Ryssland byggde en egen scen när dörren stängdes. Resultatet blev en fyra timmar lång uppvisning i kulturell självständighet – och en obekväm spegel för ett väst som hellre exkluderar än bygger broar.
Tidigt på morgonen den 22 september satte jag mig framför livesändningen av Intervision 2025. Fyra timmar av musik, kultur och mångfald direktsänt från Ryssland – och jag såg med egna ögon en publik som inte behövde köpas, utan som deltog för att vara en del av något nytt och större. För mig blev det tydligt: här fanns en scen som byggts i motstånd mot exkludering, en plats där dörrar som stängts av väst istället blev portar mot framtiden.
När väst stänger dörrar
Bakgrunden är enkel men avslöjande. Eurovision stängde ute Ryssland efter kriget i Ukraina. Det var en politisk handling maskerad som kultur, ett uttryck för den ryssofobi som präglar västvärldens institutioner. Istället för att låta musiken bygga broar valde man att använda kulturen som vapen – “ni får inte vara med”.
Och Ryssland svarade inte med att be om ursäkt eller stå utanför. Ryssland byggde något nytt.
En egen scen växer fram
Intervision 2025 blev ett projekt större än någon kunde förutse. Deltagande länder kom från fyra kontinenter: Kina, Kuba, Brasilien, Kenya, Egypten, Saudiarabien, Vietnam, Etiopien, Venezuela, Indien – och många fler.
Jag såg flaggparaden, där nation efter nation marscherade in till jubel från publiken. Det var inget köpt jubel, ingen regisserad entusiasm. Det var stolthet, närvaro, delaktighet.
Låt oss vara tydliga: här fanns en vision om något mer än musik. Här fanns embryot till en multipolär kulturvärld. Ett “vi” som inte behöver västs godkännande.
Musik som språk för suveränitet
Under sändningen växlade tonerna från kubansk dans till kirgizisk folkton, från egyptiska melodier till kinesisk pop, från brasilianska rytmer till sydafrikansk körsång. Och mitt i allt detta stod SHAMAN – Rysslands egen artist – med låten Straight to the heart. Ett uppträdande som inte bara var musik, utan en deklaration.
Det slog mig: det här var en uppvisning i suveränitet. Varje land fick tala sitt eget språk, visa sin egen kultur, utan att behöva anpassa sig till västliga smakdomare. Det är exakt detta som västvärlden inte tål – att världen kan klara sig utan deras filter.
En spegel för väst
Vad visade Intervision oss? Att det går att bygga något nytt när gamla dörrar stängs. Att musiken inte behöver vara ett redskap för NATO:s narrativ eller EU:s propagandamaskin.
Och viktigast av allt: det blev en obekväm spegel för väst. När Ryssland samlar 20 nationer i ett kulturutbyte ser vi att det är väst som står ensamt, inte tvärtom. När Ryssland bygger en scen, svarar väst med förakt, lögner och påståenden om “köpt publik”. Jag såg själv publiken – de var inte köpta. De var där för att de ville vara del av en historisk händelse.
Broar istället för murar
Det här är vad Enade Sverige står för: samarbete, broar, respekt. Vi tror på en värld där man kan delta på lika villkor. Men väst – med EU och USA i spetsen – valde att exkludera. De visar hellre upp sin ryssofobi än låter människor mötas i musik och kultur.
Intervision 2025 visar att världen går vidare ändå. Att musiken kan bli språk för fred och diplomati – och att framtiden inte är monokulturell, utan mångfärgad och självständig.
Min slutsats
Intervision 2025 gav oss svaret: det går att skapa kultur utan västs godkännande. Det går att samla folk från fyra kontinenter på en scen – och visa att framtiden inte byggs av exkludering, utan av deltagande.
När väst stänger dörrar, öppnar andra. När väst bygger murar, bygger andra scener. Och det är på de scenerna framtiden formas.
Jag såg Intervision själv tidigt på morgonen den 22 september. Fyra timmar direktsänd kultur, utan filter och utan västs kontroll. Och jag kan säga: det var inte bara underhållning – det var historia.
2025-09-22 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källor:
Officiell sändning: Intervision Song Contest 2025 – YouTube (4h 8min)