Om konsekvens, masspsykos och varför fredsröster behövs när de är som mest obekväma
Under de senaste fem åren, från covidkrisens början fram till dagens NATO- och DCA-anslutna Sverige, har den svenska politiken genomgått en av de mest drastiska och oreflekterade kursförändringarna i modern tid. I detta klimat har det politiska modet nästintill utrotats. Ingen annan svensk politiker har vågat göra det jag gjort: konsekvent, öppet och utan rädsla stå upp för diplomati och fred när hela samhället rusat åt motsatt håll. Ingen annan har vågat bryta flockmentaliteten, peka ut masspsykosen och säga det självklara men förbjudna: att Sverige förlorat både sin suveränitet och sin intellektuella integritet. Min linje för Enade Sverige har varit tydlig från dag ett – en linje för fred i ett land som föredragit krigsretorik, en linje för eftertanke i en tid där försiktighetsprincipen övergivits helt, och en linje för öppna debatter i ett samhälle som tystat sina dissidenter. Jag skriver detta därför att utvecklingen i Sverige måste granskas som om det vore ett haveri. För det är precis vad det är.
Kriget började inte 2022 – och jag vägrade låtsas som att det gjorde det
När svenska politiker, massmedier och opinionsbildare började tala om Ukrainakonflikten som om den uppstod ur tomma intet våren 2022 var det uppenbart att verkligheten höll på att skrivas om i realtid. Jag vägrade delta i den omskrivningen. Jag skrev om 2014, om Donbass, om Minskavtalens sammanbrott och om västs centrala ansvar för att konflikten eskalerade. Den som tog upp detta bemöttes inte med saklig motargumentation utan med misstänkliggöranden och emotionella utfall. Många politiker visste att narrativet inte höll, men teg. För det svenska politiska systemet präglas i dag mer av feghet än av övertygelse. Min linje var aldrig taktisk. Det handlade om att ge människor den historiska ram politikerna systematiskt undanhöll dem.
Masspsykosen i Sverige: när medierna blev megafoner och politiken blev lydig
Under åren efter covid utvecklades en politisk kultur där kris narrativ ersatte demokratiskt ansvar. Det började med undantagstillstånd och fortsatte med en medielogik där kritik likställdes med illojalitet. När Ukrainakriget bröt ut var samhället redan förberett: en befolkning som under flera år matats med rädsla, moralism och förenklade pekpinnar hade blivit programmatiskt mottagliga för en ny fiendebild. Medierna ställde ingen kritisk fråga. Politikerna följde strömmen av ren självbevarelsedrift. Sveriges offentliga samtal började likna en ritual snarare än en demokrati. De som drev på mest belönades. De som försökte nyansera demoniserades. På kommunnivå hissades ukrainska flaggor utan debatt, utan analys, utan någon som helst förståelse för att det förändrar den symboliska suveräniteten för ett lokalsamhälle. Detta är flockmentalitet, inte ledarskap.
En femårsperiod som bör prövas av en haverikommission
När man betraktar Sverige mellan 2020 och 2025 ser man en kedja av beslut tagna utan konsekvensanalys: covid-hanteringen med sin undantagspolitik, den panikartade svängningen i säkerhetspolitiken, den historiskt forcerade NATO-anslutningen, och DCA-avtalet som på ett bräde gav en främmande militärmakt rättigheter på svenskt territorium. Ingen av dessa processer präglades av öppen debatt. Ingen av dem följde försiktighetsprincipen. Ingen av dem granskades av medierna som deras uppdrag kräver. Detta är inte en slump. Det är ett systemfel. Och ett system som begår denna typ av fel under så kort tid behöver inte kosmetiska korrigeringar – det behöver en haverikommission. Det behöver riksrätt. Det behöver en uppgörelse med en politisk kultur där ryggradslöshet blivit en merit.
Varför jag stod kvar när nästan alla andra gav sig hän åt krigets logik
I detta klimat var det uppenbart att en röst för fred och diplomati inte skulle belönas. Den skulle angripas. Men det gjorde min linje desto viktigare. När politiken blev ett eko av NATO:s pressmeddelanden, när medierna upphörde att tolka verkligheten och istället började producera den, och när politikerna slutade tänka själva och nöjde sig med att följa flocken, stod jag kvar. Inte för att det var enkelt, utan för att det var nödvändigt. Ett land som saknar opposition saknar demokratiskt immunförsvar. Jag vägrade vara ännu en funktionär i en korrupt och intellektuellt förfallande offentlighet.
Hundratals videor och en dokumenterad linje: fred, analys och motstånd mot propaganda
Det går inte att sudda bort den dokumentation som finns. Över tvåhundra videor, otaliga texter och analyser där jag i realtid varnade för konsekvenserna av NATOs expansion, DCA-avtalet, ryssofobin, krigspropagandan och den psykologiska massbearbetning som svenska folket utsattes för. Jag gjorde det när ingen annan vågade. Jag gjorde det innan det blev “tillåtet” att tvivla. Jag gjorde det för att Enade Sverige inte bygger sin politik på rädsla eller lojalitet mot stormakter, utan på historisk förståelse och nationell suveränitet.
När freden kommer snabbare än makthavarna räknat med
Jag förutspår att freden kommer snabbare än de europeiska makthavarna önskar. Deras ställning har byggts på krigets fortlevnad. När fredens logik tar över kommer något annat att avslöjas: det system av korruption, mutor, förskingring och illegala penningflöden som legat dolt bakom retoriken om “solidaritet med Ukraina”. Jag tror att vi står inför en av de största skandalerna i Europas moderna historia. När kriget inte längre kan användas som täckmantel kommer pengar, tentakler, bankparadis och skuggstrukturer blottläggas. Jag tror att flera av de mest aggressiva krigshetsarna kommer försöka fly sina länder. De vet vad som kommer fram när granskningen börjar på riktigt.
Efterkrigets frågor: vad händer när röken har lagt sig?
När fredens damm lägger sig kommer frågorna vara omöjliga att undvika. Vad händer med de som hetsade, ljög, manipulerade och drev fram krigsretoriken? Vad händer med de politiker som sänkte Sveriges suveränitet utan demokratisk debatt? Vad händer med de medier som förlorade sitt enda existensberättigande: granskning? Och vad händer med oss som stod kvar i stormen, höll samma linje och vägrade falla in i hysterin? Det kommer stå klart vilka som agerade av integritet och vilka som agerade av rädsla. Och när historien summerar denna tid kommer det vara uppenbart att diplomati, fred och suveränitet inte var naiva ideal, utan de enda rationella alternativen. Freden blir inte bara slutet på ett krig. Den blir början på ansvar.
2025-12-05 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källor:
https://www.tiktok.com/@enadesverige
https://www.facebook.com/enadesverige
https://www.youtube.com/@enadesverige
https://x.com/EnadeSverige
https://enadesverige.substack.com