Av Bo Jonsson 
Det som nu händer i Asien är historiskt. Och vi i Sverige skulle göra klokt i att lyfta blicken från vår interna byråkratifixering, NATO-beroende och västliga medieekon – och faktiskt försöka förstå vad det betyder. För det är inte i Bryssel, Washington eller Stockholm framtiden formas, utan i Peking, Kuala Lumpur och Riyadh. Den 27 maj hölls ett toppmöte i Malaysias huvudstad mellan Kina, ASEAN (de tio sydostasiatiska länderna) och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). Det är inte bara ett diplomatiskt jippo. Det är ett konkret steg mot att skapa ett alternativ till västvärldens kontrollsystem – ett partnerskap mellan Asiens och Mellanösterns ekonomiska motorer, med Kina som strategisk nav.
En annan typ av samarbete
Det slående är tonen. Medan väst ofta talar i termer av sanktioner, påtryckningar, värdegrund och militär dominans – så bygger detta nya samarbete på ömsesidighet, handel, infrastruktur och teknologi. Kinesiska ledare talar om ”asiatiska värderingar”, interkulturell dialog mellan konfucianska och muslimska civilisationer, och praktisk samverkan inom områden som 5G, AI och energisäkerhet. Det är ett språk som doftar framtid, inte kolonial historia.
Samtidigt växer det ekonomiska beroendet: Kina är redan största handelspartner både för ASEAN och GCC. Över en tredjedel av Kinas olja kommer från gulfstaterna. Belt and Road-initiativet rullar vidare, trots västliga smutskastningskampanjer.
Vad betyder detta för Sverige?
För mig är detta ännu ett bevis på hur fel Sverige har valt väg. Istället för att anpassa oss till en multipolär värld där öst och syd tar mer plats, har vi låst fast oss i NATO, följt Washington blint och lämnat vår tradition av neutralitet, självständighet och fredlig samverkan. Enade Sverige vill något helt annat: att Sverige blir en brobyggare – inte en lydstat.
Vi borde välkomna samarbeten som detta. För det visar att det går att skapa partnerskap som inte bygger på dominans, hot eller “regime change”-strategier. Jag är inte naiv – självklart finns maktspel även i öst. Men jag ser en vilja till samarbete på lika villkor där.
USA tappar greppet – och det märks
Det är också talande att USA nu försöker panikreparera relationer med dessa regioner. Trump skickar sändebud, hotar, erbjuder affärer, men reaktionen från många länder är avvaktande. Ingen glömmer hans handelskrig eller hur snabbt USA byter fot.
EU försöker samtidigt påminna världen om att det fortfarande existerar, men det är för sent. ASEAN:s 20-årsplan talar inte om Bryssel, utan om Asien som framtidens tillväxtmotor.
Slutsats: Dags att sluta stirra västerut
Jag ser det här som ett positivt tecken. Länder i syd och öst börjar själva definiera sin framtid, utan att dansa efter västvärldens pipa. De samarbetar utan att underkasta sig. Och det är exakt vad även Sverige behöver lära sig.
Vi måste återta vår utrikespolitiska självständighet, börja lyssna på världen bortom CNN och SVT, och inse att framtiden inte är en fortsättning på USA:s världsherravälde – utan något helt nytt.
Kina bygger en makttriangel – inte för att härska, utan för att skapa en ny global balans. Det är dags att vi också börjar tänka i de banorna.
2025-06-04 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källa:
https://www.rt.com/news/618501-china-asean-gcc-summit/
BoEnadeSverige