Sverige fördjupar sitt militära engagemang i Ukraina – och jag ifrågasätter riktningen
Sverige har nu beslutat att delta i ytterligare ett militärt stödpaket till Ukraina inom ramen för det så kallade PURL-initiativet. Paketet omfattar luftförsvarssystem och ammunition, inklusive robotar till Patriot-systemet, enligt försvarsminister Pål Jonson.
Detta innebär att Sverige, tillsammans med andra europeiska länder, köper amerikansk försvarsmateriel som sedan överförs till Ukraina.
Detta är Sveriges tredje bidrag inom ramen för detta initiativ.
Jag konstaterar detta som ett faktum.
Men jag konstaterar det också med växande oro.
Jag ser en riktning där Sveriges roll förändras
Sverige har historiskt sett haft en position där diplomati, återhållsamhet och strategisk balans varit centrala delar av landets säkerhetspolitiska identitet.
Det som nu sker innebär en tydlig förändring.
Sverige deltar inte längre enbart som observatör eller diplomatisk aktör, utan som en aktiv del av en militär försörjningskedja i ett pågående krig.
Detta är inte en symbolisk förändring.
Det är en strukturell förändring.
Och strukturella förändringar får alltid konsekvenser.
Krigets logik är obeveklig
Samtidigt uttrycker Ukrainas försvarsledning strategiska mål om att slå ut tiotusentals ryska soldater varje månad.
Detta illustrerar krigets verkliga natur.
Krig handlar inte om abstrakta principer. Det handlar om förmåga, uthållighet och förstörelse.
När Sverige levererar luftförsvarssystem och ammunition bidrar Sverige till denna militära verklighet.
Detta är inte en moralisk formulering.
Det är en faktisk.
Jag ifrågasätter om denna riktning tjänar Sveriges långsiktiga intressen
Varje stat har en skyldighet att skydda sina egna medborgares långsiktiga säkerhet.
Detta kräver inte bara handling.
Det kräver eftertanke.
Det kräver att varje steg analyseras inte bara utifrån kortsiktiga politiska signaler, utan utifrån långsiktiga konsekvenser.
Jag ser idag en utveckling där Sverige binds allt närmare en militär logik som ligger bortom Sveriges direkta territorium.
Detta innebär risker.
Inte nödvändigtvis omedelbara risker.
Men strategiska risker över tid.
Jag anser att denna utveckling måste kunna diskuteras öppet
Ett demokratiskt samhälle måste kunna diskutera även de mest allvarliga besluten utan rädsla eller självcensur.
Inte för att undergräva staten.
Utan för att stärka den.
Jag anser att Sveriges roll, Sveriges ansvar och Sveriges långsiktiga säkerhet måste kunna diskuteras öppet, sakligt och utan förenklingar.
Inte i efterhand.
Utan medan besluten fortfarande formas.
Min slutsats
Sverige har nu tagit ytterligare ett steg i riktning mot ett djupare militärt engagemang i konflikten i Ukraina.
Detta är ett faktum.
Jag accepterar att detta beslut har fattats av Sveriges politiska ledning.
Men jag anser också att dess konsekvenser måste kunna analyseras öppet och utan illusioner.
För varje beslut som fattas i ett krig förändrar inte bara nuet.
Det förändrar framtiden.
Och framtiden är det ansvar vi bär inför nästa generation.
2026-02-13 // Bo Jonsson för Enade Sverige