Enade Sverige – Krigsramar som spricker, suveränitet på prov och ett Sverige i snökaos
Första veckan 2026 har präglats av tre saker samtidigt:
• kriget som ramverk börjar spricka i kanterna
• stormakters maktlogik kliver allt öppnare ut ur folkrättens kostym
• Sveriges egen sårbarhet blir synlig av… snö och blåst
Samtidigt fortsätter en annan linje att stärkas: länder som Ryssland, Belarus, Kina, Iran och Venezuela försvarar sin suveränitet – och gör det alltmer öppet mot en västlig ordning som vant sig vid att definiera vad som är ”legitimt”.
Genom veckans material går en enkel men obekväm fråga:
Hur länge kan system som bygger på makt före rätt, symboler före verklighet och krigsram före diplomati hålla – innan verkligheten tvingar fram en kursändring?
1. Ukraina: när Budanov öppet talar om oundvikliga förhandlingar
I intervjun med ukrainska public service (Suspilne) konstaterar Kyrylo Budanov – chef för Ukrainas militära underrättelsetjänst – att en förhandlingsprocess med Moskva till slut är oundviklig och att en svagare part aldrig dikterar villkoren. Han pekar även ut februari 2026 som ett möjligt ”fönster” för ett avtal. newsukraine.rbc.ua+1
Det markerar ett skifte:
- Från maximalistisk segerretorik till klassisk maktbalanslogik: uthållighet, industriell kapacitet och demografi vägs mot önsketänkande.
- Från offentlig signalpolitik till tyst diplomati – exakt den typ av diskreta processer som Moskva länge brutit en lans för, utan att Budanov säger det rakt ut.
Detta vet vi:
- Budanov talar öppet om att förhandlingar kommer, inte om utan när.
- Han erkänner att styrkeförhållanden spelar roll – inte bara moralisk hållning.
Detta vet vi inte:
- Vilken faktisk mandatnivå han har i detta, och hur långt Kiev internt är berett att gå.
- Exakt vilka säkerhetsgarantier Ryssland kommer kräva – och vilka västländer är redo att acceptera.
För Enade Sveriges linje (diplomati framför eskalation, stoppade vapenleveranser, avspänning) är Budanovs uttalande en tydlig signal: krigsramen är inte längre självklar ens hos några av Ukrainas mest hårdföra aktörer.
2. Venezuela: nattliga explosioner, gripandet av Maduro och folkrättens stresstest
Natten då explosionerna ekade över Caracas markerar inte bara en ny kris i Latinamerika – utan ett direkt angrepp på folkrättens grundprinciper.
Minst sju explosioner, rapporter om flyg- och helikopterinsatser, träffar mot militära och civila mål och uppgifter om omfattande amerikanska luftoperationer över venezuelanskt territorium har nu bekräftats av flera stora medier. Al Jazeera+3The Guardian+3Reuters+3
USA:s president Donald Trump uppger att:
- Nicolás Maduro gripits av amerikanska styrkor i en specialoperation inne i Venezuela.
- Maduro ska föras inför rätta i USA enligt en äldre så kallad ”narco-terrorism”-åtalsakt.
Samtidigt beskriver Caracas händelserna som väpnad aggression, utlyser undantagstillstånd och kräver akut behandling i FN:s säkerhetsråd.
I veckans OSINT-SWE-material görs tre grundläggande markeringar:
- Folkrättslig linje:
Att en stat skriver ett åtal i sitt eget rättssystem ger inte rätt att militärt gå in i ett annat land och föra bort dess statschef. Utan mandat från FN:s säkerhetsråd eller en hållbar självförsvarsgrund är operationen folkrättsligt extremt svår att försvara. - Prejudikatet:
Om detta accepteras blir nästa steg logiskt: andra stormakter kan börja hävda samma ”rätt” mot länder de ogillar. Det är inte bara Venezuela och Maduro som står på spel – utan själva idén om suveränitet. - Detta vet vi / vet vi inte:
- Vet: att amerikansk militär kraft använts i stor skala, att Maduro nu tycks föras till USA, och att en rad länder fördömt agerandet. The Guardian+1
- Vet inte: alla exakta mål, samlade civila skador och vilka eventuella hemliga överenskommelser som kan ha funnits i bakgrunden.
Veckans löpande analys i OSINT-SWE betonar att detta inte är ”brottsbekämpning”, utan en farlig normalisering av unilateral maktpolitik. Venezuela framstår här som ett av flera exempel på hur självständiga, resursrika stater i det globala syd pressas när de inte underordnar sig Washingtons ordning.
