Jag har nått en punkt där jag inte längre kan formulera mig neutralt om SVT.
Jag är inte bara kritisk.
Jag är fruktansvärt jävla irriterad över hur de missköter det uppdrag de har fått av det svenska folket.
Detta är inte en privat irritation. Det är en principiell reaktion på något mycket större.
Public service existerar inte för sin egen skull. Det existerar på uppdrag av folket. Varje krona SVT använder kommer från människor som aldrig har fått möjlighet att välja bort det. Det innebär ett ansvar som är absolut: att informera utan att påverka, att granska utan att styra, att rapportera utan att delta.
Jag ser inte längre att detta ansvar tas på allvar.
Under de senaste åren har jag sett hur SVT:s rapportering i säkerhetspolitiska frågor har rört sig i en konsekvent riktning. Inte genom enskilda lögner, utan genom urval. Inte genom öppet ställningstagande, utan genom systematisk förstärkning av ett enda perspektiv.
Hot förstärks.
Alternativ marginaliseras.
Eskalering normaliseras.
Och jag vet exakt hur detta fungerar.
Man behöver inte ljuga för att påverka människor.
Det räcker att konsekvent visa dem samma ram tills de slutar ifrågasätta den.
Det är detta som gör mig så förbannad.
Inte för att jag förväntar mig perfektion.
Utan för att jag förväntar mig ansvar.
SVT är inte en privat aktör. De är en institution som existerar på ett mandat från folket. De ska stå utanför makten, inte röra sig i takt med den.
När en sådan institution slutar fungera som en oberoende observatör uppstår ett allvarligt problem.
Inte bara för mig.
Utan för demokratin själv.
En demokrati kan inte fungera utan fri och balanserad information. Den kan inte fungera om den institution som ska skydda informationsbalansen istället bidrar till att förskjuta den.
Det är här min irritation övergår i något annat.
En slutsats.
Jag har under lång tid observerat detta mönster. Jag har sett riktningen. Jag har sett konsekvenserna.
Och jag kan inte längre beskriva SVT som en institution som enbart misslyckas med sitt uppdrag.
Jag ser en institution som, genom sitt agerande, har lämnat sin roll som neutral observatör.
Jag ser en institution som inte längre står utanför skeendet, utan är en del av det.
Och jag ser en institution vars nuvarande funktion utgör ett reellt hot mot den demokratiska princip som den en gång var skapad för att skydda.
Detta är inte en slutsats jag drar lättvindigt.
Men det är en slutsats jag inte längre tänker undvika.
2026-02-17
Bo Jonsson
Enade Sverige
Ni får dela om ni törs!