En personlig analys och spekulation om vad som nu är mest logiskt.
OBS: Detta är min personliga analys och spekulation. Jag redogör för hur jag ser att utvecklingen kan förhålla sig och utkristalliseras.
Jag bedömer att kriget i Ukraina är på väg att avslutas – snart. Inte tack vare Bryssel, inte tack vare Stockholm, och definitivt inte tack vare den västliga oligarkin. Tvärtom: ett slut på kriget hotar deras finanser, deras kontroll och deras berättelse. Därför ser vi nu desperationen.
Varför slutet är logiskt
- Stormaktslogiken: När USA och Ryssland väl finner en väg till avspänning blir Europas manöverutrymme kosmetika.
- Utmattningseffekten: Ekonomi, ammunition, opinion – allt pekar mot ett stopp.
- Politisk brandvägg: Ett snabbt avslut minskar risken för att kriget spiller över i större europeiska krascher.
Min slutsats: kriget avslutas inte i triumf, utan i nödvändighet.
EU:s desperation – rökridåerna tätnar
Bryssels språkbruk blir allt vagare: ”enighet”, ”garantier”, ”framtida arrangemang”. Det är kristeater. De vet att när vapnen tystnar kommer frågan: Vart tog alla pengarna vägen? Därför försöker man förskjuta fokus, förlänga processer och tala i dimridåer.
Sverige: då och nu – samma linje, samma ansvar
Både gårdagens S/MP-regering och dagens M/KD/L med SD-stöd har matat samma maskineri: symbolpolitik hemma, checkhäfte utåt. Det är två färger på samma västliga lojalitetsaxel. Resultatet är detsamma: svenska skattemedel har pumpats in i ett krig vars slut nu inte ger dem politisk utdelning. När efterräkningen kommer står båda blocken där – utan skyddsnät.
Oligarkin på hemmaplan – Wallenbergsfären i navet
Ovanför regeringar och partier finns den svenska oligarkin, med Wallenbergsfären som nav. Rustningar, teknik, energiomställning – konfliktekonomin gynnar dem. Ett snabbt fredsslut hotar intäkter, inflytande och pr-narrativ. Det är därför nerven vibrerar just nu: affärsmodellen riskerar bakslag.
Hur pengarna sannolikt har rört sig (spekulativt, men logiskt)
- Budgetstöd & fonder → breda paket med låg insyn och hög fart.
- Upphandling via mellannivåer → statliga/halvstatliga bolag, konsultlager, NGO-kanaler.
- Överfakturering & ”compliance-teater” → papper i ordning, verklig nyttolänk svag.
- Privata avledningar → närstående leverantörer, konsultkontrakt, ”rådgivning”.
- Kapitalflytt → holdingbolag, trusts, frontföretag och skatteparadis utanför EU.
- Kickbacks → inte alltid kontanter; ofta framtida styrelseposter, föreläsningshonorar, ”partnerskap”.
Det här är standardrepertoar i stora krisflöden. Ju större summor och ju högre hastighet, desto lättare att dölja spåren – tills kriget tar slut och någon börjar titta.
Vad som händer efter vapenvilan
När dammet lägger sig uppstår tre tryck samtidigt:
- Revisionschocken – riksrevisioner, EU-revisioner, nationella utredningar måste leverera något.
- Läckornas tid – insiders räddar sin egen hud; mejl, kontrakt och transaktioner börjar droppa.
- Politiskt självbevarande – några offras för att rädda helheten; ”enskilda rötägg” pekas ut.
Min bedömning: vi kommer se namn från EU-nivå, medlemsregeringar och kopplingar in i västliga industrisfärer. Mutor kan ha maskats som ”rådgivning” och ”strategiska uppdrag”. Förmögenheter kan spåras till banker utanför EU. Vrede följer.
Sverige i korselden
Svenska makthavare kommer inte kunna gömma sig bakom EU-flaggan. När spåren går via svenska beslut, svenska garantier och svenska kontaktnät blir frågorna konkreta: Vem visste? Vem undertecknade? Vem tjänade? Vem tryckte på?
Varför narrativet rasar – och vad som ersätter det
Det officiella mantrat – mer vapen, mer pengar, mer tid – spricker när slutet ändå kommer snabbt. Ersättningen blir en kallare realpolitik: gränser, garantier, och en europeisk skuldfråga – ekonomisk och moralisk. Det är där korruptionen, mutorna och pengaflödena blir själva huvudnumret.
Min förutsägelse (och varför den är rimlig)
- Kriget avslutas snabbare än den europeiska eliten är beredd på.
- Därefter följer en våg av granskningar, läckor och förhör.
- Flera högt uppsatta aktörer exponeras för otillbörliga ersättningar/mutor.
- Pengar spåras till strukturer utanför EU.
- EU-förtroendet sjunker; nationell politisk turbulens följer – även i Sverige.
Det är den mest logiska följden av hur krishantering med gigantiska penningflöden nästan alltid slutar när striden tystnar.
Vad folket bör kräva (när ridån går upp)
- Full transparens: publicera kontrakt, mellanhänder och verkliga mottagare.
- Oberoende granskning: utredningar som står utanför berörda myndigheter och departement.
- Spårning & återföring: följ pengarna över gränser och ta hem dem.
- Visselblåsarskydd: maximal immunitet för insiders som levererar bevis.
- Hårda sanktioner: näringsförbud, återbetalningskrav, personliga ansvar.
Detta är inte radikalism. Det är normal hygien efter en exceptionell period.
Slutsats
Mitt samlade omdöme: kriget går mot sitt slut. Och med det börjar en ny fas – uppgörelsen. EU-toppar, nationella regeringar och oligarkiska nätverk (även i Sverige) kommer att prövas mot ljuset. Jag räknar med avslöjanden om korruption, mutor och avledda skattemedel. Inte för att jag ”vill” det – utan för att det är den mest logiska följden av hur systemet har fungerat.
Och här måste jag säga det tydligt: med min politik i Enade Sverige hade Sveriges inblandning i detta aldrig blivit verklighet. Jag hade inte tillåtit att våra skattemedel slussades in i ett krig, jag hade hållit Sverige utanför EU:s och NATO:s destruktiva maskineri, och jag hade krävt fullt tjänstemannaansvar och försiktighetsprincip i varje steg. Med mig vid rodret hade Sverige stått utanför den korruption och det vanstyre som nu riskerar att skaka Europa.
2025-08-18 // Bo Jonsson för Enade Sverige