Jag tar tydligt avstånd från det som drabbar folket i Gaza. Men jag köper inte narrativet som serveras.
Det som sker i Gaza är ett moraliskt haveri. Ett rått och öppet sönderfall av varje princip som påstås utgöra grunden för den västerländska civilisationen. Jag såg SVT:s inslag om narkosläkaren Märit Halmin, som på sin semester väljer att åka till Gaza för att hjälpa. Hennes röst skar rakt genom rutan. Den gick inte att avfärda. Den var äkta, närvarande, full av förtvivlan.
Och jag står bakom henne. Jag står bakom varje enskild människa i Gaza som nu lever utan vatten, utan smärtlindring, utan trygghet, utan hopp. Det går inte att kalla detta för något annat än vad det är: ett systematiskt förintande av ett folk. Inte med gaskamrar, utan med bombmattor, svält, förlamande skräck och total övergivenhet.
Men jag står inte bakom SVT:s motiv. Jag står inte bakom selektivt öppna tårkanaler när de behövs för att släcka branden av växande folkligt obehag.
Klicka här för att läsa hela artikeln
About the Author
