Från Magdalena Andersson till Ulf Kristersson – hur två regeringar, en riksdag, mäktiga näringslivsintressen och medierna bar ansvaret, men nu försöker skylla ifrån sig.
Jag såg nyligen SVT:s artikel om dokumentären Stoltenberg, publicerad den 17 september 2025. Den beskriver dramat bakom kulisserna när Sverige blev medlem i NATO. Stoltenberg framställs som nyckeln i processen – mannen som reste, ringde och förhandlade för att Sverige skulle släppas in. På ytan kan det verka oskyldigt, men för mig är det tydligt att något större är på gång. När jag läser mellan raderna ser jag början på en berättelse som redan nu ska skydda den svenska eliten. När opinionen vänder ska man kunna säga: ”Det var inte vi, det var Stoltenberg, Erdogan och spelet bakom kulisserna.” Detta är scapegoat-mekanismen, handtvätten i realtid.
Från Andersson till Kristersson – två regeringar, samma väg
Sveriges NATO-process började under Magdalena Anderssons regering. Den 16 maj 2022 skickades ansökan in. Bara sex veckor senare skrev Sverige och Finland under Madrid-memorandumet med Turkiet (28 juni 2022). Där lovade Sverige att skärpa sin lagstiftning, ta i hårdare mot PKK och hantera turkiska utlämningskrav. Detta var den första stora eftergiften – men någon folklig debatt om konsekvenserna för svensk suveränitet fanns knappt.
När Ulf Kristersson tog över som statsminister i oktober 2022 blev uppdraget att fullfölja den väg Socialdemokraterna lagt ut. Moderaterna levererade. Den 1 juni 2023 trädde en ny svensk terrorlag i kraft som bland annat kriminaliserade deltagande i terrororganisationer – ett beslut som öppet presenterades som en anpassning för att möta Turkiets krav.
Riksdagen – nästan total enighet
Redan den 22 mars 2023 hade riksdagen röstat om medlemskapet. 269 ledamöter sade ja, bara 37 sade nej. Moderaterna, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Liberalerna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet stod bakom. Bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet opponerade sig. Med denna massiva enighet i riksdagen var beslutet i praktiken spikat. Det var alltså inte “omvärlden” som tvingade in oss i NATO – det var Sveriges egna folkvalda. Ingen av de stora partierna ställde krav på folkomröstning eller ens en bredare folklig förankring.
De avgörande stegen 2023–2024
Vid NATO:s toppmöte i Vilnius den 10 juli 2023 tillkännagav Erdoğan att Turkiet skickade Sveriges anslutningsprotokoll till parlamentet. Ratificeringen dröjde till januari 2024, parallellt med att USA öppnade för en omfattande affär om F-16-plan. Kopplingen mellan Turkiets ja och vapenaffären var tydlig. Den 26 februari 2024 ratificerade även Ungern. Den 5 mars undertecknade landets president beslutet, och den 7 mars 2024 blev Sverige formellt NATO:s 32:a medlem.
När man ser hela processen i tidslinje blir det uppenbart: Socialdemokraterna startade den, Moderaterna fullföljde den, och riksdagen stod nästan enigt bakom.
Wallenberg och försvarsindustrin
Bakom den politiska fasaden fanns också ekonomiska intressen. Wallenbergsfären, genom Investor, är huvudägare i SAAB – svensk försvarsindustris flaggskepp. Ett NATO-medlemskap innebär större försvarsbudgetar, fler gemensamma projekt och ökade exportmöjligheter. Jag säger inte att Wallenberg styrde besluten, men jag konstaterar att egenintresset fanns där, och att det sammanföll med politiken. Att detta aldrig diskuterades öppet i riksdagen är en demokratisk skandal.
Miljarderna till Ukraina
Till detta kommer miljardstödet till Ukraina. Sedan 2022 har Sverige skickat eller utlovat tiotals miljarder kronor i vapen, ammunition, artilleri och luftförsvar. Både Magdalena Anderssons och Ulf Kristerssons regeringar har tävlat i generositet mot Zelenskyj, ofta med bred riksdagsmajoritet i ryggen. Också här har man sagt: ”Vi har inget val.” Men det är inte sant. Det var politiska val, fattade utan folklig förankring, och det är svenska skattebetalare som tar notan.