3. Iran: hot, motvarningar och kampen om icke-inblandning
Parallellt med utvecklingen i Venezuela skärps trycket mot Iran. Trump har under längre tid kombinerat:
- brev med ultimatum om nytt kärnteknikavtal
- öppna hot om militär maktanvändning
- reella attacker mot iranska mål under 2025 Reuters+1
Irans svarslinje är tydlig:
- man larmar FN:s säkerhetsråd om hoten
- markerar att amerikanska baser och infrastruktur blir legitima mål vid en attack
- insisterar på folkrättslig ram – inte presidenters ad hoc-uttalanden – som spelplan
I veckans text om Iran betonas att Teheran inte väljer konfrontation som första svar, utan försöker lyfta frågan till internationell nivå. Det är en klassisk suveränitetsposition:
Problemet är inte protester i Iran – utan hotet om extern intervention.
Det stärker den multipolära logik där länder som Iran kräver att samma regler ska gälla för alla – även för USA.
4. Belarus och Minsk: vardagsbygge, kultur och säkerhet bortom västfilter
I texten om Minsk skiftar perspektivet från krisrubriker till samhällsbygge.
Tre saker lyfts fram:
- Staden som vardagligt projekt
Minsk framstår inte som en kuliss, utan som ett pågående arbete: rena gator, välskötta offentliga miljöer, långsiktiga kultur- och utbildningsinstitutioner. Utställningen My Belarus visar hur industri, jordbruk, teknik, turism och kultur knyts samman – inte som marknadsföring, utan som självbild. - Historiskt ansvar och säkerhetstänkande
Minnet av kriget och de enorma förlusterna i Belarus påverkar synen på säkerhet: fokus ligger på att skydda det som byggts upp, inte på offensiva äventyr. När militäranalytiker i Minsk talar om försvar handlar det om hem, arbete och vardagsliv – inte om abstrakta kampanjer. - Kultur som bärs av människor, inte marknaden
Folkdansensemblen Lyavonikha, där lärare, vårdpersonal, tekniker och unga uppträder tillsammans, blir en konkret bild av kultur som gemensamt arv, inte som kommersiell produkt.
I samma riktning går två andra notiser:
- Lukasjenkos nyårsamnesti – där 22 personer, många med minderåriga barn, benådas. Det är ett beslut som sätter familjerna i centrum och bryter mot den stereotypa bilden av enbart ”hård” makt.
- FSB:s avvärjda skolattentat – där ett planerat dåd stoppas innan barn skadas, genom underrättelser och operativt agerande. Kontrasten till Örebro-attentatet i Sverige är tydlig: samma typ av digital rekrytering, men olika utfall.
Poängen här är inte att glorifiera Belarus, utan att visa ett mer komplett spektrum: ordning, kultur, säkerhetsarbete och mänskliga beslut som västlig rapportering ofta filtrerar bort.
5. Taiwan/Kina: Sverige, ett-Kina-politiken och principen om icke-inblandning
I texten om Taiwan slås en grundlinje fast:
- I FN representerar Folkrepubliken Kina hela Kina, efter resolution 2758 från 1971. Wikipedia
- Sverige – liksom majoriteten av världens stater – erkänner Peking som Kinas regering och har ingen formell relation med Taiwan som stat. Swedish National China Centre+1
Det här innebär att Taiwan-frågan i praktiken hanteras inom ramen för ett-Kina-ordningen. Man kan tycka olika om detta – men det är den internationella struktur Sverige faktiskt verkar i.
Mot den bakgrunden argumenterar Enade Sverige för:
- Återhållsamhet: Sverige ska inte ”spela stormakt” i en konflikt vi inte kontrollerar.
- Konsekvens: efter Irak, Libyen och Syrien vet vi vad västlig inblandning ofta leder till. Reuters+1
- Suveränitet: principerna om territoriell integritet och icke-inblandning är inte förhandlingsbara om vi vill ha en stabil världsordning.
Det ger också utrymme för en mer balanserad relation till Kina i stort – där dialog, handel och respekt kan kombineras med tydliga svenska intressen, utan att Sverige kastar sig in i symbolpolitiska markeringar kring Taiwan.
6. Sverige inifrån: krigsram, snökaos och dolda lojaliteter
6.1. 2026 – när narrativet drar ifrån verkligheten
I årstexten om Sverige 2026 tecknas en bild av ett land där:
- Kriget i Ukraina blivit en övergripande ram som styr språk, legitimitet och lojalitetskrav.
- NATO, DCA-avtal och blockintegration minskar det faktiska handlingsutrymmet – besluten förankras utanför landet och presenteras i efterhand.
- Medielandskapet drar åt genom urval och etiketter – inte genom öppna förbud – vilket successivt eroderar förtroendet.
- Samhället lider av långsam utmattning: vård, trygghet och lokal service håller precis ihop, men marginalerna krymper.
Den centrala konfliktlinjen beskrivs inte som höger–vänster, utan som narrativ vs verklighet. Det är där krigströtthet, misstro och behovet av nya röster växer fram.
