Om Lavrovs budskap, Ungerns varningssignal – och varför Sverige måste tänka långsiktigt
De senaste dagarna har jag läst igenom flera parallella nyhetsflöden som, när man lägger dem bredvid varandra, berättar en större historia om Europas säkerhetsläge.
Inte en historia om “en sida som är god och en som är ond”.
Utan en historia om hur lätt en kontinent kan dras in i en logik där alla förbereder sig för krig – och där diplomati blir något man pratar om samtidigt som man gör saker som försvårar den.
1) Lavrov säger: “Vi tänker inte angripa Europa – men vi svarar”
Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov säger att Ryssland inte har för avsikt att angripa EU- eller NATO-länder om Ryssland inte först angrips – men att ett angrepp skulle mötas med ett fullt militärt svar.
Det här kan man läsa på två sätt:
- Antingen som avskräckning (”rör oss inte, så rör vi inte er”),
- eller som retorik i ett allt mer militariserat klimat där varje formulering också blir bränsle i motståndarens narrativ.
Min poäng är inte att applådera retorik. Min poäng är att konstatera att Europa, just nu, verkar röra sig mot ett läge där det som sägs och det som görs drar åt olika håll.
2) Ungern varnar öppet NATO:s generalsekreterare
Ungerns utrikesminister Péter Szijjártó har offentligt kritiserat NATO-chefen Mark Rutte och uppmanat honom att avstå från vad Ungern kallar “pro-krigsuttalanden”, kopplat till signaler om fortsatt stöd och möjliga framtida truppupplägg i Ukraina.
Oavsett vad man tycker om Ungerns regering är detta i sak en spricka i västlig enighet som Europa borde ta på allvar:
- Vissa länder vill trycka på framåt,
- andra länder ser framför sig hur kriget fysiskt kan “komma närmare” deras gränser.
När sådana sprickor uppstår blir risken större för felkalkyler – och för att europeiska befolkningar får betala priset.
3) Skottlossningen i Moskva: “saboterar diplomati”-logiken
Parallellt kommer uppgifter om ett attentat mot en hög rysk general (Vladimir Alekseyev) där ryska myndigheter kopplar händelsen till ukrainsk underrättelseverksamhet; misstänkt greps i Dubai och utlämnades enligt ryska uppgifter, medan Ukraina nekar inblandning.
Jag tar inte ställning till skuldfrågan här. Jag konstaterar det strategiska mönstret:
När diplomatiska spår öppnas, ökar också incitamenten för aktörer som vill förstöra dem.
Därför måste varje seriös fredslinje byggas så att den tål provokationer.
4) Belarus och BRICS: varför jag säger “respekt” när andra säger “fiende”
Jag kommer vara tydlig med min egen utgångspunkt:
Jag ser Ryssland, Belarus och flera BRICS-länder som stater med legitima säkerhetsintressen, historiska erfarenheter och en tydlig vilja till suveränitet. Att Europa demoniserar hela samhällen som “hot” är varken moraliskt hållbart eller strategiskt intelligent.
Det betyder inte att jag blundar för konflikter, misstag eller hårda intressen.
Det betyder att jag utgår från en enkel princip:
Säkerhet byggs inte genom hat. Säkerhet byggs genom stabilitet, styrka – och fungerande diplomati.
5) Sverige: vi måste sluta låna andras riskkalkyler
För Sveriges del är detta kärnan:
Om Europa går djupare in i ett läge där man planerar för storkrig, samtidigt som man pratar om fred, då måste Sverige ställa en obekväm men nödvändig fråga:
Är vi på väg mot ökad trygghet – eller bara ökad exponering?
Min linje är konsekvent:
- Sverige ska ha försvarsförmåga.
- Sverige ska ha strategisk självständighet.
- Sverige ska kunna tala med alla parter – även när det är impopulärt.
Det är så små stater överlever stormaktstider.
Inte genom att skrika högst – utan genom att tänka längst.
2026-02-09 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källor:
https://apnews.com/article/un-general-assembly-russia-lavrov-9f3c24b7bfbaf398152f367ed7b0d923