Hur Sveriges försvarsminister öppet bekräftar skiftet från fredsdoktrin till krigsekonomi – och varför Enade Sverige väljer en annan väg
Det var inte i riksdagen. Det var inte i en valrörelse. Det var inte inför svenska folket. Det var i Washington – på Atlantic Council – som Sveriges försvarsminister Pål Jonson öppet bekräftade vad som i praktiken redan skett: att Sveriges historiska neutralitet har avslutats, inte genom ett långsiktigt nationellt säkerhetspolitiskt beslut, utan som en direkt följd av Ukrainakriget. “Detta hade inte hänt utan Rysslands invasion”, konstaterade Jonson. Där, i ett amerikanskt säkerhetspolitiskt tankesmedjeforum, erkändes alltså att Sveriges NATO-inträde inte var resultatet av ett självständigt doktrinärt vägval – utan av chock, press och blockpolitik. Det är en avgörande och historiskt tung skiljelinje.
Få beslut under efterkrigstiden har förändrat Sveriges faktiska suveränitet mer än DCA-avtalet med USA. I praktiken innebär det permanent amerikansk militär närvaro på svensk mark, amerikansk rättsordning på vissa områden, begränsad svensk jurisdiktion och utländsk kontroll över delar av militär infrastruktur. Detta genomfördes utan folkomröstning, utan folkligt mandat och utan bred säkerhetspolitisk debatt. Sverige gick från att vara alliansfri stat till att bli värdland för främmande militärmakt i rekordfart. Detta är inte försvar. Det är geopolitisk underordning.
I intervjun bekräftar Jonson dessutom rakt ut att Sverige nu är baseringsområde för NATO-förband, uppmarschområde mot Baltikum och Finland, bärare av omfattande host nation support och ett land som byggs ut med långräckviddig slagkraft samt rymd- och sensorkapacitet. Översatt till klarspråk: Sverige är nu ett planeringsområde för storkrig. Detta har svenska folket aldrig fått höra i denna form från regeringen.
Regeringen har samtidigt låst Sverige till 3,5 procent i direkt försvar och 1,5 procent i civil-militär infrastruktur – totalt 5 procent av BNP. Det handlar om hundratals miljarder kronor per år. I praktiken betyder det mindre resurser till vård, skola och äldreomsorg, mindre utrymme för kommuner, mindre trygghet i vardagen och mer pengar till krigssystem. Detta är inte tillfällig krisfinansiering. Detta är en permanent krigsekonomi.
Jonson förespråkar dessutom öppet att frysta ryska statstillgångar ska beslagtas och användas för att finansiera Ukrainas krigföring. Det bryter mot grundprinciper i internationell rätt, skyddet för statlig egendom och all rättssäker praxis kring konfiskation. Det skapar ett globalt prejudikat där vilket land som helst riskerar att få sina tillgångar beslagtagna av politiska skäl i framtiden. Detta är inte längre diplomati. Det är ekonomisk krigföring.
Vidare erkänns i intervjun att Ukrainisk vapenproduktion nu sker i Sverige, att svensk-ukrainsk samproduktion pågår, att elektronisk krigföring leds av Sverige och Tyskland samt att rymd- och sensorsystem byggs för krigsbruk. Sverige är därmed inte längre en stödjande part. Sverige är de facto krigsindustriell medaktör. Ett land som bygger krig kan inte samtidigt vara ett trovärdigt fredsland.
Min personliga reflektion som svensk medborgare är enkel och tydlig. Detta är inte det Sverige som en gång byggde sin säkerhet på alliansfrihet, diplomati, medling och självständig utrikespolitik. Detta är ett nytt Sverige: blockbundet, militariserat, ekonomiskt krigsinriktat och ett uppmarschområde för stormakter. Jag accepterar inte att mitt land förvandlas till en frontstat utan att folket ens fått säga sitt.
Enade Sverige står för en helt annan väg. Vi står för aktiv och trovärdig neutralitet, diplomati före blockpolitik, Sverige som förhandlingsplats – inte basområde, ingen permanent främmande militär närvaro, inga militära uppmarschzoner och fred som strategi, inte som slogan. Neutralitet betyder inte passivitet. Neutralitet betyder självständighet.
Nu står Sverige inför ett vägval. Pål Jonsons väg innebär permanent krigsekonomi, militär uppmarsch, blockunderordning och eskalerande stormaktskonflikt. Enade Sveriges väg innebär aktiv neutralitet, diplomati, suveränitet och fredlig stabilitet. Detta är inte längre en teknisk försvarsfråga. Detta är ett existentiellt vägval för Sverige som nation.
2025-12-07 // Bo Jonsson för Enade Sverige
DELA GÄRNA!