När ännu en politisk vilde bildar ett nytt parti, då är det inte ett demokratiskt uppvaknande – det är ett försök att hålla sig kvar i spelet till varje pris.
Jag har tidigare kritiserat Elsa Widding för att hon, efter att ha lämnat Sverigedemokraterna, valde att starta ett nytt parti med fokus på klimatfrågan. Jag respekterar henne som individ – men inte själva greppet: att lämna ett parti man valts in genom, sitta kvar i riksdagen som vilde, och sedan lansera ett nytt projekt utan att först söka väljarnas mandat. Och nu ser jag exakt samma mönster upprepa sig i fallet Jamal El-Haj. Efter att ha förlorat sitt partis förtroende – på grund av bland annat kontakter med Hamasanknutna kretsar och försök att påverka Migrationsverket i ett asylärende – har han suttit kvar i riksdagen. Inte som en öppen, fri folkrepresentant. Utan som vilde. Nu vill han starta Enighetspartiet. Ett namn som låter samlande, men döljer en djupt splittrande praktik.
Läs hela artikeln här