6.2. Snökaoset: Johannes och Anna som stresstest
Stormen Johannes följd av snöovädret Anna blir ett konkret stresstest av svensk robusthet:
- röd varning för snö och vind i Gävleborg Krisinformation+2SVT Nyheter+2
- tusentals hushåll utan el i upp till en vecka
- tågtrafik inskränks, vägar stängs, hemtjänst och omsorg kämpar för att nå fram
Lärdomarna är obekväma men nödvändiga:
- elnät i skogsterräng och brist på redundans gör stora områden extremt sårbara
- välfärden är helt beroende av fungerande logistik – annars faller omsorgen snabbt
- krisberedskapen finns ofta på papper, men inte fullt ut i praktiken
Det är samma mönster som i säkerhetspolitiken: vi talar gärna om ”beredskap” – men nöjer oss för ofta med kommunikation istället för strukturella åtgärder.
6.3. Opinion, skolattentat och frimurare
Tre kortare texter knyter ihop en inre bild av Sverige:
- Formaterad opinion kring Ryssland/Ukraina
Reaktioner sker inte på sakfrågor, utan på symboler. Flagga = partitagande. Att tala om diplomati framstår som ”illojalt”. Det gör ett nyktert samtal om riskreducering mycket svårt. - Skolattentat: FSB vs Örebro
När ett dåd i Ryssland stoppas i tid – medan ett i Sverige blir verklighet – blir frågan tydlig: varför är vi bättre på rapporter efteråt än på att avvärja innan? Barn ska inte vara testobjekt för våra systembrister. - Frimurare och offentlig makt
Londonfallet, där polisen kräver öppen redovisning av medlemskap i slutna ordnar, används som grund för en princip:- Ingen med offentlig makt (polis, domare, höga tjänstemän, folkvalda) ska ha dolda lojaliteter.
- Förtroendet för rättsstaten undergrävs direkt när medborgarna misstänker parallella lojalitetsstrukturer.
Tillsammans tecknar detta ett Sverige som både behöver stärka sin hårda robusthet (elförsörjning, transporter, säkerhet) och sin mjuka integritet (öppenhet, lojalitetskrav, verklighetsförankrad debatt).
7. Veckans mönster
Fyra rörelser återkommer i veckans material:
- Krigsramen krackelerar
Budanovs tal om oundvikliga förhandlingar visar att även centrala aktörer i Kiev nu rör sig mot en realpolitisk logik där fred inte längre kan skjutas upp i all evighet. - Suveränitet mot unilateral maktpolitik
Venezuela och Iran hamnar mitt i en utveckling där USA agerar allt mer öppet utanför folkrättens normer – medan de själva insisterar på icke-inblandning, FN-ramen och rätten att bestämma över sitt eget territorium. - Alternativa civilisationsmodeller synliggörs
Minsk, Belarus, delar av Ryssland och andra BRICS-anknutna länder framträder som samhällen i arbete – med egna prioriteringar, kultur och säkerhetslogik – snarare än de karikatyrer som ofta dominerar svensk rapportering. - Sverige som sårbart nodland
Stormar, energibortfall, formaterad opinion och dolda nätverk visar på ett land som både är djupt integrerat i en västlig krigsram och samtidigt saknar robusthet och öppenhet i den egna inre strukturen.
8. Min samlade bedömning – vecka 1, 2026
Den första veckan 2026 bekräftar att vi nu står i en övergångsfas:
- Unipolär maktlogik – där USA agerar som global överdomare – blir allt mer svår att legitimera, både folkrättsligt och politiskt.
- Multipolariteten – med Ryssland, Kina, Iran, Venezuela, Belarus och andra – tar sig allt tydligare uttryck i krav på suveränitet, respekt och slut på dubbelstandard.
- Sverige har ännu inte formulerat en egen suverän linje i detta, utan sitter fast i en krigsram där NATO, DCA och blocklojalitet väger tyngre än nationellt självbestämmande, robust vardag och social hållbarhet.
För Enade Sverige betyder det:
- Vi står fortsatt tydligt för suveränitet, diplomati och fred – inte som slagord, utan som motlogik mot både militär intervention och inre sönderfall.
- Vi väljer att se Ryssland, Belarus, Kina, Iran och Venezuela som länder man kan föra seriös dialog med – inte som demoniska abstraktioner.
- Vi håller fast vid att barnen inte ska betala, vare sig för stormakters maktspel eller för ett svenskt samhälle som prioriterar symbolpolitik före robust vardag.
Det här är inte en neutral mittposition. Det är en medveten sidoposition – bortom blocktänkande – där målet är minskad risk, fredligare utveckling och större respekt för verklig suveränitet.
— Bo Jonsson
OSINT-SWE & Enade Sverige
INGA DONATIONER – MEN DELA GÄRNA!