Enade Sveriges väg från Västerhaninge till Minsk.
Diplomati utan uniform – tanken att en vanlig svensk medborgare kan tala till världen, bygga broar och föra dialog där stater har slutat prata.
När jag grundade Enade Sverige år 2019 i Västerhaninge var det aldrig tänkt som en kampanj, ett parti eller ett rop på uppmärksamhet. Det var en reaktion på tystnaden. En vilja att skapa ett svenskt alternativ som talar med världen – utan att först fråga Washington, Bryssel eller Stockholm om lov. Jag kallade det ett enmansparti, inte för att jag vill stå ensam, utan för att det behövdes en röst som kunde tala fritt, oberoende och oförhandlingsbart.
Från lokal röst till internationella sammanhang
Under åren som följde växte kontaktnätet steg för steg. Jag deltog i diplomatiska mottagningar, förde samtal med ambassadpersonal, skrev öppna brev till regeringar och publicerade analyser på tre språk: svenska, engelska och ryska. Allt utan finansiering, utan partiapparat – och utan censur. Det som började som ett digitalt initiativ från ett köksbord i Dalarna utvecklades till ett svenskt medborgardiplomatiskt projekt som nådde ambassader, medier och analytiker i flera länder.
Jag har under dessa år haft äran att bli inbjuden till flera officiella tillställningar vid Rysslands ambassad i Stockholm, där jag personligen har skakat hand med både den förre och den nuvarande ryske ambassadören. Det var inga tillställningar jag bjudit in mig själv till – inbjudningarna kom från deras sida, sannolikt för att man där uppskattat mitt arbete för att förbättra relationerna mellan Sverige och Ryssland.
Mitt engagemang har alltid handlat om de-eskalation, dialog och brobygge, inte om att ta parti. Jag står för samtal snarare än konfrontation, för öppenhet snarare än misstänkliggörande – i skarp kontrast till den aggressiva hållning många svenska politiker, medier och tankesmedjor valt mot allt som är ryskt.
Nedan syns bilder från dessa möten, som ägde rum i en diplomatisk och formell miljö.
Rysslands förre ambassadör Viktor Ivanovitj Tatarintsev.
Rysslands nuvarande ambassadör Sergei Sergeyevich Belyaev.
Båda mötena ägde rum vid officiella mottagningar i Stockholm dit jag var inbjuden i egenskap av grundare av Enade Sverige. Syftet har alltid varit att bidra till samtal, förståelse och fred – inte att företräda någon stat.
Jag kommer att fortsätta tala direkt till länder som har beskickningar i Sverige – det vill säga de med ambassader och konsulat här – eftersom jag tror att verklig diplomati inte måste gå via regeringar och partier. Den kan lika gärna föras mellan fria människor som delar viljan att undvika krig och skapa förståelse. Jag representerar mig själv och partiet Enade Sverige, och jag står konsekvent upp för allt jag drivit under alla dessa år: motstånd mot NATO, EU, DCA-avtalet och all form av svensk inblandning i krig genom vapenleveranser. Samtidigt har jag varit öppen och tydlig med att om Sverige endast skickat civila förnödenheter till Ukraina, hade vi idag haft en helt annan situation i relationen till Ryssland. Jag verkar också för att Sverige på sikt ska bli en liten men självständig del av en multipolär världsordning, där samarbete ersätter blockpolitik – och där vi närmar oss BRICS-länderna hellre än fördömer dem.
Ett år av tystnad och lärdomar
Under hösten 2021 tog jag en paus från Enade Sverige för att bidra till uppbyggnaden av det då nystartade partiet Knapptryckarna. Jag gick in med samma vilja som alltid – att skapa något genuint och framtidsinriktat – men lämnade året därpå när jag insett ett och annat om hur makt, lojalitet och ideologi fungerar i praktiken. Det året gav mig något viktigt: klarhet. Jag fick en tydlig insikt om att direktdemokrati måste börja lokalt, där varje människa står och verkar i sitt eget samhälle, innan man kan tro att det ska fungera i praktiken på nationell nivå. Det året var därför inte bortkastat – tvärtom. Det blev en värdefull period av personlig utveckling och ökade insikter om hur jag inte vill att Enade Sverige ska drivas. När jag återvände till Enade Sverige hösten 2022 var det med en djupare insikt: verklig frihet växer underifrån, aldrig ovanifrån. Jag driver Enade Sverige som ett enmansparti utan styrelse, medlemmar eller formalia, och jag är den enda representanten för partiet. Jag tar det fulla ansvaret för allt jag själv säger, skriver och de facto gör – men inte för vad andra påstår om Enade Sverige.
En plattform byggd för frihet
För att skydda yttrandefriheten och säkra oberoendet valde jag att placera Enade Sveriges nya hemsida på en serverstrategiskt belägen på Island – ett av få länder i världen med verkligt starka lagar för pressfrihet och digitalt skydd. Det är en medveten placering: en digital fristad där ingen stat eller koncern kan stänga ner sidan för att en text är obekväm. Samtidigt har jag byggt upp närvaro på flera sociala plattformar – Substack, Facebook och TikTok – för att nå både äldre och yngre generationer. Allt arbete sker utan ekonomisk vinning. Jag har konsekvent tackat nej till alla former av donationer, sponsring och betalväggar. Enade Sverige är non-profit till kärnan – finansierat enbart av min egen tid och övertygelse.
