Om varför människors handlingar betyder mer än deras ursprung – och varför ett splittrat samhälle alltid gynnar dem som vill styra över det.
Vi lever i en tid där människor ständigt delas in i grupper – efter ursprung, religion, politiska etiketter och tillhörigheter. Men ju mer jag betraktar vår samtid, desto mer övertygad blir jag om att denna uppdelning ofta döljer något mycket enklare: i slutändan finns det bara människor och deras beteenden. Det är inte hudfärg eller bakgrund som avgör vilken sorts människa någon är, utan hur vi behandlar andra, hur vi använder ansvar och hur vi agerar när ingen tittar. Och om vi glömmer den enkla principen riskerar vi att fastna i konflikter som bara gynnar dem som tjänar på att vi aldrig blir enade.
Jag brukar ibland återkomma till en enkel formulering som jag tycker säger mycket om vår tid: Det finns bara människor och beteenden. För mig betyder det något ganska grundläggande. Det betyder att det ytterst är hur vi beter oss mot andra människor och mot vår omgivning som avgör vem vi är. Inte hudfärg. Inte religion. Inte vilket land man kommer ifrån. Inte vilket namn man bär. Det finns goda och onda människor överallt. Det finns goda etniska svenskar och onda etniska svenskar. Det finns goda invandrare och onda invandrare. Det som avgör är inte kategorin – det är beteendet. Det är hur man behandlar andra människor, hur man använder makt och hur man hanterar ansvar. Det är där skiljelinjen egentligen går.
Samtidigt lever vi i en tid där människor ständigt delas in i grupper. Vi delas upp efter ursprung, religion, ideologi och politiska etiketter. Den här uppdelningen gör något med oss. Den får oss att börja tänka i läger istället för i principer. Men verkligheten är mer komplicerad än så. En människa kan tillhöra vilken grupp som helst och ändå vara hederlig, ansvarstagande och respektfull. Samtidigt kan en annan person från samma grupp bete sig helt annorlunda. Det är därför jag menar att beteendet är det enda som egentligen avslöjar en människa.
Samtidigt måste man vara ärlig med en annan sak. Vår uppfattning om rätt och fel formas inte i ett vakuum. Den påverkas varje dag av det samhälle vi lever i. Den påverkas av public service, privatägda medier, alternativa medier, sociala medier, influencers och politiska kampanjer. Budskap upprepas tills de blir självklara. Narrativ byggs upp och rädslor förstärks. I en tid där människor ständigt hålls uppskrämda från att uttrycka egna åsikter är det kanske inte så konstigt att många till slut börjar följa strömmen. Det är därför jag tror att starka principer är så viktiga. Principer betyder också att man ibland måste vara beredd att betala ett pris för dem. Jag vet att det kan kosta både socialt och ekonomiskt att stå fast vid sin övertygelse, men jag har offerviljan att göra det när jag anser att något är rätt. Principer fungerar som ett ankare när vindarna blåser åt olika håll.
Det finns också en annan mekanism i vår tid. Den yttersta makten – oavsett om den sitter i regeringar, internationella organisationer eller stora ekonomiska strukturer – tjänar ofta på att människor är splittrade. Om människor ständigt är upptagna med att misstänkliggöra varandra, bråka om grupptillhörighet och dela upp sig i läger finns det mindre energi kvar till något annat. Till exempel till att diskutera våra barns framtid, vårt lands långsiktiga självständighet och vem som egentligen fattar de stora besluten. Det är därför jag tror att det är så viktigt att vi börjar se igenom den här dynamiken. Vi behöver inte vara överens om allt. Men vi måste kunna se varandra som människor först.
Historien visar att samhällen som låter sig splittras sällan blir starkare – de blir bara lättare att styra.
För mig är detta också kärnan i det jag försöker göra genom Enade Sverige. Namnet är inte valt av en slump. Jag tror att Sverige behöver mer sammanhållning och mindre splittring. Det betyder inte att alla ska tycka lika. Det betyder att vi måste kunna diskutera, vara oense och tänka själva utan att direkt försöka avhumanisera varandra. Ett samhälle där människor börjar se varandra som fiender är ett samhälle som snabbt kan gå sönder.
I höst är det val. Och om historien upprepar sig kommer sannolikt samma etablerade partier fortsätta dominera politiken även efter valet. Det beror inte nödvändigtvis på att människor aktivt har granskat alla alternativ. Ofta handlar det om något mycket enklare. Många är mentalt vana att rösta på samma partier som alltid. Det kräver tid och mod att faktiskt sätta sig in i nya politiska alternativ. Partier utanför riksdagen får sällan utrymme, trots att politiken finns där – rakt framför oss. Ett av dessa små initiativ är Enade Sverige, som jag driver.
Mitt fokus är ganska tydligt. Jag tror att Sverige behöver mer diplomati, mer fredlig konfliktlösning och större respekt för nationell suveränitet. Om utvecklingen fortsätter i samma riktning riskerar vi att hamna i situationer som ingen egentligen vill se. När jag tittar på utvecklingen i Europa de senaste åren ser jag ett land som snabbt har förändrats. Sverige har på kort tid gått från att vara ett relativt självständigt land till att i allt större utsträckning bli en del av politiska och militära strukturer där avgörande beslut fattas långt bort från svenska väljare. Det är en utveckling jag tycker är värd att diskutera öppet.
Jag vet att det inte alltid är bekvämt att uttrycka sådana åsikter. Särskilt inte när man bor i en mindre ort där många är vana vid att man inte sticker ut för mycket. Att vara öppen med sina politiska principer kan kosta både socialt och ekonomiskt. Men jag tror samtidigt att det är nödvändigt. Om ingen vågar säga vad de faktiskt tycker kommer ingenting heller att förändras.
Oavsett hur många röster jag får i de tre valen i höst kommer jag fortsätta på samma väg med samma fokus. För mig handlar detta inte om en valrörelse som börjar och slutar vid en valdag. Det handlar om ett långsiktigt ansvar för det samhälle vi lämnar efter oss. Mina barns framtid är min drivkraft. Vad är din?
Det är därför jag återvänder till den där enkla formuleringen: Det finns bara människor och beteenden. Vi kan komma från olika håll och tro på olika saker. Men i slutändan är det hur vi beter oss mot varandra och mot vårt samhälle som avgör vilka vi är. Och om vi någon gång ska lyckas bygga något bättre för våra barn och barnbarn måste vi börja där. Inte i splittringen, utan i det som förenar oss.
2026-03-16 // Bo Jonsson för Enade Sverige
INGA DONATIONER – MEN DELA GÄRNA!