Enade Sverige – Historiskt minne, krigets ekonomi och medborgardiplomati i ett låst system
Vecka 52 präglas inte bara av nya nyheter, utan av hur historia, krig och diplomati binds ihop i samma struktur. När vikingatidens österleder, attentatet i Moskva, korruptionskonflikten i Ukraina, stormaktspolitiken kring Grönland och arbetet med nya sånger vävs samman uppstår en gemensam fråga:
Vem bär ansvar när system, narrativ och affärsmodeller drar åt motsatt håll än fred, suveränitet och barnens framtid?
Veckans material visar ett mönster där handel och diplomati historiskt varit norm, där kriget blivit ekonomi, där informationen filtreras och där medborgardiplomati misstänkliggörs – samtidigt som nästa generation redan befinner sig i konsekvensernas skugga.
1. Österled som historiskt kontrakt – handel, diplomati och ömsesidighet
I texten I österled – när diplomati och handel formade Norden och den tillhörande triptyken med FÄDERNESJORD blir en central poäng tydlig: svenska vikingars resor österut var system av relationer, inte spontana räder.
Floderna band samman Norden med dagens Baltikum, Ukraina, Ryssland, Svarta havet och Medelhavet. Det krävdes avtal, förtroende och återkommande kontakter för att resorna skulle fungera. Varjager, väringagarde och runstenar är inte romantik, utan spår av en tid då handel och diplomati var förutsättning för säkerhet – inte motsats.
I vår tid används ”öst” ofta som hotbild. Österleds-perspektivet påminner om motsatsen:
svensk stabilitet har historiskt byggts genom öppna rutter, inte låsta block.
2. När kriget når huvudstäderna – disciplin i det vi vet och inte vet
Attentatet mot den ryske generallöjtnanten Fanil Sarvarov i Moskva är obestridligt som händelse: en hög militär chef har dödats genom en sprängladdning under ett fordon. Där slutar det som i dagsläget kan kallas fakta.
Hypoteser om ansvar cirkulerar – men inget är bekräftat. Den avgörande poängen är därför att inte göra narrativ till bevis. I en miljö där attentat, sabotage och informationskrig vävs ihop blir det politiskt lockande att peka ut gärningsmän snabbt. Just därför måste någon markera gränsen:
Detta vet vi.
Detta vet vi inte.
Allt därutöver är spekulation.
Det är en form av politisk hygien som sällan premieras – men som är nödvändig om man vill kunna begära ansvar senare.
3. När viktiga händelser aldrig når Sverige – informationsunderskott som struktur
I texten När viktiga händelser aldrig når Sverige beskrivs ett växande problem: svenska medborgare lämnas utan insyn i händelser som andra länder öppet diskuterar.
Det handlar inte om censur i juridisk mening, utan om narrativlåsning:
- vissa aktörer skildras konsekvent som rationella, andra som irrationella
- konflikter som inte passar mallen reduceras eller försvinner
- både mainstream- och alternativmedier fastnar i sina respektive filter
Resultatet blir att egen nyhetsinhämtning blir ett krav för den som vill förstå geopolitiken. OSINT-SWE positioneras här inte som facit – utan som verktyg:
att läsa fler källor, på fler språk, innan man drar slutsatser.
4. Ukraina: när antikorruptionsarbete krockar med krig och lojalitetskrav
Ukrainas antikorruptionsmyndighet uppger att deras utredare försökt genomföra en razzia i parlamentet som del i en pågående korruptionsutredning där flera ledamöter misstänks vara inblandade. På plats ska säkerhetstjänsten ha stoppat insatsen och hindrat myndigheten från att genomföra sökningen inne i byggnaden.
Oavsett kommande klarlägganden markerar händelsen en viktig systemsignal: när antikorruptionsarbete möter politisk och institutionell motkraft i ett land som samtidigt befinner sig i krig och är starkt beroende av internationellt stöd, uppstår en konflikt mellan lojalitetskrav och rättsstatliga principer.
Frågan blir inte bara om enskilda ledamöter är skyldiga, utan om systemet faktiskt tillåter att korruptionsspår följs hela vägen – även när de leder in i den egna maktstrukturen.
För externa givarländer, inklusive Sverige, är detta centralt:
det kräver att man skiljer mellan retorik om reformer och praktisk möjlighet att utreda makthavare.
5. Barnen ska inte betala – när geopolitik möter vardagen
I texten Barnen ska inte betala flyttas perspektivet från frontlinjer och avtal till familjeliv och framtidsansvar.