Den officiella inbjudan från Belarus utrikesministerium till Bo Jonsson att delta som internationell valobservatör vid presidentvalet i Minsk 2025.
Valobservatör i Minsk – en svensk på plats
År 2025 deltog jag som officiellt inbjuden valobservatör av Belarus utrikesministerium under presidentvalet i Minsk. Jag finansierade resan helt själv – det var ingen bjudresa, utan ett medvetet och självständigt beslut att delta som fri svensk observatör. Under vistelsen blev jag kontaktad av SVT:s utrikesreporter Carl Fridh Kleberg, som själv sökte upp mig för en intervju. Även dansk radio genomförde en separat intervju. Båda valde dock att inte sända något av materialet. Svensk media informerades brett – men valde tystnad. Falu-Kuriren, Dalademokraten och andra lokala redaktioner ignorerade händelsen helt. Jag ska inte sticka under stol med att jag faktiskt grämer mig lite över att inte ens våra lokala tidningar visade mer intresse. Att en person från lilla Rättvik deltar som valobservatör utomlands – det är trots allt något ganska anmärkningsvärt. Dalademokraten skrev faktiskt om mig en gång, redan 2011, när jag för egna pengar bilade ner till St. Moritz för att demonstrera mot Bilderberggruppen – långt innan det blev “inne”. Men den gången var journalisten en barndomsvän till mig, och det var nog avgörande för att det ens blev en artikel. Man kan låtsas att dagens tystnad beror på “platsbrist” eller “nyhetsvärdering”, men sanningen är enklare: det passade inte in. En svensk som deltar i ett val i Minsk och talar om fred, diplomati och respekt mellan nationer – det går emot den berättelse som svenska medier bygger sin utrikesjournalistik på.
Varför tystnaden svider mer än kritiken
Jag har under sex år publicerat artiklar, analyser och öppna brev som lästs i tre språkversioner och delats av människor från olika länder och perspektiv. Jag har aldrig angripit något folk, aldrig hetsat, aldrig använt hat. Jag har gjort en annan sak – jag har talat med alla – också med dem Sverige helst vill tiga med. För det blir man inte belönad i dagens Sverige. Man blir ignorerad. Men just därför behövs Enade Sverige mer än någonsin.
Samma mynt – olika sidor
Jag har under senare tid kommit till slutsatsen att alternativmedia i grunden inte skiljer sig från gammelmedia – annat än genom små nyansskillnader. Båda drivs av samma egennyttiga logik: vinstmaximering, klickjakt och en desperat hunger efter donationer och prenumerationer. Jag har börjat blockera personer som delar mina artiklar på sina egna monetariserade plattformar, just för att markera att Enade Sverige inte är en del av det ekosystemet. Jag kan förstå att människor vill tjäna pengar, men jag har inget intresse av att bli en bricka i den tiggeriverksamhet som förkläs till journalistik eller aktivism. Min röst är fri, och den förblir fri – just därför att den inte är till salu.
Diplomati underifrån
Diplomati är inte längre bara något som sker i marmorhallar med pressade kostymer. Den kan också ske från en laptop i Rättvik, driven av en människa som vägrar låta sig tystas. Jag representerar ingen regering, men jag representerar Sveriges ande – den fria tanken, den självständiga rösten, och den urgamla tron att man kan vinna respekt genom att tala sanning, inte genom att ropa slagord.
Framåt
Sex år efter starten står Enade Sverige som bevis på att en enda människa kan driva dialog över nationsgränser – utan pengar, utan partistöd, utan att böja sig för stormaktstryck. Jag vet varför de inte skrev. Jag vet varför intervjuerna stoppades. Och just därför fortsätter jag. För mig handlar det inte om att vinna ett val. Det handlar om att vinna tillbaka Sveriges själ.
Arbetet fortsätter både på nätet och här i Rättviks kommun, där jag ställer upp i kommunalvalet 2026.
Ett mandat i kommunen skulle betyda oerhört mycket – inte för min skull, utan för att visa att även en oberoende röst kan ta plats i den lokala demokratin.
Frågan är bara om jag hinner nå ut till alla Rättviksbor med mitt budskap innan valet.
Enade Sverige kommer även att ställa upp i valet till Region Dalarna samt i riksdagsvalet 2026 – med samma budskap som alltid: suveränitet, fred och sanning före lojalitet, blockpolitik och rädsla.
Den som vill ha verifikation på allt som står i artikeln kan på egen hand förkovra sig i mitt material – på Enade Sveriges hemsida, Facebook-sida och övriga sociala medier. Allt ligger öppet, dokumenterat och spårbart.
2025-11-07 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Samtliga bilder i artikeln är privata och tagna i samband med officiella evenemang eller observationer. Publiceras med tillstånd där så krävs.