Om språkets bojor, tystnadens makt – och det mentala krig som utkämpas i svenskarnas medvetande.
Jag har länge misstänkt att något inte stämmer. Inte i det vi får höra – utan i det vi aldrig får höra. Det är där lögnen börjar i moderna samhällen. Inte i fabricerade nyheter, utan i noggrant kalibrerat urval, känslostyrd rapportering och tystnad kring vissa fakta.
Sociologiskt sett är detta en funktion av vad man kallar ideologisk hegemoni – när de rådande maktstrukturerna inte längre behöver tvinga, utan får människor att frivilligt reproducera samma världsbild. Det som förut krävde censur, kräver idag bara konsensus. Och denna konsensus byggs i studior i Stockholm, London, Washington och Bryssel – med språk, bilder, tårar, skurkar och hjältar.
Läs hela artikeln här
När bara en sida får tala – och världen brinner (Del 2)