Budskapet är enkelt men obekvämt:
- barn hör mer än vi vill erkänna
- ordet ”nödvändigt” används ofta som vuxenvärldens frisedel
- systembeslut landar i barns liv – inte i abstrakta modeller
Här knyts geopolitik till föräldraansvar. Krig, kriser och politiska beslut blir verkliga när barn senare frågar:
Varför gjorde ni inget? Var ni tysta, eller stod ni kvar?
Ansvar kan inte skjutas nedåt i generationerna. Politikens verkliga måttstock är vad den lämnar efter sig.
6. De vill inte ha fred – krigets ekonomi som system, inte olycka
I texten De vill inte ha fred analyseras kriget som ekonomiskt ekosystem snarare än isolerad katastrof.
Det handlar inte om att utse en dold konspiration, utan om att beskriva hur:
- vapenindustri, logistik, konsultsektor, lån och återuppbyggnad
- skapar kapitalflöden som gynnas av utdragen konflikt
När krig blir administrativt tillstånd snarare än erkänd tragedi, minskar också drivkraften att avsluta det. Systemet belönar den som anpassar sig – inte den som söker verklig fred.
7. Grönland som stormaktsbricka – kontroll utan flaggbyte
Analysen Grönland – från periferi till stormaktsbricka visar hur ett territorium kan hamna i stormaktslogik utan formell annektering.
Grönland förblir danskt i flaggan, men integreras successivt i amerikansk säkerhetsarkitektur. För Sverige innebär detta att Arktis inte längre är periferi, utan del av samma spänningsfält som Östersjön och Baltikum.
Små territorier blir brickor inte för att de vill – utan för att deras geografi gör dem oundvikliga.
8. Historisk redlighet och suverän demokrati – två sanningar samtidigt
I texten om Sovjetunionens roll i segern över Nazityskland formuleras en central princip:
- man kan erkänna Sovjetunionens avgörande militära insats
- samtidigt som man förkastar kommunismen som ideologi
Här utvecklas begreppet suverän demokrati:
en modell där legitimiteten inte kommer från blocktillhörighet – utan från folkets faktiska inflytande och statens ansvarsförmåga.
Det är maktanalys före etikett.
9. Rysslands självbild 2025 – uthållighet som strategi
Veckans genomgång av ryska officiella och statsnära budskap visar en återkommande linje:
- militär uthållighet
- buffertzoner
- industriell mobilisering
- vilja till uppgörelse – men på egna säkerhetspremisser
Poängen är inte att acceptera bilden – utan att förstå att den styr besluten.
10. Öppet brev och medborgardiplomati – kontaktlinjer som riskreducering
Det öppna brevet till Sveriges regering, och dess ryskspråkiga version, handlar om kontaktkanaler som säkerhetspolitisk infrastruktur:
- strukturerade, lågprofilerade dialogkanaler
- fokus på incidenthantering och riskreducering
- tydlig markering: diplomati i krigstid är ansvar – inte eftergift
Detta är medborgardiplomati i praktiken: att föreslå lösningar som gör olyckor och missförstånd mindre sannolika.
Att sådana initiativ ofta misstänkliggörs säger mer om klimatet än om förslagen.
Veckans mönster: historia, krigsekonomi, information och ansvar
Fyra rörelser återkommer:
- Historien återtas – österled och väringaperspektiv visar att svensk identitet inte är låst till dagens block.
- Kriget blir system – attentat, Arktis, ekonomi och långsiktig strategi vävs samman.
- Information filtreras – viktiga händelser når inte Sverige i full bredd.
- Ansvar skjuts upp – men barnen står kvar.
Detta är inte en dold plan.
Det är summan av många val – och av många uteblivna val.
Min samlade bedömning denna vecka
Vecka 52 visar ett Europa där krig, ekonomi, media och diplomati flätas samman i ett system som är stabilt i formen men instabilt i konsekvenserna. Historiska band österut tonas ned samtidigt som Arktis militariseras. Offentliga ord om fred samexisterar med praktiker som förutsätter långvarig konflikt. Medborgare lämnas med informationsunderskott, medan barn redan lever i resultatet av beslut de aldrig fått påverka.
Mot detta ställer Enade Sverige oförändrat tre principer: fred, suveränitet och ansvar — inte som slagord, utan som motlogik.
— Bo Jonsson
OSINT-SWE & Enade Sverige
INGA DONATIONER – MEN DELA GÄRNA!