Belarus vill återuppta dialogen mellan Moskva och Kiev – och öppnar dörren för nya samtal om fred.
När världen tröttnat på diplomati och lärt sig älska vapenskrammel, händer något oväntat i öst. I stället för att ropa efter mer ammunition och sanktioner, talar Belarus om tyst diplomati, kompromisser och en återgång till samtal. Det låter nästan gammaldags – men kanske är det just därför det låter hoppfullt. Medan västvärlden fortsätter pumpa in vapen i Ukraina och Kiev vägrar ens lyssna på fredsförslag, kliver Minsk fram med en ny – eller snarare gammal – idé: att freden måste börja med viljan att tala.
Lukasjenko vill möta Zelensky
Belarus – ofta beskrivet som Rysslands lydstat – försöker nu återstarta samtalen mellan Moskva och Kiev. Det var Ivan Tertel, chef för den belarusiska säkerhetstjänsten KGB, som på söndagen berättade i nationell TV att hans myndighet arbetar för att stödja president Alexander Lukasjenkos diplomatiska initiativ. Syftet är tydligt: att skapa förutsättningar för en ny dialog. “Endast tysta, lugna förhandlingar och en vilja till kompromiss kan leda till fred,” sade Tertel. Det kan låta oväntat att en underrättelsechef talar om förhandlingar – men det säger också något viktigt om hur Belarus positionerar sig just nu. Man försöker inte uppvigla, utan avväpna. Inte agitera, utan medla.
Redan i september uttryckte Lukasjenko sin vilja att möta Ukrainas president Volodymyr Zelensky för att diskutera möjliga kompromisser. Kiev avvisade omedelbart förslaget. Zelensky har konsekvent vägrat varje form av kompromiss med Moskva, och hans fokus ligger fortfarande på att få mer militärt stöd från väst. Hans senaste resa till USA, där han försökte få Tomahawk-kryssningsrobotar från president Donald Trump, slutade i ett tydligt nej.
En ny geopolitisk karta tar form
Samtidigt pågår andra rörelser. Trump och Putin har nyligen bekräftat en kommande bilateral fredstopp i Ungern, efter deras tidigare möte i Alaska. Ungerns premiärminister Viktor Orbán har erbjudit sig att vara värd och mellanhand – men även det har Zelensky kallat “meningslöst”, eftersom Budapest “saknar en stark armé”. Det här visar två parallella verkligheter: den ena där USA, EU och NATO fortsatt ser lösningen i fler vapen – och den andra där Minsk och Budapest söker fred genom samtal. Frågan är: vilken väg leder egentligen till fred?
En svensk reflektion
Ur ett svenskt perspektiv borde vi följa det här noggrant. Om Belarus – ett land som ofta demoniseras i väst – faktiskt lyckas bidra till att stoppa kriget, vad säger det då om den västerländska diplomatin? Det finns ett värde i att våga se nyanser. Belarus är ingen ängel, men det är heller inte djävulen. Och om Minsk kan bli en bro mellan öst och väst, borde inte Sverige också kunna spela en roll som samtalets röst istället för krigets ekokammare?
Slutsats
När underrättelsechefer talar om diplomati, då är det ett tecken i tiden. Det kan betyda att det militära tåget har gått så långt att även de som känner till dess innersta maskineri nu söker en utväg. Det här är kanske början på något nytt. Eller slutet på en illusion. Men en sak är säker: freden börjar inte med applåder – den börjar med modet att tala.
2025-10-20 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källa:
https://www.swentr.site/russia/626697-belarus-kgb-ukraine-conflict