Av Bo Jonsson 
Bo Jonsson: Inifrån en alternativrörelse byggd på kontroll, manipulation och personlighetskult
Det talas ofta om vikten av att återge makten till folket. Om att förverkliga demokratin mellan valen – med direkt inflytande, digitala verktyg och verklig delaktighet. Det är vackra ord. Men i vissa fall är de inget annat än rekvisita. Jag har under en längre tid följt en rörelse i Sverige som utger sig för att vara ett alternativ till det etablerade politiska systemet. Den säger sig stå för direktdemokrati. För öppenhet. För folklig suveränitet.
Men när man tittar närmare blir det snabbt tydligt att detta inte handlar om demokrati – utan om kontroll. Det är inte ett medborgarprojekt. Det är en sekt.
Makten samlad i en person
Det finns inga spår av verklig maktdelning. Det finns ingen tydlig ansvarsfördelning. Allt styrs av en person som bestämmer agendan, tystar kritik, och omger sig med ett hov av lydiga följeslagare. De få “stadgar” som existerar är vaga, ogenomskinliga och i praktiken irrelevanta – eftersom det som gäller i rörelsen inte är regler, utan vilja. Hans vilja.
Rörelsens interna liv präglas av lojalitetskrav, självförnekelse och rädsla. Det är en struktur där tystnad belönas och ifrågasättande straffas. Där gamla allierade plötsligt försvinner. Där medlemmar utnyttjas – och sedan kastas åt sidan.
Fasaden utåt – helvetet inåt
Offentligt marknadsför sig rörelsen som varm, inkluderande och demokratisk. Men bakom kulisserna råder något annat. Jag har talat med personer som lämnat sammanhanget – ofta efter år av engagemang. Deras berättelser är samstämmiga: det börjar med entusiasm, fortsätter med osynliga gränser och slutar i psykiskt sammanbrott.
De beskriver hur kritik misstänkliggörs, hur misshagliga röster fryses ut, hur man tvingas välja mellan lojalitet mot ledaren – och uteslutning. Det är en destruktiv, närmast psykologiskt programmerad dynamik där den som går sin egen väg genast förvandlas till fiende.
Den brungröna alliansen
Det som gör detta ännu farligare är rörelsens breda nätverk inom den så kallade alternativa sfären. Här blandas extremhöger med new age, okkulta influenser och självutnämnda “folkbildare”. Det är ett ekosystem där lögner förstärks, där sanningen relativiseras och där pengar, snarare än principer, ofta verkar vara drivkraften.
Rörelsen har knutit starka band till dessa miljöer – genom medverkan i “frihetsmedier” med brun ideologisk bakgrund, genom samarbete med personligheter som säljer “sanningar” och silvervatten, och genom gemensamma kampanjer mot allt från vacciner till statsministern. Det är ett fält där misstänksamhet är norm – och där karisma räcker långt, så länge man säger rätt saker.
Andlighet, påverkan och kontroll
Ett antal ledande profiler inom rörelsen har också fördjupade kopplingar till andliga och esoteriska idéströmningar. Här talas det om “frekvenser”, “inre krig” och “kosmiskt medvetande”. Men i praktiken handlar det inte om tro – utan om lojalitet och kontroll.
Den andliga retoriken används för att skapa ett psykologiskt beroende. Ledaren blir något mer än bara politisk röst – han blir en bärare av insikt. En symbol. En gestalt som inte får ifrågasättas. Det är precis så sekter fungerar: med emotionell bindning som ersätter kritiskt tänkande.
Inga resultat, bara rörelser
Trots flera års existens har rörelsen inte presenterat några konkreta modeller för hur direktdemokrati skulle kunna införas på nationell nivå. Inga verifierade system. Inga tekniska lösningar. Inga försök att lösa frågan om säker digital röstning. Istället består verksamheten av livesändningar, personkult, interna konflikter – och uppmaningar om att skänka pengar.
Det är ett luftslott byggt på stora ord. Men utan arkitektur. Utan struktur. Och utan moralisk ryggrad.
Människor som bränsle
Det som gör mig mest illa till mods är hur rörelsen behandlar människor. Många av de som engagerar sig är äldre, ensamma, idealistiska. De söker mening, delaktighet, en chans att påverka. Istället blir de gratisarbetare i ett projekt där alla insatser sugs upp i ett nav – och där makten aldrig fördelas, bara koncentreras.
Pengarna som skänks försvinner i ett system utan insyn. Arbetstimmarna som läggs ned får sällan ett tack – bara nya krav. Det är ett utnyttjande som pågår i det tysta. Ett bedrägeri som döljs bakom leenden.
Jag står för motsatsen
Jag, Bo Jonsson, har aldrig bett om pengar. Jag har inga medlemmar. Jag driver inget projekt för att bli följd, hyllad eller försörjd. Jag står ensam – inte för att jag vill styra andra, utan för att jag vill visa att det går att tänka klart i ett landskap fullt av dimridåer.
Jag är inte mer värd än någon annan. Jag är bara en vanlig Svensson som vägrar hålla käften när jag ser människor bli lurade.
Till dig som varit där
Kanske har du redan börjat ana det. Kanske har du sett dubbelmoralen, känt trycket mellan lojalitet och samvete. Kanske har du varit rädd att säga ifrån. Rädd att bli kallad illojal, negativ, “styrd av egot”.
Du är inte ensam.
Det är dags att lämna. Att ta tillbaka ditt omdöme, din tid, din kraft. Att se sekten för vad den är – och gå därifrån innan du blir ännu en bränd idealist.
2025-06-04 // Bo Jonsson för Enade Sverige
BoEnadeSverige