Historien varnar oss – folket måste stå före elitens spel.

Ådalen 1931 – lärdomen för vår tid

Ådalen 1931 påminner oss om vad som sker när staten vänder vapnen mot folket. I dag, när Sverige binds allt hårdare till stormakternas konfliktspel, är det viktigare än någonsin att försvara suveränitet, demokrati och trygghet – innan förtroendet brister. Ådalen-31 var en tragedi som formade Sverige för generationer. Fem människor sköts ihjäl när militären sattes in mot strejkande arbetare. Händelsen blev en påminnelse om att staten aldrig får bli en fiende till sitt eget folk.

Jag tar upp Ådalen i dag för att påminna om faran med ett för stort avstånd mellan folk och makt. När regeringar och parlament fattar beslut som saknar folklig förankring, växer risken för legitimitetskris. Min fråga är inte om vi vill ha ett nytt Ådalen – utan hur vi säkerställer att det aldrig händer igen.

Sveriges läge 2025 – en ny brytpunkt?

NATO och DCA: Sverige gick med i NATO 2024 och undertecknade därefter ett omfattande försvarsavtal med USA (DCA). På pappret handlar det om samarbete, men i praktiken betyder det att amerikanska soldater kan röra sig på svensk mark, använda svenska baser och i vissa fall stå under amerikansk rättskipning. Fråga dig själv: hur många svenskar har fått rösta om detta? Hur många ens visste detaljerna?

Inre säkerhet: Gängvåldet fortsätter att prägla vardagen. Ja, statistiken visar att dödligt våld minskade något 2024. Men siffror lindrar inte känslan hos föräldern som inte vågar låta sitt barn gå hem ensam från skolan. På presskonferenser talas det om ”strategier”, men i bostadsområden runtom i landet lever människor med verkligheten varje dag.

Ekonomi: Hushållen pressas fortfarande av höga kostnader. Riksbanken har sänkt räntan, men för många familjer är skadan redan skedd. Jag har pratat med människor i Dalarna som säger att de ibland måste välja mellan att tanka bilen för att ta sig till jobbet eller köpa vinterskor till barnen. Den sortens verklighet syns inte i regeringens diagram.

Terrorhotnivå: Säpo har sänkt hotnivån från 4 till 3. Ändå matas vi dagligen med larm och oro. När myndigheternas signaler inte matchar människors upplevelser, uppstår en klyfta i förtroendet.

Allt detta leder till samma slutsats: folkets vardag prioriteras inte, medan eliten fokuserar på internationella stormaktsspel.

Informationskrig och false flag-narrativ

Som fri röst i svensk politik ser jag det som min plikt att uppmärksamma även de delar av informationskriget som sällan får plats i svensk press.

Den 1 oktober publicerade jag därför ett pressmeddelande från den ryska utrikesunderrättelsetjänsten (SVR) på Enade Sveriges Facebook-sida. Där påstås att ukrainska och polska aktörer planerar att iscensätta en falsk operation med ”ryska sabotörer” i Polen för att trigga en hårdare konfrontation med Moskva.

Jag skrev samtidigt:

”Det innebär inte att jag bekräftar sanningshalten i dessa uppgifter – men svenska folket har rätt att se hela bilden, även när den är obekväm för makten.”

Detta är kärnfrågan: transparens. Om jag inte hade publicerat texten – hur många svenskar hade ens vetat att den existerar? Att hålla information borta från medborgarna är farligare än att låta folket tänka själva.

När lojaliteten prövas

Polis och militär svär inte lojalitet till enskilda regeringar. Deras lojalitet är mot lagen, grundlagen och folkets rättigheter.

Historien visar att brytpunkter uppstår när tre villkor möts:

• Rättsstatlig konflikt – när order strider mot grundlag eller mänskliga rättigheter.
• Folklig legitimitetskris – när människor i bred skala inte längre accepterar statens beslut.
• Intern samvetskris – när befäl och tjänstemän börjar vägra orimliga order.

Ett enkelt tankeexperiment: Vad hade hänt om regeringen i dag beordrade Försvarsmakten att ingripa mot en fredlig massdemonstration i Stockholm eller Malmö? För de flesta låter det otänkbart. Men det var precis så otänkbart för arbetarna i Ådalen – tills det hände.

Krävs ett nytt Ådalen?

Nej. Ett nytt Ådalen vore en tragedi – inte en lösning. Våld kan aldrig vara vägen framåt. Men Ådalen lär oss något viktigt: att makten inte får gå så långt att människor känner sig tvingade till desperata handlingar.

Det som krävs är istället:

• Transparens: Alla avgörande beslut om Sveriges säkerhet och suveränitet måste ske öppet och förankras folkligt.
• Stärkt rättsstat: Undantagslagar och specialförordningar måste alltid granskas av domstolar och ha tydliga tidsgränser.
• Trygghet i vardagen: Statens främsta uppgift är att skydda människors liv och egendom.
• Ärlig ekonomi: Politiken måste tala om verklighetens hushåll, inte bara om makrostatistik.
• Civilsamhällets kraft: Fackföreningar, lokalföreningar och fria medier måste stärkas så att folkets röst alltid hörs.
• Balanserad demokrati: I Enade Sveriges linje innebär det lokal direktdemokrati i vardagsfrågor – där grannar, föräldrar och föreningar kan påverka sin närmiljö – kombinerat med stark central styrning i rikstäckande frågor som försvar, utrikespolitik och energiförsörjning. Endast då kan vi undvika både elitstyre och kaos.

Slutsats

Ådalen 1931 var en tragedi som väckte en nation. Men Sverige får aldrig behöva ett nytt Ådalen för att minnas att all makt utgår från folket.

Vi står i dag inför ett vägval: Antingen fortsätter makteliten att fatta beslut över huvudet på medborgarna – med risk för en legitimitetskris – eller så bygger vi ett samhälle där suveränitet, transparens och trygghet åter blir själva grunden.

Jag, Bo Jonsson och Enade Sverige, säger tydligt:
Vi behöver inte fler offer för elitens spel. Vi behöver ett Sverige där folkets röst väger tyngre än NATO:s order och EU:s påbud. Ett Sverige som återtar sin suveränitet och står upp för fred, rättvisa och trygghet – med lokal direktdemokrati där det är möjligt och med stark centralstyrning där det är nödvändigt.

2025-10-02 // Bo Jonsson för Enade Sverige