När verkligheten börjar likna förspelet till Irak 2003.
Jag minns när man i början av 2000-talet matades med rubriker om ”Weapons of Mass Destruction”. Den gången handlade det om Irak – nu är det Venezuela. Samma dramaturgi, samma ordval, samma försäkringar om att det ”inte handlar om en invasion”, men där varje dag flyttas gränsen lite längre fram.
Washington Post rapporterar att Venezuela bett Ryssland, Kina och Iran om militär hjälp – missiler, drönare, radar och reparationer av Su-30-flygplan. Det låter dramatiskt, men i verkligheten är det logiskt. För vad gör ett land som hotas av ett amerikanskt anfall, sanktionerats till ruinens brant och fått sin president utlyst som ”narco-terrorist” med pris på sitt huvud? Det söker skydd där skydd går att få.
En tyst rustning
Enligt läckta amerikanska dokument ska president Nicolás Maduro ha skrivit direkt till Xi Jinping och Putin. Kina ombads leverera radar, Iran om drönare, Ryssland om missiler och reservdelar. USA-källor hävdar att brevet överlämnats via Venezuelas transportminister under hans besök i Moskva. Ingen vet hur mottagarna svarade – men parallellt har Ryssland ratificerat ett strategiskt partnerskapsavtal med Venezuela och bekräftat sitt stöd för landets suveränitet.
Samma vecka höll amerikanska senatorer presskonferens.
Rick Scott, medlem i senatens försvarsutskott, sade att “Maduro’s days are numbered.”
Ungefär samma ord som användes om Saddam Hussein och Muammar Gaddafi strax innan deras länder brändes sönder.
Operationer redan igång
I bakgrunden pågår redan en militär kampanj. Sedan september har USA förstört ett tiotal fartyg i Karibien, officiellt för att bekämpa narkotikasmuggling. Minst två dussin människor har dödats. Samtidigt bekräftade Donald Trump för New York Times att han auktoriserat CIA-operationer på venezuelanskt territorium – inklusive ”lethala insatser” mot mål som kopplas till regeringen.
Politico rapporterade därefter att Vita huset väger ett attentat mot Maduro själv, som en del av ”kriget mot kartellerna”. Att ett mord på ett statsöverhuvud ens diskuteras öppet i västpressen borde få varningsklockorna att ringa.
Ett gammalt mönster i ny kostym
Vi har sett det förut:
– demonisera ledaren
– anklaga för knark, terrorism eller massförstörelsevapen
– skicka flottan till kusten
– kalla det ”humanitärt” eller ”antinarcotiskt”
– genomför en ”begränsad operation” som blir permanent
Skillnaden nu är att Venezuela inte står ensamt. Landet är redan en del av den rysk-kinesiska säkerhetsaxeln, med iranskt tekniskt stöd och en geografisk position som gör det till Latinamerikas viktigaste bricka i det kommande stormaktsspelet.
Min reflektion
När jag läser dessa rapporter ser jag inte ett isolerat drama i Sydamerika, utan ännu en byggsten i det nya kalla kriget.
USA försöker kväva alla regimer som samarbetar med Moskva eller Peking.
Ryssland och Kina försöker samtidigt skapa skyddszoner – ”white space” – i västvärldens bakgård.
Det handlar inte längre om olja eller kokain.
Det handlar om geopolitisk terräng, om vem som får sätta foten var när nästa globala konflikt drar igång.
Jag tror inte att den här konflikten kommer att börja med ett krig mot Venezuela.
Men den kan mycket väl sluta där – om ingen längre vågar säga ifrån.
För Sverige
För oss svenskar borde frågan vara enkel men obekväm:
Varför tiger våra medier om att USA öppet planerar CIA-operationer mot en suverän stat – samtidigt som vi själva kallar oss ”försvarare av internationell rätt”?
När västvärlden talar om rättsstat och demokrati, men praktiserar blockader och drönarkrig mot de olydiga, då är det inte längre demokrati vi försvarar. Det är lydnad.
2025-11-01 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källor:
https://swentr.site/news/627217-maduro-seeking-aid-russia
https://swentr.site/news/627018-maduro-days-numbered-rick-scott
https://swentr.site/news/626968-trump-eyeing-strikes-venezuela-drugs
https://swentr.site/news/626963-us-move-venezuela-russia-china
https://swentr.site/news/626504-trump-cia-lethal-operations-venezuela
https://swentr.site/news/626337-maduro-trump-us-venezuela