framtiden kan peka på. Ett dokument som visar att ni blev informerade. Att ni hade möjlighet att välja en annan väg. Och att ni, om ni ändå väljer att föra Sverige närmare ett krig, gör det med öppna ögon och i strid med ert uppdrag.
Ni kan inte senare hävda att ingen såg detta komma.
Ni kan inte hävda att ingen varnade.
Ni kan inte hävda att ingen försökte stoppa utvecklingen.
Det här brevet är både en vädjan – och ett vittnesmål.
Er skyldighet enligt svensk lag: fred är inte valfritt
Regeringsformen är tydlig.
RF 1:2 slår fast att den offentliga makten ska verka för fred och nedrustning.
Det är inte en rekommendation. Det är en konstitutionell skyldighet.
Att aktivt driva Sverige mot en linje där krig framstår som det mest sannolika utfallet strider redan i utgångspunkten mot denna grundläggande princip.
Ni har även ansvar enligt:
• Folkrätten – att främja fred och undvika alla former av aggression.
• Europakonventionen – att inte utsätta befolkningen för onödiga och förutsägbara risker.
• Offentlighetsprincipen – att öppet redogöra för avtal, risker och konsekvenser när nationens säkerhet står på spel.
Om Sverige förs in i en väpnad konflikt utan att dessa grundläggande skyldigheter uppfyllts – genom transparens, due diligence, diplomati och folkförankring – då har ni inte fullgjort ert uppdrag enligt lagens mening.
Jag säger inte att ni begår brott.
Jag säger att ni närmar er en punkt där ni avviker från det som grundlagen förväntar av er.
Det är en avgörande skillnad – och ett allvarligt konstaterande.
Till Regeringen: Ni har sista ordet – och därför det största ansvaret
Ni styr Regeringskansliet. Ni sätter tonen. Ni formulerar Sveriges hållning.
När statsråd talar om krig som något svenskar måste “förbereda sig på”, gör ni mer än att informera. Ni formar verkligheten.
Jag påminner er:
Sverige får enligt grundlagen inte bedriva utrikespolitik som ökar risken för väpnad konflikt när diplomatiska alternativ återstår.
Det är inte jag som säger det. Det är Regeringsformen.
Om ni inte arbetar aktivt för avspänning, nedtrappning och diplomatiska kanaler – då försummar ni en av statens mest centrala funktioner.
Och detta brev dokumenterar att ni informerades om det.
Till Riksdagen: Ni är folkets kontrollmakt – agera som det
Riksdagen har två avgörande uppgifter:
- Att granska regeringen.
- Att säkerställa att Sveriges politik står i överensstämmelse med lag och folkrätt.
Detta innebär:
- Att inte acceptera politiska narrativ som driver landet mot konflikt.
- Att kräva full transparens kring DCA-avtalet och Sveriges militära åtaganden.
- Att stoppa varje försök att passera krigspolitik utan demokratisk förankring.
Om ni förblir passiva medan landet rör sig mot ett krig – då är det inte regeringen som sviker folket mest.
Då är det ni.
Till Myndigheterna: Ni ska skapa säkerhet – inte rädsla
Det är legitimt att informera om risker.
Men det är inte legitimt att använda retorik som skapar fatalism, panik eller krigsacceptans.
MSB, Försvarsmakten och andra myndigheter måste förstå:
Om era budskap leder till att befolkningen ser krig som oundvikligt, då har ni misslyckats med ert ansvar enligt lagen: att värna civilbefolkningens säkerhet, trygghet och motståndskraft.
Ni ska minska risker – inte normalisera dem.
Till Sveriges ekonomiska maktsfär – inklusive Wallenberg-sfären
Det här skrivs med full respekt och med total saklighet:
Sverige står i dag inför ett vägval där era intressen och ert ansvar väger tungt.
Ingen industri gynnas av krig.
Ingen exportmarknad gynnas av instabilitet.
Ingen bank gynnas av kapitalflykt.
Ingen ägarstruktur gynnas av regional kollaps.
Ni vet detta bättre än någon annan.
När regeringen lyssnar mer på er än på folket – vilket är ett välkänt faktum i svensk politisk tradition – då har ni också ett ansvar att säga ifrån när nationens kurs är farlig.
Det här brevet dokumenterar den förväntan.
Jag skriver detta till er – men också till historien
Om Sverige i morgon står i krig, ska det inte kunna sägas att “ingen varnade”.
Om vi hamnar i ett läge där våra barn lever med konsekvenserna av val de aldrig gjorde, ska det inte kunna sägas att “ingen såg detta komma”.
Med detta brev har ni informerats om:
- Era juridiska skyldigheter.
- Era demokratiska uppdrag.
- Konsekvenserna av att misslyckas.
- Alternativen ni fortfarande har.
Ni står nu inför ett vägval där varje steg kommer att granskas – inte bara av oss som lever i dag, utan av framtidens domstol: historien.
Jag hoppas att ni väljer fred.
Men oavsett vad ni väljer ska det kunna sägas:
Ni informerades. Ni hade möjlighet att välja en annan väg.
Detta dokument är beviset.
Bo Jonsson
Grundare av Enade Sverige