
Bakom generalernas hotfulla språk döljer sig psykologisk krigsföring – inte strategi. Men retoriken för oss allt närmare stupet.
Under veckan som gått har NATO tagit ännu ett steg mot vad som riskerar att bli en global katastrof. USA:s högsta befälhavare i Europa, general Christopher Donahue, gick i medier ut med att NATO nu har förmågan att snabbt och effektivt ”neutralisera” ryska Kaliningrad – från marken. Inte som ett hypotetiskt scenario. Nej, med en sådan tydlighet att man snarare får känslan av att en attack redan ligger färdig i skrivbordslådan.
Detta är inte längre en defensiv allians.
Det är dags att kalla NATO för vad det är: en aggressiv, militär global aktör som verkar för att omringa, hota och vid behov – slå ut – de länder som vägrar underkasta sig västvärldens dominans. Kaliningrad är bara nästa dominobricka i en lång rad av territoriella, politiska och psykologiska krig som förklätts till ”fredsbevarande insatser”.