Hur “autogiroswishare” kan bli nästa stora hjärntvätt – och varför Enade Sverige aldrig kommer ta emot en enda krona.
Att det råkar vara den 25:e idag när jag skriver denna artikel måste vara ödets ironi. Så hände det till slut. Swish lanserar automatiska månadsdragningar och halva Sveriges alternativa mediekosmos jublar så högt att norska fjäll räknar det som en mindre jordbävning. Influencers, småpartier, sektledare och självutnämnda “sanningssägare” har i åratal väntat på precis det här: möjligheten att göra sina mest lättledda följare till autogiroswishare – månadsbetalande undersåtar som aldrig missar att ge bort sina pengar ens när de sover. Vi kan redan föreställa oss deras kommande retorik: “Bröder och systrar, bli månadsgivare!” “Vi måste få in 300 autogiroswishare till innan midnatt!” “Kampen överlever inte utan ert stöd!” “Sverige faller om ni inte ger oss 149 kr varje månad!” När folk tidigare bara behövde stå emot spontanswish-tjatet, så kommer publiken nu tvingas försvara sig mot ett nytt monster: “Vill du godkänna framtida automatiska betalningar?” Ett klick och du är fast. Det är inte längre tiggeri – det är prenumererat tiggeri.
På andra sidan står jag. Eller, rättare sagt: jag står inte där alls. För jag har en helt annan väg. En rak väg. En väg där man inte tar emot en enda krona från någon. Inga donationer. Inga månadsbetalare. Inga smygavgifter. Inga “stöd oss annars dör vi”. Varför? För att pengar korrumperar långsamt och smygande. Inte genom att sätta dig i fängelse. Inte genom att ändra din politiska färg. Utan genom något mycket farligare: att du börjar skriva för att tillfredsställa givarna, inte sanningen. När man tar donationer hamnar man snart i den här fällan: “Om jag skriver det här kanske givarna blir arga.” “Om jag kritiserar fel grupp kanske tre månadsgivare avslutar sina autogiroswish.” “Om jag inte skrämmer publiken, kanske de slutar betala.” Jag vägrar låta pengar styra ton, innehåll, mod eller prioriteringar. Jag vägrar bli beroende av något som gör mig ofri. Jag vägrar låta ekonomiska incitament forma budskapet. Det är därför jag inte tar emot en endaste krona. Inte för att jag är rik. Inte för att jag leker martyr. Utan för att opartiskhet och frihet är de enda två valutor som fortfarande är värda något i svensk politik.
Och effekten av det – den är enorm. Det betyder att ingen kan köpa mig. Ingen kan styra mig. Ingen följare kan hota mig med “annars slutar jag donera”. Ingen organisation kan muta mig med pengar. Varje artikel jag skriver är skriven för sanningen, inte för ett bankkonto. Varje ställningstagande är taget för landets bästa, inte för klick, inte för att lugna givare, inte för att passa en kassako. Det är ett av de sista verkliga oberoendena som finns kvar i svensk politik. När andra bygger rörelser på Swish, bygger jag Enade Sverige på principer. När andra dyker efter pengar, dyker jag efter integritet. När andra jagar månadsgivare, jagar jag sanning – även när den gör ont.
Enade Sverige är inte till salu. Mina ord är inte till salu. Min linje är inte till salu. Och om hela landets politiska och alternativa sfär nu kastar sig över “autogiro-Swish”, så står jag kvar på min ö. Inte för att jag måste. Utan för att jag hellre är fri och fattig än köpt och korrumperad.
2025-11-25 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källa: