”Sveriges demokrati bygger på tillit – men när makthavare bryter mot grundlagens fredsuppdrag finns inga juridiska konsekvenser. Det är dags att folket förstår vad detta innebär.”

Det finns en sak jag behöver säga rakt ut, även om det kommer skaka om många: Sveriges grundlag skyddar inte längre det svenska folket från politiska beslut som ökar risken för krig. Jag har skrivit tre tunga texter – om krigsnormaliseringen, om det öppna ansvaret hos våra makthavare och om hur fredsbegreppet kidnappats internationellt. Men under allt detta ligger en djupare, mer obehaglig insikt.

Regeringsformen kräver att Sverige ska verka för fred – men det finns inga juridiska konsekvenser om regeringen gör tvärtom. (Källa: Regeringsformen 1 kap. 2 § – ”Det allmänna ska verka för fred och säkerhet.”) Det betyder i praktiken att människor med enorm makt kan driva landet i en riktning som strider mot grundlagens anda utan att riskera något annat än en mild politisk markering. Och medan de gör det riskerar det svenska folket allt.

Ett system byggt på antagandet att makthavare alltid är hederliga

Sveriges statsmodell bygger på ett antagande som kanske fungerade i en annan tid, men som idag är direkt farligt: att politiker och myndigheter följer grundlagen av eget samvete, inte av rädsla för konsekvenser. I svensk rätt finns nämligen inget straff för att föra en utrikespolitik som ökar risken för väpnad konflikt, trots att regeringen ska följa folkrätten. (Källa: RF 1 kap. 10 § – Sverige ska följa folkrättsliga förpliktelser, inklusive FN-stadgan.) Det finns inget straff för att ignorera diplomatiska alternativ, trots att regeringen ensamt styr utrikespolitiken. (Källa: RF 10 kap. 1 § – ”Regeringen styr utrikespolitiken.”) Det finns inte heller något straff för att vidta militära åtaganden utan folklig förankring. Systemet bygger alltså inte på kontroll – utan på förtroende. Men när makthavare bryter mot fredens grundprinciper händer ingenting.

Ett land där makten granskar sig själv

Sverige är ett av få länder där regeringen tolkar sina egna befogenheter, där riksdagen är den enda instans som kan avsätta regeringen, och där riksdagens majoritet ofta utgörs av samma partier som styr landet. Det innebär att den som bryter mot grundlagen i praktiken bedöms av samma politiska krets som begått felet. När KU kritiserar regeringen är det politiskt, inte juridiskt. När misstroendeförklaringar väcks är det politiskt, inte juridiskt. Och medan allt detta sker fortsätter Sveriges utrikespolitik att drivas på ett sätt som ökar konfliktrisken.

De som bär konsekvenserna är inte de som fattar besluten

När jag körde mina barn till skolan slog en tanke mig: svenska politiker fattar beslut som våra barn får leva med – utan att själva riskera någonting. Det är inte regeringens barn som drabbas först vid kris. Det är inte mediehusens barn som hamnar i riskzonen. Det är inte den ekonomiska eliten som betalar priset. Det är våra barn. Det är våra familjer. Det är vårt land. Ändå kan regeringen fatta beslut som ökar krigsrisken, utan att bryta mot någon straffsanktionerad lag.

Folket tror att grundlagen skyddar dem – men det gör den inte

Många svenskar tror att det är olagligt att driva landet mot krig, eller att grundlagen automatiskt stoppar makthavare som gör fel. Men sanningen är att regeringen kan föra en politik som höjer risken för väpnad konflikt, ignorera diplomatiska lösningar och ingå militära avtal utan juridiskt ansvar. Grundlagen saknar alltså tänder exakt där den borde bita hårdast. Det enda som kan stoppa utvecklingen är folkets opinion, offentlig debatt, demokratisk organisering, granskning och politiskt tryck. Därför skriver jag detta.

Vad folket kan göra nu – lagligt, kraftfullt och helt demokratiskt

1. Kräv transparens i all utrikespolitik

Detta inkluderar DCA-avtal, NATO-åtaganden, militära samarbeten, riskbedömningar och diplomatiska alternativ. Det finns ingen lag som förbjuder folket att kräva detta.

2. Tala öppet om grundlagens svagheter

Det är dags att Sverige förstår att RF 1:2 saknar sanktion, att RF 1:10 inte följs upp, att RF 10:1 används oreglerat och att fredsparagrafen är ett uppdrag utan konsekvens. Demokrati kräver medvetenhet, inte blind tillit.

3. Bygg ett folkligt fredsnarrativ

Regeringar kan ignorera individer, men de kan inte ignorera en opinion. Svenskar kan skriva, dela artiklar, ställa frågor, kräva diplomati, samtala och organisera sig fredligt. Det är så ett land förändrar kurs.

Avslutning: Jag vill höra er – men framför allt vill jag att ni agerar

Hur ser ni på att Sveriges grundlag saknar verktyg för att stoppa en regering som driver landet mot krig? Vad anser ni att vi som folk måste göra nu?

Jag tillåter inte kommentarer på mina egna kanaler. Det är ett medvetet val. I stället vill jag att ni som läser delar denna artikel och skriver era reflektioner i era egna inlägg och på era egna plattformar. Det är där samtalet kan växa, breddas och bli till en verklig kraft.

Och för tydlighetens skull: jag tar inte emot donationer. Jag ber inte om pengar. Det enda jag ber om är detta: dela vidare – och låt er egen röst bära budskapet.

Det är här demokratin börjar. Inte hos makten, utan hos folket.

2025-12-11 // Bo Jonsson
Grundare av Enade Sverige