När en minister som kräver hårdare vandelsprövning inte ser vad som sker i sin egen närhet, då handlar det inte längre om familjeliv – utan om politiskt ansvar.
När migrationsministern själv inte har kontroll på vad som sker i sin närmaste omgivning, samtidigt som han kräver total kontroll över andras liv, då är något fundamentalt fel. Det här handlar inte om en son – det handlar om en minister som tappat både omdöme och trovärdighet.
Det här handlar inte om en pojke. Det handlar om en makthavare. Om ansvar. Om trovärdighet. Johan Forssell är migrationsminister – inte bara pappa. Han är medlem av Sveriges regering, med insyn i säkerhetsklassad information, ansvar för att bedöma andras liv, framtid och uppehållstillstånd. Det är hans uppgift att värdera vem som utgör ett hot. Vem som får stanna. Vem som ska utvisas. Vem som anses lämplig – och vem som ska bort.
Just därför räcker det inte med känsloladdade formuleringar i TV4. Det räcker inte att säga att han ”inte visste”. För samma undanflykt skulle aldrig accepteras från någon annan. Framför allt inte från en invandrad förälder vars barn misstänkts ha radikaliserats.
Men när det gäller honom själv – då förändras tonen. Då går skyddsmekanismerna igång. Då blir det begripligt, mänskligt, förlåtligt.
Läs hela artikeln här
