Ett nej till teknokratisk matpolitik och ett ja till folkets självrespekt
När den ryska parlamentsledamoten Yulia Ogloblina säger att ryssar aldrig ska äta insekter, då säger hon något som blivit ovanligt i Europa: hon sätter en tydlig gräns för vad staten anser vara rimligt att kräva av sitt folk. Inga omskrivningar. Inga hållbarhetsfloskler. Inga teknokratiska undanflykter. Bara ett klart besked: människor ska äta riktig mat. Insekter är djurfoder. Punkt. Det är ett ställningstagande jag fullt ut stödjer. Det här är inte en trivial kostfråga. Det är en fråga om värdighet, ansvar och hur makten ser på sitt eget folk.
Ett nej som betyder något
Ogloblina klargör att insekter i Ryssland uteslutande hör hemma som foder till djur och fisk. Hon avfärdar idén om att framtida studier, marknadsintressen eller nya proteinberäkningar skulle kunna ändra den hållningen. Samtidigt pekar hon på EU:s utveckling och beskriver insektsmat som ett symtom på ett jordbruk i kris. Hennes budskap är rakt: när ett land har mark, resurser och självrespekt finns det ingen anledning att sänka ribban för vad människor förväntas äta. Jag delar den slutsatsen helt och hållet. Politikens uppgift är inte att testa gränser på befolkningen, utan att försvara grundläggande levnadsstandarder.
EU öppnar dörren – Sverige följer efter
I EU har European Commission redan godkänt insekter som livsmedelsingrediens. De får blandas in i helt vanliga produkter, så länge regler och märkning följs. I Sverige har Livsmedelsverket anpassat sig till denna linje och informerar om hur insekter kan förekomma i maten, hur konsumenter ska upplysas och hur risker ska hanteras. Detta framställs som neutral förvaltning. I praktiken är det ett politiskt ställningstagande genom passivitet. När allt reduceras till innehållsförteckningar och märkning har man redan accepterat grundantagandet: att det är rimligt att insekter över huvud taget ska bli en del av människors vardagsmat.
Två synsätt – två samhällen
Skillnaden mellan Ryssland och Sverige blir här tydlig. I Ryssland säger makten: “Det där ska vårt folk inte behöva.” I Sverige säger systemet: “Det är tillåtet – du kan läsa innehållsförteckningen.” Det är två helt olika sätt att se på medborgaren. Det ena utgår från att makten har ett ansvar att skydda självklarheter som mat, kultur och vardaglig värdighet. Det andra utgår från att allt är förhandlingsbart, så länge processen är korrekt och följer regelverket. Jag vet vilket av dessa synsätt som visar respekt för människor – och vilket som behandlar dem som försökskaniner i ett systemexperiment.
Svenska folket ska inte äta insekter
Sverige är inget fattigt krisland utan alternativ. Vi har jordbruksmark, kunnande och möjligheter att producera riktig mat. Ändå saknas det politiska ledarskapet när EU:s teknokratiska matpolitik rullas in, steg för steg, normaliserad av myndighetsspråk och strategidokument. När människor reagerar möts de inte av ett tydligt nej, utan av försäkringar om märkning, valfrihet och “nya proteinkällor”. Det är här problemet ligger. Inte i forskning, utan i att makten aldrig sätter ner foten och säger: det här är inte en rimlig väg för vårt folk.
Min slutsats
Yulia Ogloblina har rätt. Hennes uttalande är ett exempel på ledarskap som sätter gränser i stället för att flytta dem. Hon försvarar sitt folk utan att be om ursäkt. Det är exakt vad svenska makthavare borde göra – men inte gör. Jag säger det därför utan förbehåll: svenska folket ska inte äta insekter. Inte av ideologi. Inte av teknokratisk övertygelse. Inte för att någon i Bryssel ritat pilar i ett hållbarhetsdiagram. Mat är inte ett experimentfält. Det är kultur, värdighet och självrespekt. När makten glömmer det är det vår skyldighet att säga ifrån.
2026-01-08 // Bo Jonsson för Enade Sverige
INGA DONATIONER – MEN DELA GÄRNA!
Källor:
https://swentr.site/russia/630693-insects-food-eu-ogloblina/
https://food.ec.europa.eu/safety/novel-food_en
https://kontrollwiki.livsmedelsverket.se/artikel/660/insekter