Pål Jonsons retorik är inte försvar – det är förberedelse för underkastelse
Jag heter Bo Jonsson. Jag är en svensk medborgare, en far, och grundare av Enade Sverige. Jag har ingen generaluniform, inget partikansli och ingen PR-byrå. Jag har bara min röst. Och jag tänker använda den för att säga det ingen annan vågar säga: Sveriges försvarsminister Pål Jonson är på väg att dra in vårt land i en mental och politisk krigsberedskap som ingen svensk har röstat för. När han nu säger till europeiska medborgare att “gå över i war mode” för att mentalt förbereda sig på krig med Ryssland, då passerar han en gräns. Inte en geografisk gräns – utan en moralisk. Det är skillnad mellan att försvara sitt land och att mata sin befolkning med rädsla.
“War mode” – vad betyder det egentligen?
Jonson säger att vi måste “förbereda oss mentalt och militärt för krig för att bevara freden”. Det låter logiskt, nästan poetiskt. Men det är en farlig logik. För den bygger på en självuppfyllande profetia: ju mer vi talar om krig, desto mer formar vi samhället därefter. När en försvarsminister talar om att “byta mentalitet” betyder det att vanliga människor ska börja tänka som soldater. Att varje beslut – om skola, media, energi, transporter – ska vägas mot “säkerhetspolitiska hot”. Det är exakt så demokratier förlorar sin själ: inte genom bomber, utan genom språk.
Den amerikanska handen i svensk politik
Jag minns hur tyst det var den 5 december 2023 när Pål Jonson stod i Washington och signerade DCA-avtalet. Det var inte bara en ceremoni. Det var en vändpunkt. Sverige gick från alliansfritt till allierat – men inte som jämlike, utan som värdland. DCA-avtalet ger amerikansk militär rätt till svenska baser, svensk infrastruktur och rättsligt undantag för amerikanska styrkor på svensk mark. Ingen folkomröstning, ingen öppen debatt. Bara en underskrift – och en ny verklighet. Detta är inte försvarspolitik. Det är geopolitisk underkastelse.
Från försvar till militarisering
Jonson har gång på gång målat upp scenariot av ett “långt krig”, talat om “det största säkerhetshotet sedan andra världskriget”, och sagt att Sverige har “rätt att skjuta ner” främmande objekt i luften. Allt detta kan vid första anblick verka resolut och handlingskraftigt. Men det är egentligen krigsretorik i fredstid. När en regering börjar tala så, förändras hela statens psyke. Vi ser det redan: civil infrastruktur stoppas av “försvarsskäl” (som vindkraftsprojekten 2024), sociala medier censureras i “säkerhetens namn”, och ungdomar växer upp med bilden av att krig är oundvikligt. Det är inte styrka – det är strategisk hjärntvätt.
Vad Sverige egentligen behöver
Jag säger detta som en svensk som älskar sitt land, inte som någon “aktivist”. Jag har sett nog av hur makten missbrukar ord som “säkerhet” och “försvar” för att driva igenom allt från övervakning till censur. Sverige behöver ett försvar som skyddar människan – inte makten. Vi behöver diplomater, inte krigspsykologer. Vi behöver neutrala röster, inte soldatretorik i varje pressmeddelande. Vi behöver ett samhälle som värnar civil motståndskraft, inte militär mentalitet.
Slutord
Jag vet redan hur de kommer försöka avfärda detta: “Naivt.” “Rysstroll.” “Oansvarigt.” Men den verkliga oansvarigheten är att driva ett folk mot konfrontation utan att tala om konsekvenserna. När en försvarsminister säger att vi ska gå in i “war mode” – då är det folkets plikt att svara med peace mode. För den som mentalt förbereder sig på krig, förbereder sig också på att förlora freden.
Jag har inga problem med att försvara Sverige. Men jag vägrar låta Pål Jonsons krigsretorik definiera vad “försvar” betyder. Säkerhet utan förnuft är bara rädsla med flagga. Och ett folk i “war mode” är inget fritt folk alls.
2025-11-02 // Bo Jonsson för Enade Sverige