Varför Jamal El-Hajs parti inte förenar, utan skapar splittring — och hur Enade Sverige skiljer sig i grunden.
Jag heter Bo Jonsson och driver Enade Sverige. När Jamal El-Haj lanserar ”Enighetspartiet” reagerar jag å det grövsta på namnvalet. Det är inte harmlöst. Det är ett strategiskt grepp för att låta försonligt och neutralt — samtidigt som man lägger sig så nära Enade Sverige att väljare riskerar att blandas bort. Enighet i munnen, splittring i handen.
Det är ohederligt att gömma ett politiskt projekt bakom ett namn som antyder bred samhällssammanhållning när den faktiska linjen drar åt något helt annat. Nedan visar jag varför.
1) Namnet: ”Enighet” som retorisk kuliss
Enighet är något man förtjänar genom gemensamma spelregler, lika lagar och lojalitet till landet — inte något man marknadsför samtidigt som man vill styra samhällsutvecklingen i en ideologiskt ensidig riktning. När ett parti döper sig till Enighetspartiet men i programmet prioriterar egna ideologiska hjärtefrågor och intressegrupper, blir namnet en förpackning som döljer innehållet.
2) Vad Enighetspartiet faktiskt vill (med källhänvisning ur deras program)
- Mer invandring – inte mindre. Partiet skriver uttryckligen att Sverige ”behöver mer invandring… som en central del av vår strategi” och framställer invandring som ett strategiskt verktyg för välfärden.
- Religions- och identitetsfokus med särskild tyngd på islamofobi. L långa stycken ägnas åt islamofobi som ”ofta förbises” och kravet på tydliga skydd för muslimska samhällen; man framhåller också ökat kultur- och religionsinflytande som positivt.
- Militär alliansfrihet, kritik av NATO. Programmet säger rakt ut att man ”står fast vid Sveriges militära alliansfrihet” och kritiserar NATO-medlemskapet som riskökande.
- Israel/Palestina: enstatslinje. Man förespråkar en enstatslösning med lika rättigheter i ett gemensamt land.
Det här är inte ”enighet”. Det är ett tydligt ideologiskt paket: mer invandring som systemstrategi, identitet/religion i centrum, NATO-utträdesretorik och en enstatslinje i Mellanösternfrågan.
3) Hur Enade Sverige skiljer sig — punkt för punkt
Samhällsmodell
- ES: Suverän demokrati — stark centralmakt i rikstäckande frågor + direktdemokrati lokalt (Rättvik), lika lagar för alla.
- EP: Retoriskt ”humanitet/enighet” men i praktiken prioritering av identitets- och religionsfrågor som politiska drivmedel.
Migration
- ES: Ordning, krav på språk/självförsörjning, asyl via närområde/ambassad, frivillig återvandring för den som inte vill ingå i samhällskontraktet.
- EP: Mer invandring som demografisk och ekonomisk motor; målar neddragning som ”att blunda för verkligheten”.
Religion & kultur
- ES: Religionsfrihet utan privilegier; svensk kultur och gemensam norm ska stärkas, barn skyddas från ideologisering.
- EP: Långt fokus på islamofobi/identitet och behov av särskilda skydd för muslimska grupper; religions- och kulturutvidgning som samhällsmål.
Säkerhet & utrikes
- ES: Suverän neutralitet, nej till NATO & DCA, starkt eget totalförsvar och förbud mot vapenexport.
- EP: ”Militär alliansfrihet”, kritik mot NATO-medlemskapet, retorik om internationell nedrustning och FN-samverkan.
Ekonomi/struktur
- ES: Självförsörjning, nationalisering av bank/energi/telekom, Folkbank för att bryta skuldspiralen.
- EP: Inriktar ekonomiresonemanget på befolkningstillväxt via invandring snarare än institutionell suveränitet.
Kort sagt: ES bygger en gemensam svensk ”vi-känsla” och statlig styrka där det är avgörande — men ger kommuninvånare direkt makt i lokala frågor. EP sätter invandring och minoritetsidentitet i centrum som medel för att forma samhället.
4) Mitt ställningstagande
Jag tar härmed tydligt avstånd från Jamal El-Hajs Enighetspartiet. Namnet är vilseledande; programmet driver Sverige mot ökat beroende av invandring, ökad identitetisering av politiken och svagare nationell sammanhållning. Enade Sverige står för motsatsen: suveränitet, jämlika regler, lokal direktdemokrati och ansvar.
Enade Sverige är det bättre valet för alla som vill ha ett tryggt, sammanhållet och självständigt Sverige där lag, ordning och gemensamma normer gäller lika för alla — oavsett bakgrund.
2025-09-04 // Bo Jonsson för Enade Sverige