Mediernas dramaturgi
Medierna har under hela resan valt dramaturgin framför granskningen. SVT:s dokumentär är bara det senaste exemplet: vi får Stoltenbergs perspektiv, Erdogans krav och svettiga förhandlingsrum. Men vi får inte svar på de verkliga frågorna: varför fick inte folket säga sitt? Vilka ekonomiska intressen vägde tyngst? Vilka avtal slöts i det tysta? När medierna fokuserar på det internationella dramat hjälper de till att flytta ansvaret bort från svenska politiker, näringsliv och riksdag.
Elitens framtida belöningar
Mönstret är dessutom bekant. När toppolitiker lämnar sina uppdrag dyker de ofta upp i internationella organisationer, storföretag, banker eller tankesmedjor. Vi har sett det förr, och vi lär se det igen. Jag kan inte låta bli att misstänka att många av de svenska beslutsfattare som idag försvarar NATO-inträdet och miljardstödet till Ukraina i framtiden kommer belönas med välbetalda poster, rådgivaruppdrag eller en plats i något bankparadis. Jag vet inte exakt hur det blir – men jag tvivlar på att vägen går tillbaka till folkets vardag. Snarare in i den globala oligarkins nätverk.
Slutsats
För mig är detta inget annat än ett scapegoat-narrativ. Ett sätt för eliten att redan nu skriva historien så att ansvaret kan skjutas bort från dem själva. När kostnaderna för NATO stiger, när riskerna ökar, när miljarderna till Ukraina fortsätter rinna och när folket börjar ställa krav, då kommer svaret redan vara förberett: “Det var inte vi – det var omvärlden, det var Stoltenberg, det var Erdogan.”
Frågor till dig som läsare:
- Varför fick folket aldrig säga sitt om en så avgörande fråga som NATO?
- Hur kunde två regeringar – först Socialdemokraterna och sedan Moderaterna – driva igenom processen utan folkomröstning?
- Varför ställde nästan hela riksdagen upp på medlemskapet istället för att kräva debatt och förankring?
- Vilken roll spelade Wallenbergsfärens ekonomiska intressen i bakgrunden – och varför diskuterades det aldrig öppet?
- Varför har miljarderna till Ukraina klubbats igenom utan verklig debatt om vad det betyder för svensk ekonomi och framtid?
- Varför väljer public service och de stora medierna att beskriva dramat runt Stoltenberg och Erdogan istället för att granska de svenska aktörerna som bar ansvaret?
- Och viktigast av allt: accepterar vi att makten nu förbereder en berättelse där man kan skylla på yttre krafter, istället för att ta ansvar för sina egna beslut?
Jag kan ha fel – men jag tror att jag får rätt. Tiden kommer att visa det. Fick jag rätt?
2025-09-17 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källor:
- SVT: Spelet bakom kulisserna – Stoltenbergs kamp för att få Sverige in i Nato (17 sep 2025)
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/spelet-bakom-kulisserna-stoltenbergs-kamp-for-att-fa-sverige-in-i-nato - Regeringskansliet: Sweden enables a three-year framework for military support to Ukraine totalling SEK 75 billion for 2024–2026
https://www.government.se/government-policy/swedens-support-to-ukraine/military-support-to-ukraine/ - NATO: Press statement following the meeting between Türkiye, Sweden and the NATO Secretary General (10 juli 2023)
https://www.nato.int/cps/en/natohq/news_217147.htm - Regeringskansliet: Deposition of Sweden’s instrument of accession (7 mars 2024)
https://www.government.se/press-releases/2024/03/deposition-of-swedens-instrument-of-accession/ - Swedenabroad.se: Sweden applies for NATO membership (16 maj 2022)
https://www.swedenabroad.se/en/embassies/usa-washington/current/news/sweden-applies-for-nato-membership/