Av Bo Jonsson 
Ett vittnesmål om hur brödraskap närmar sig där man minst anar det
Under Almedalsveckan 2022 och timmarna före valvakan blev jag, då vice ordförande i Knapptryckarna, utsatt för ett subtilt men tydligt värvningsförsök av en medlem i Odd Fellows. Jag har varit tyst om det – fram till nu. Här är min berättelse om hur slutna nätverk försöker påverka även de rörelser som säger sig stå fria.
De första signalerna
Under sommaren 2022, medan jag ännu var vice ordförande i Knapptryckarna, hände något som jag inte glömmer. Under Almedalsveckan, där jag hade ansvar för rörelsens närvaro i Ulf Bejerstrands frånvaro, dök en man upp som jag inte kände. Han verkade däremot känna flera andra på plats, var tjenis med dem och gled in som om han alltid varit en del av gruppen. Själv satt jag mest i ett av våra partytält – jag hade trampat snett och stukat högerfoten rejält, så jag var ganska orörlig. Det var nog därför han såg sin chans.
Han satte sig vid mig och började prata som om vi känt varandra i flera år. Hans beteende var direkt avvikande. Jag minns att jag tog upp det med några andra Knapptryckare som jag kom nära – även de reagerade på hur märkligt och påträngande det hela var.
Han höll sig kvar vid vårt tält under hela veckan, hängde där och höll låda, tog ibland nästan befälet och började dela ut vårt material till förbipasserande som om han hade något slags mandat. Jag lät honom hållas, men jag betraktade det hela. Jag ville se vad det var som pågick. Och jag såg.
Puben före valvakan
Några veckor senare, på hösten 2022, bara någon timme före valvakan, var jag på väg till en pub nära Engelen i Gamla stan i Stockholm. Jag hade bestämt träff med några andra från rörelsen och tänkte ta en öl innan vi gick vidare. När jag går på gatan utanför puben hör jag någon ropa: ”BOSSE!” – och där står samma man från Almedalen.
Jag gick in, beställde en öl och slog mig ner i en soffgrupp med några andra från Knapptryckarna. Efter en stund började han tala om Odd Fellows. Han visade upp sin ring och sade något i stil med:
”Knapptryckarna behöver stöd… uppbackning från ett broderskap.”
Jag förblev kall men artig. Jag lät honom prata, men jag visade samtidigt med hela mitt sätt att jag inte är intresserad. Jag är och har alltid varit emot all form av frimureri och slutna sällskap. Det vet alla som känner mig. Men just där och då, kände jag tydligt att jag blev sonderad – utvärderad. Som vice ordförande för en snabbt växande rörelse med insyn i ledningen, verkade jag vara intressant.
Efter mötet blev han iskall mot mig – som om värvningsförsöket hade misslyckats och jag därmed blivit ointressant. Det bekom mig inte nämnvärt, men det var en tydlig iakttagelse. Jag tror inte jag har nämnt den här episoden för särskilt många – bara en handfull personer: några som också såg honom i Almedalen, och några som var på puben den där kvällen.
Jag var inte ensam
Men det stannar inte där. Under min tid i Knapptryckarna fanns det andra med direkt koppling till Odd Fellows. En person i nära anslutning till Bejerstrand var, enligt vad jag själv fått veta, ansluten till samma ordensstruktur. En annan, en kvinna från Borlänge som jag själv samarbetade med inför valet, var också medlem. Det är uppgifter jag inte bygger på rykten – utan på egen kännedom.
Jag berättar det här nu inte för att svartmåla någon. Utan för att peka på en mekanism som är ständigt närvarande – även i så kallade systemkritiska rörelser. Det finns alltid personer som sonderar, som kartlägger, som försöker närma sig. Inte med hot – utan med leenden, vänlighet och erbjudanden. Så ser det ut. Jag berättar detta för att jag tror att fler behöver förstå vad som faktiskt sker i skuggorna.
Varför jag aldrig sa varför
När jag tackade för kaffet och hoppade av från Knapptryckarna gjorde jag det utan att ange någon officiell anledning. Det fanns många som undrade – och jag svarade aldrig utförligt.
Det här var en av anledningarna.
Jag hade sett något som inte kändes rätt. Jag hade upplevt ett värvningsförsök. Jag visste att det fanns strukturer i och kring rörelsen som inte gick ihop med idén om fullständig öppenhet och folkstyrd frihet.
Men jag ville inte skapa konflikt. Jag ville inte sabotera eller kasta skugga över människor i onödan. Jag bar på det i tystnad – och gick vidare.
Jag vet att jag gjorde rätt.
Jag står fri
Jag tillhör inget nätverk. Jag är inte köpt, inte invigd, inte komprometterad. Jag blev sonderad – och jag sa nej. Jag har valt en väg som är rak, öppen och fri från dolda lojaliteter. Det är inte alltid den lättaste vägen, men det är den enda jag kan gå med ryggen rak.
Det här är mitt vittnesmål. En liten pusselbit i den större berättelsen om varför så många rörelser, även de som säger sig vara systemkritiska, ändå på något vis fastnar i gamla maktstrukturer.
Jag gör det inte.
Fakta: Vad är Odd Fellows?
Odd Fellows är en internationell ordensförening grundad i Storbritannien på 1700-talet, med syfte att främja vänskap, kärlek och sanning – enligt egen beskrivning. Organisationen har ritualer och grader, och är liksom frimureriet ett slutet brödraskap där medlemmar svär lojalitet till varandra. I Sverige finns ett stort antal loger. Vissa ser Odd Fellows som harmlöst – andra betraktar det som en del i ett större nätverk av tyst inflytande i samhället. Dessa sällskap bygger på tystnads- och lojalitetslöften, vilket gör dem strukturellt oförenliga med demokratins krav på öppenhet, transparens och ansvar.
Vad tycker du?
Har du själv upplevt märkliga närmanden eller lojalitetssystem inom alternativrörelsen, partivärlden eller föreningslivet?
Kommentera gärna nedan – jag läser allt.
2025-06-21 // Bo Jonsson för Enade Sverige